Job 41
1 An extrahere poteris Leviathan hamo, et fune ligabis linguam ejus?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Numquid pones circulum in naribus ejus, aut armilla perforabis maxillam ejus?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Numquid multiplicabit ad te preces, aut loquetur tibi mollia?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Numquid feriet tecum pactum, et accipies eum servum sempiternum?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Numquid illudes ei quasi avi, aut ligabis eum ancillis tuis?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Concident eum amici? divident illum negotiatores?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Numquid implebis sagenas pelle ejus, et gurgustium piscium capite illius?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Pone super eum manum tuam: memento belli, nec ultra addas loqui.
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Ecce spes ejus frustrabitur eum, et videntibus cunctis præcipitabitur.]
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 [Non quasi crudelis suscitabo eum: quis enim resistere potest vultui meo?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Quis ante dedit mihi, ut reddam ei? omnia quæ sub cælo sunt, mea sunt.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 Non parcam ei, et verbis potentibus, et ad deprecandum compositis.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Quis revelabit faciem indumenti ejus? et in medium oris ejus quis intrabit?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Portas vultus ejus quis aperiet? per gyrum dentium ejus formido.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 Corpus illius quasi scuta fusilia, compactum squamis se prementibus.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 Una uni conjungitur, et ne spiraculum quidem incedit per eas.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 Una alteri adhærebit, et tenentes se nequaquam separabuntur.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 Sternutatio ejus splendor ignis, et oculi ejus ut palpebræ diluculi.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 De ore ejus lampades procedunt, sicut tædæ ignis accensæ.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 De naribus ejus procedit fumus, sicut ollæ succensæ atque ferventis.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 Halitus ejus prunas ardere facit, et flamma de ore ejus egreditur.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 In collo ejus morabitur fortitudo, et faciem ejus præcedit egestas.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 Membra carnium ejus cohærentia sibi: mittet contra eum fulmina, et ad locum alium non ferentur.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 Cor ejus indurabitur tamquam lapis, et stringetur quasi malleatoris incus.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 Cum sublatus fuerit, timebunt angeli, et territi purgabuntur.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 Cum apprehenderit eum gladius, subsistere non poterit, neque hasta, neque thorax:
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 reputabit enim quasi paleas ferrum, et quasi lignum putridum æs.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 Non fugabit eum vir sagittarius: in stipulam versi sunt ei lapides fundæ.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Quasi stipulam æstimabit malleum, et deridebit vibrantem hastam.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 Sub ipso erunt radii solis, et sternet sibi aurum quasi lutum.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 Fervescere faciet quasi ollam profundum mare, et ponet quasi cum unguenta bulliunt.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 Post eum lucebit semita: æstimabit abyssum quasi senescentem.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 Non est super terram potestas quæ comparetur ei, qui factus est ut nullum timeret.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 Omne sublime videt: ipse est rex super universos filios superbiæ.]
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
