箴言 知恵の泉 7
1 わが子よ、わたしの言葉を守り、わたしの戒めをあなたの心にたくわえよ。
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 わたしの戒めを守って命を得よ、わたしの教を守ること、ひとみを守るようにせよ。
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 これをあなたの指にむすび、これをあなたの心の碑にしるせ。
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 知恵に向かって、「あなたはわが姉妹だ」と言い、悟りに向かっては、あなたの友と呼べ。
Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
5 そうすれば、これはあなたを守って遊女に迷わせず、言葉巧みな、みだらな女に近づかせない。
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 わたしはわが家の窓により、格子窓から外をのぞいて、
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 思慮のない者のうちに、若い者のうちに、ひとりの知恵のない若者のいるのを見た。
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 彼はちまたを過ぎ、女の家に行く曲りかどに近づき、その家に行く道を、
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 たそがれに、よいに、また夜中に、また暗やみに歩いていった。
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 見よ、遊女の装いをした陰険な女が彼に会う。
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 この女は、騒がしくて、慎みなく、その足は自分の家にとどまらず、
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 ある時はちまたにあり、ある時は市場にあり、すみずみに立って人をうかがう。
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 この女は彼を捕えて口づけし、恥しらぬ顔で彼に言う、
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 「わたしは酬恩祭をささげなければならなかったが、きょう、その誓いを果しました。
"Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 それでわたしはあなたを迎えようと出て、あなたを尋ね、あなたに会いました。
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 わたしは床に美しい、しとねと、エジプトのあや布を敷き、
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 没薬、ろかい、桂皮をもってわたしの床をにおわせました。
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 さあ、わたしたちは夜が明けるまで、情をつくし、愛をかわして楽しみましょう。
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 夫は家にいません、遠くへ旅立ち、
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 手に金袋を持って出ました。満月になるまでは帰りません」と。
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
21 女が多くの、なまめかしい言葉をもって彼を惑わし、巧みなくちびるをもって、いざなうと、
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 若い人は直ちに女に従った、あたかも牛が、ほふり場に行くように、雄じかが、すみやかに捕えられ、
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 ついに、矢がその内臓を突き刺すように、鳥がすみやかに網にかかるように、彼は自分が命を失うようになることを知らない。
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 子供らよ、今わたしの言うことを聞き、わが口の言葉に耳を傾けよ。
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 あなたの心を彼女の道に傾けてはならない、またその道に迷ってはならない。
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 彼女は多くの人を傷つけて倒した、まことに、彼女に殺された者は多い。
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
