욥기 16

1 욥이 대답하여 가로되

Job svarade, och sade:

2 이런 말은 내가 많이 들었나니 너희는 다 번뇌케 하는 안위자로 구나

Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.

3 허망한 말이 어찌 끝이 있으랴 네가 무엇에 격동되어 이같이 대답하는고

När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?

4 나도 너희처럼 말할 수 있나니 가령 너희 마음이 내 마음 자리에 있다 하자 나도 말을 지어 너희를 치며 너희를 향하여 머리를 흔들 수 있느니라

Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.

5 그래도 입으로 너희를 강하게 하며 입술의 위로로 너희의 근심을 풀었으리라

Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.

6 내가 말하여도 내 근심이 풀리지 아니하나니 잠잠한들 어찌 평안하랴

Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.

7 이제 주께서 나를 곤고케 하시고 나의 무리를 패괴케 하셨나이다

Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.

8 주께서 나를 시들게 하셨으니 이는 나를 향하여 증거를 삼으심이라 나의 파리한 모양이 일어나서 대면하여 나의 죄를 증거하나이다

Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.

9 그는 진노하사 나를 찢고 군박하시며 나를 향하여 이를 갈고 대적이 되어 뾰족한 눈으로 나를 보시고

Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.

10 무리들은 나를 향하여 입을 벌리며 나를 천대하여 뺨을 치며 함께 모여 나를 대적하는구나

De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.

11 하나님이 나를 경건치 않은 자에게 붙이시며 악인의 손에 던지셨구나

Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.

12 내가 평안하더니 그가 나를 꺾으시며 내 목을 잡아던져 나를 부숴뜨리시며 나를 세워 과녁을 삼으시고

Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.

13 그 살로 나를 사방으로 쏘아 인정 없이 내 허리를 뚫고 내 쓸개로 땅에 흘러나오게 하시는구나

Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.

14 그가 나를 꺾고 다시 꺾고 용사 같이 내게 달려드시니

Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.

15 내가 굵은 베를 꿰어매어 내 피부에 덮고 내 뿔을 티끌에 더럽혔구나

Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.

16 내 얼굴은 울음으로 붉었고 내 눈꺼풀에는 죽음의 그늘이 있구나

Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;

17 그러나 내 손에는 포학이 없고 나의 기도는 정결하니라

Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.

18 땅아 내 피를 가리우지 말라 나의 부르짖음으로 쉴 곳이 없게 되기를 원하노라

Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.

19 지금 나의 증인이 하늘에 계시고 나의 보인이 높은 데 계시니라

Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.

20 나의 친구는 나를 조롱하나 내 눈은 하나님을 향하여 눈물을 흘리고

Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.

21 사람과 하나님 사이에와 인자와 그 이웃 사이에 변백하시기를 원하노니

Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.

22 수 년이 지나면 나는 돌아오지 못할 길로 갈 것임이니라

Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.