Ecclesiastes 7

1 Melius est nomen bonum quam unguenta pretiosa, et dies mortis die nativitatis.

Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

2 Melius est ire ad domum luctus quam ad domum convivii; in illa enim finis cunctorum admonetur hominum, et vivens cogitat quid futurum sit.

Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

3 Melior est ira risu, quia per tristitiam vultus corrigitur animus delinquentis.

Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

4 Cor sapientium ubi tristitia est, et cor stultorum ubi lætitia.

De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

5 Melius est a sapiente corripi, quam stultorum adulatione decipi;

Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

6 quia sicut sonitus spinarum ardentium sub olla, sic risus stulti. Sed et hoc vanitas.

Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

7 Calumnia conturbat sapientem, et perdet robur cordis illius.

En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

8 Melior est finis orationis quam principium. Melior est patiens arrogante.

Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

9 Ne sis velox ad irascendum, quia ira in sinu stulti requiescit.

Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

10 Ne dicas: Quid putas causæ est quod priora tempora meliora fuere quam nunc sunt? stulta enim est hujuscemodi interrogatio.

Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

11 Utilior est sapientia cum divitiis, et magis prodest videntibus solem.

Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

12 Sicut enim protegit sapientia, sic protegit pecunia; hoc autem plus habet eruditio et sapientia, quod vitam tribuunt possessori suo.

Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

13 Considera opera Dei, quod nemo possit corrigere quem ille despexerit.

Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

14 In die bona fruere bonis, et malam diem præcave; sicut enim hanc, sic et illam fecit Deus, ut non inveniat homo contra eum justas querimonias.

I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

15 Hæc quoque vidi in diebus vanitatis meæ: justus perit in justitia sua, et impius multo vivit tempore in malitia sua.

Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

16 Noli esse justus multum, neque plus sapias quam necesse est, ne obstupescas.

Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

17 Ne impie agas multum, et noli esse stultus, ne moriaris in tempore non tuo.

Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

18 Bonum est te sustentare justum: sed et ab illo ne subtrahas manum tuam; quia qui timet Deum nihil negligit.

Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

19 Sapientia confortavit sapientem super decem principes civitatis;

Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

20 non est enim homo justus in terra qui faciat bonum et non peccet.

Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

21 Sed et cunctis sermonibus qui dicuntur ne accomodes cor tuum, ne forte audias servum tuum maledicentem tibi;

Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

22 scit enim conscientia tua quia et tu crebro maledixisti aliis.

Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

23 Cuncta tentavi in sapientia. Dixi: Sapiens efficiar: et ipsa longius recessit a me,

Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

24 multo magis quam erat. Et alta profunditas, quis inveniet eam?]

Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

25 [Lustravi universa animo meo, ut scirem et considerarem, et quærerem sapientiam, et rationem, et ut cognoscerem impietatem stulti, et errorem imprudentium:

Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

26 et inveni amariorem morte mulierem, quæ laqueus venatorum est, et sagena cor ejus; vincula sunt manus illius. Qui placet Deo effugiet illam; qui autem peccator est capietur ab illa.

Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

27 Ecce hoc inveni, dixit Ecclesiastes, unum et alterum ut invenirem rationem,

Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

28 quam adhuc quærit anima mea, et non inveni. Virum de mille unum reperi; mulierem ex omnibus non inveni.

Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

29 Solummodo hoc inveni, quod fecerit Deus hominem rectum, et ipse se infinitis miscuerit quæstionibus. Quis talis ut sapiens est? et quis cognovit solutionem verbi?]

Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.