Job 39
1 [Numquid nosti tempus partus ibicum in petris, vel parturientes cervas observasti?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 Dinumerasti menses conceptus earum, et scisti tempus partus earum?
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 Incurvantur ad fœtum, et pariunt, et rugitus emittunt.
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 Separantur filii earum, et pergunt ad pastum: egrediuntur, et non revertuntur ad eas.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 Quis dimisit onagrum liberum, et vincula ejus quis solvit?
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 cui dedi in solitudine domum, et tabernacula ejus in terra salsuginis.
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 Contemnit multitudinem civitatis: clamorem exactoris non audit.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 Circumspicit montes pascuæ suæ, et virentia quæque perquirit.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 Numquid volet rhinoceros servire tibi, aut morabitur ad præsepe tuum?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 Numquid alligabis rhinocerota ad arandum loro tuo, aut confringet glebas vallium post te?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 Numquid fiduciam habebis in magna fortitudine ejus, et derelinques ei labores tuos?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 Numquid credes illi quod sementem reddat tibi, et aream tuam congreget?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 Penna struthionis similis est pennis herodii et accipitris.
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 Quando derelinquit ova sua in terra, tu forsitan in pulvere calefacies ea?
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 Obliviscitur quod pes conculcet ea, aut bestia agri conterat.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 Duratur ad filios suos, quasi non sint sui: frustra laboravit, nullo timore cogente.
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 Privavit enim eam Deus sapientia, nec dedit illi intelligentiam.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 Cum tempus fuerit, in altum alas erigit: deridet equum et ascensorem ejus.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 Numquid præbebis equo fortitudinem, aut circumdabis collo ejus hinnitum?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 Numquid suscitabis eum quasi locustas? gloria narium ejus terror.
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 Terram ungula fodit; exultat audacter: in occursum pergit armatis.
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 Contemnit pavorem, nec cedit gladio.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 Super ipsum sonabit pharetra; vibrabit hasta et clypeus:
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 fervens et fremens sorbet terram, nec reputat tubæ sonare clangorem.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 Ubi audierit buccinam, dicit: Vah! procul odoratur bellum: exhortationem ducum, et ululatum exercitus.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 Numquid per sapientiam tuam plumescit accipiter, expandens alas suas ad austrum?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 Numquid ad præceptum tuum elevabitur aquila, et in arduis ponet nidum suum?
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 In petris manet, et in præruptis silicibus commoratur, atque inaccessis rupibus.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 Inde contemplatur escam, et de longe oculi ejus prospiciunt.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 Pulli ejus lambent sanguinem: et ubicumque cadaver fuerit, statim adest.]
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
