詩篇 49
1 聖歌隊の指揮者によってうたわせたコラの子の歌 もろもろの民よ、これを聞け、すべて世に住む者よ、耳を傾けよ。
För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
2 低きも高きも、富めるも貧しきも、共に耳を傾けよ。
både låga och höga, rika såväl som fattiga.
3 わが口は知恵を語り、わが心は知識を思う。
Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
4 わたしは耳をたとえに傾け、琴を鳴らして、わたしのなぞを解き明かそう。
Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
5 わたしをしえたげる者の不義がわたしを取り囲む悩みの日に、どうして恐れなければならないのか。
Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
6 彼らはおのが富をたのみ、そのたからの多いのを誇る人々である。
De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
7 まことに人はだれも自分をあがなうことはできない。そのいのちの価を神に払うことはできない。
Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
9 とこしえに生きながらえて、墓を見ないためにそのいのちをあがなうには、あまりに価高くて、それを満足に払うことができないからである。
så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
10 まことに賢い人も死に、愚かな者も、獣のような者も、ひとしく滅んで、その富を他人に残すことは人の見るところである。
Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
11 たとい彼らはその地を自分の名をもって呼んでも、墓こそ彼らのとこしえのすまい、世々彼らのすみかである。
De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
12 人は栄華のうちに長くとどまることはできない、滅びうせる獣にひとしい。
Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
13 これぞ自分をたのむ愚かな者どもの成りゆき、自分の分け前を喜ぶ者どもの果である。 (セラ)
Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 人が富を得るときも、その家の栄えが増し加わるときも、恐れてはならない。
Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
17 彼が死ぬときは何ひとつ携え行くことができず、その栄えも彼に従って下って行くことはないからである。
Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
18 たとい彼が生きながらえる間、自分を幸福と思っても、またみずから幸な時に、人々から称賛されても、
Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
19 彼はついにおのれの先祖の仲間に連なる。彼らは絶えて光を見ることがない。
så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
20 人は栄華のうちに長くとどまることはできない。滅びうせる獣にひとしい。
En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
