< 詩篇 95 >

1 さあ、われらは主にむかって歌い、われらの救の岩にむかって喜ばしい声をあげよう。
Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
2 われらは感謝をもって、み前に行き、主にむかい、さんびの歌をもって、喜ばしい声をあげよう。
Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
3 主は大いなる神、すべての神にまさって大いなる王だからである。
Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
4 地の深い所は主のみ手にあり、山々の頂もまた主のものである。
Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
5 海は主のもの、主はこれを造られた。またそのみ手はかわいた地を造られた。
hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
6 さあ、われらは拝み、ひれ伏し、われらの造り主、主のみ前にひざまずこう。
Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
7 主はわれらの神であり、われらはその牧の民、そのみ手の羊である。どうか、あなたがたは、きょう、そのみ声を聞くように。
Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
8 あなたがたは、メリバにいた時のように、また荒野のマッサにいた日のように、心をかたくなにしてはならない。
O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
9 あの時、あなたがたの先祖たちはわたしのわざを見たにもかかわらず、わたしを試み、わたしをためした。
där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
10 わたしは四十年の間、その代をきらって言った、「彼らは心の誤っている民であって、わたしの道を知らない」と。
I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»
11 それゆえ、わたしは憤って、彼らはわが安息に入ることができないと誓った。
Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

< 詩篇 95 >