< Zefanaia 1 >

1 Ra Anumzamo'a ama nanekema Zefanaiama ami'neana, Amoni nemofo Josia'ma Juda vahe kinima mani'nea knafi ami'ne. Hagi Zefanaia nefa'a Kusiki, Kusi nefa'a Gedaliaki, Gedalia nefa'a Amariaki, Amaria nefa'a Hezekaia'e.
Herrens ord som kom til Sefanja, son åt Kusi, son åt Gedalja, son åt Amarja, son åt Hizkia, i dei dagar då Josia Amonsson var konge i Juda.
2 Nagra ama mopamofo agofetu'ma me'nea zantamina maka eri harafi hutregahue huno Ra Anumzamo'a hu'ne.
Burt, ja burt vil eg taka alt frå jordi, segjer Herren.
3 Maka vahe'ene zagagafanena ruharafi hutre vaganere'na, anamifima hare'za vanoma nehaza namaramine, hagerimpi nozameraminena ruharafi hutre vagaregahue. Havi avu'ava zama nehaza vahera zamahe vagarete'na magopi zmamavufga'a erinte hihi hanuge'za tetemukna nehanagena, ama mopamofo agofetutira maka vahera zamahe vagaregahue huno Ra Anumzamo'a hu'ne.
Eg vil taka burt menneskje og dyr, taka burt fuglarne under himmelen og fiskarne i havet og støytesteinarne i lag med dei gudlause, og eg vil rydja menneski ut av jordi, segjer Herren.
4 Juda mopafima nemaniza vahete'ene Jerusalemi ran kumapima nemaniza vahetera nazana rusute'na zamazeri haviza hugahue. Bali havi anumzante'ma mono'ma hunentaza vahe'ma, ama ana mopa'afima osi'ama manisazama'a maka zamahe vaganere'na, ana havi anumzaraminte'ma pristi eri'zama e'neriza vahe'enena zamahe vagarenugeno zamagia omanegahie.
Og eg vil retta ut handi mi mot Juda og alle deim som bur i Jerusalem, og eg vil rydja ut frå denne staden den siste leivning av Ba’al, namnet åt avgudsprestarne i lag med prestarne,
5 Ana vahe'mo'za nozamimofo agofetu mareri'za mani'ne'za, zagere'ene ikante'ene ofuraminte'ene zamarena re'za monora hunezamantaze. Zamagra Ra Anumzamofo amage nentone nehu'za, Moleki havi anumzante monora nehaze.
deim som på taki bed til himmelheren, deim som bed til og sver ved Herren og attpå sver ved Milkom,
6 Ko'ma Ra Anumzamo'na namage'ma antete'za natre'naza vahe'mo'za, kegavama hunezamante'na asomuma huzmante'sanugura nantahia nonkaze.
og deim som hev vendt seg burt frå Herren, og deim som ikkje hev søkt Herren og ikkje spurt etter honom.
7 Hagi Ra Anumzamo'ma vahe'ma refko hunezamanteno keagama huzmantesania knamo'a hago kofta nehianki, Agri avurera keaga osu akoheta emaniho. Zgagafama aheno kresramnama viaza huno Ra Anumzamo'a, Agra vahe'a zamahenaku trotra nehie. Ana nehuno zamagri'ma zamazeri havizama hanaza vahera ko zamagi hu'ne.
Ver stille for Herren, Herren! For Herrens dag er nær, Herren hev laga til eit slagtoffer, han hev vigt sine gjester.
8 Ra Anumzamo'a huno, anama zamahe'nua kna knazupa, Juda vahe'mofo kva vahetamine, kini vahe'mokizmi mofavre naga'ene, ru vahe'mokizmi zamavu'zamavama nevaririza vahe'enena knazana zamina zamazeri haviza hugahue.
Og på Herrens slagtofferdag vil eg heimsøkja hovdingarne og kongssønerne og alle som klæder seg i utanlands-klæde.
9 Megi'a vahe'mokizmi havi anumzante'ma mono'ma hunentaza vahe'ene vahe'mokizmi fenozama zamahe'za nehanare'za, havigema hu'za fenozama eri'za kva ne' zamimofo nompima eme nentaza vahe'enena ana zupa zamazeri haviza hugahue.
Og eg vil på den dagen heimsøkja alle deim som hoppar yver dørstokken, dei som fyller sin Herres hus med vald og svik.
10 Ra Anumzamo'a huno ana zupa, ran kumamofona nozame kafanteti mago ran krafage hugahie. Ana hanigeno zamasunku'ma huza zavi'ma atesaza krafagemo'a ran kumapina vuno eno hugahie. Ana'ma nehanigeno'a agonaramimpintira ra agasasa neranigeta antahigahaze.
På den dagen, segjer Herren, skal det høyrast skrik frå Fiskeporten, jammer frå Nybyen og stort brak frå høgderne.
11 Maketi kumapima mani'naza vahe'mota tamazana kofita zaviteho. Na'ankure maka zama zagore'ma eme netraza vahe'ene zagoma rezahe'ma nehaza vahe'enena fanane hugahaze.
Jamra, de som bur i Mortelen, for heile kræmerfolket er gjort til inkjes, og alle kjøpmenner utrudde.
12 Ana knafina Jerusalemi kumapima hanima hu'nea ma'afima mani'nezama kumi avu'ava'ma nehu'za, oku'a nehune hu'za nehu'za zamagrama antahi'zana, Ra Anumzamo'a mago knare zano mago havizana osugahie hu'za nehaza vahe'mokizmia, ramu tavi'ni'a tagina hakre'na zamazeri haviza hugahue.
Og på den same tidi vil eg ransaka Jerusalem med lykter og heimsøkja dei menneskje som ligg i ro på sin berm og segjer i sitt hjarta: «Herren gjer korkje godt eller vondt.»
13 Zamagri fenozana vahe'mo'za eme agu'za neru'za, nozamia tapage hutregahaze. Ana hanage'za nozamia kasefa kigahazanagi, ana nontamimpina omasegahaze. Waini hoza antegahazanagi, raga'a tagi'za tima'a onegahaze.
Og eigedomen deira skal verta til herfang og husi deira til tjon. Hus skal dei byggja, men ikkje bu i deim, vinhagar skal dei planta, men ikkje drikka deira vin.
14 Hagi Ra Anumzamo'ma vahe'ma keaga hunezamanteno refko'ma huzmantesania knamo'a hago kofta nehiankino, ame huno ana knamo'a efore hugahie. Ana knama efore'ma hania knazupa, hankave sondia vahe'mo'za tusi zavi krafa hugahaze.
Nær er Herrens dag, den store. Han er nær og kjem med stor hast. Høyr! Det er Herrens dag! Sårt skrik då kjempa.
15 E'i ana kna Anumzamofo arimpa ahekna efore hugahiankino, vahe'mo'a hazenkezampi manino nomaniza mani so'ea nosanigeno, tusi'a hazenkeza fore hina maka zamo'a havizantfa nehanigeno, hanima haniana tusi hani huno rentrako hugahie. Ana nehanigeno hampomo'a kintrako hanigeno hanintiri hugahie.
Ein vreide-dag er den dagen, ein dag med naud og trengsla, ein dag med øyding og audner, ein dag med myrker og dimma, ein dag med skyer og skodda,
16 Ana knafina ufe krafamo'a tusiza nehanigeno, sondia vahe'mo'za ibimo agazamo nehu'za erintagu hu'za hankave vihu kegina me'negeno, kuma kegava nehaza za'za nontamima me'nea ranra kumatamintega vugahaze.
ein dag med lurblåster og herrop mot dei faste byar og mot dei høge murtindar.
17 Ra Anumzamo'a huno, Nagri navufima kumi'ma hu'nazagu hu'na hazenke zana atrenugeno eno eme tamazeri haviza hanigeta, zamavu suhu vahe'mo'zama nehazaza huta rege'rege huta vano hugahaze. Tamagri koramo'a kugusopafi tagi neramisanigeno, tamavufgamo'a mopafi me'neno kasrino rifagna huno hi'mna vugahie.
Då vil eg setja folk i slik angest, at dei gjeng der som blinde, for di dei hev synda mot Herren. Blodet deira skal verta burtslengt som mold, og kjøtet deira som møk.
18 Ra Anumzamofo arimpa ahe' zamo'ma esania knazupa, silvane golinema ante'naza zamo'a tamagura ovazigahie. Na'ankure Anumzamofo arimpa ahe'zamo'a, tevegna huno ama mopa teno erihana hugahie. Tamagerfa huno, maka ama mopafima nemaniza vahe'mo'za, antri hanazaza huno zamahe vagaregahie.
Korkje sylvet eller gullet deira skal kunde berga deim på Herrens vreide-dag, når elden frå hans brennhug øyder all jordi; for han vil gjera ende, ja, ein brå ende på alle deim som bur på jordi.

< Zefanaia 1 >