ヨブ 記 16
1 ヨブ答へて曰く
Därefter tog Job till orda och sade:
2 斯る事は我おほく聞り 汝らはみな人を慰めんとして却つて人を煩はす者なり
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 虚しき言語あに終極あらんや 汝なにに勵まされて應答をなすや
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 我もまた汝らの如くに言ことを得 もし汝らの身わが身と處を換なば我は言語を練て汝らを攻め 汝らにむかひて首を搖ことを得
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 また口をもて汝らを強くし 唇の慰藉をもて汝らの憂愁を解ことを得るなり
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 たとひ我言を出すとも我憂愁は解ず 默するとても何ぞ我身の安くなること有んや
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 彼いま已に我を疲らしむ 汝わが宗族をことごとく荒せり
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 なんぢ我をして皺らしめたり 是われに向ひて見證をなすなり 又わが痩おとろへたる状貌わが面の前に現はれ立て我を攻む
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 かれ怒りてわれを撕裂きかつ窘しめ 我にむかひて齒を噛鳴し我敵となり目を鋭して我を看る
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 彼ら我にむかひて口を張り 我を賤しめてわが頬を打ち 相集まりて我を攻む
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 神われを邪曲なる者に交し 惡き者の手に擲ちたまへり
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 我は安穩なる身なりしに彼いたく我を打惱まし 頸を執へて我をうちくだき遂に我を立て鵠となしたまひ
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 その射手われを遶り圍めり やがて情もなく我腰を射透し わが膽を地に流れ出しめたまふ
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 彼はわれを打敗りて破壞に破壞を加へ 勇士のごとく我に奔かかりたまふ
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 われ麻布をわが肌に縫つけ 我角を塵にて汚せり
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 我面は泣て頳くなり 我目縁には死の蔭あり
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 然れども我手には不義あること無く わが祈祷は清し
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 地よ我血を掩ふなかれ 我號呼は休む處を得ざれ
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 視よ今にても我證となる者天にあり わが眞實を表明す者高き處にあり
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 わが朋友は我を嘲けれども我目は神にむかひて涙を注ぐ
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 願くは彼 人のために神と論辨し 人の子のためにこれが朋友と論辨せんことを
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 數年すぎさらば我は還らぬ旅路に往べし
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
