ヨブ 記 4

1 時にテマン人エリパズ答へて曰く

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 人もし汝にむかひて言詞を出さば汝これを厭ふや 然ながら誰か言で忍ぶことを得んや

Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

3 さきに汝は衆多の人を誨へ諭せり 手の埀たる者をばこれを強くし

Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

4 つまづく者をば言をもて扶けおこし 膝の弱りたる者を強くせり

dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

5 然るに今この事汝に臨めば汝悶え この事なんぢに加はれば汝おぢまどふ

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

6 汝は神を畏こめり 是なんぢの依頼む所ならずや 汝はその道を全うせり 是なんぢの望ならずや

Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

7 請ふ想ひ見よ 誰か罪なくして亡びし者あらん 義者の絶れし事いづくに在や

Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

8 我の觀る所によれば不義を耕へし惡を播く者はその穫る所も亦 是のごとし

Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

9 みな神の氣吹によりて滅びその鼻の息によりて消うす

för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

10 獅子の吼 猛き獅子の聲ともに息み 少き獅子の牙折れ

Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

11 大獅子獲物なくして亡び小獅子散失す

Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

12 前に言の密に我に臨めるありて我その細聲を耳に聞得たり

Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

13 即ち人の熟睡する頃我夜の異象によりて想ひ煩ひをりける時

När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

14 身に恐懼をもよほして戰慄き 骨節ことごとく振ふ

då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

15 時に靈ありて我面の前を過ければ我は身の毛よだちたり

En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

16 その物立とまりしが我はその状を見わかつことえざりき 唯一の物の象わが目の前にあり 時に我しづかなる聲を聞けり云く

Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

17 人いかで神より正義からんや 人いかでその造主より潔からんや

"Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

18 彼はその僕をさへに恃みたまはず 其使者をも足ぬ者と見做たまふ

Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

19 況んや土の家に住をりて塵を基とし蜉蝣のごとく亡ぶる者をや

huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

20 是は朝より夕までの間に亡びかへりみる者もなくして永く失逝る

när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

21 その魂の緒あに絶ざらんや皆悟ること無くして死うす

Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."