ヨブ 記 29

1 ヨブはまた言葉をついで言った、

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

2 「ああ過ぎた年月のようであったらよいのだが、神がわたしを守ってくださった日のようであったらよいのだが。

Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

3 あの時には、彼のともしびがわたしの頭の上に輝き、彼の光によってわたしは暗やみを歩んだ。

då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

4 わたしの盛んな時のようであったならよいのだが。あの時には、神の親しみがわたしの天幕の上にあった。

Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

5 あの時には、全能者がなおわたしと共にいまし、わたしの子供たちもわたしの周囲にいた。

då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

6 あの時、わたしの足跡は乳で洗われ、岩もわたしのために油の流れを注ぎだした。

då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

7 あの時には、わたしは町の門に出て行き、わたしの座を広場に設けた。

När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

8 若い者はわたしを見てしりぞき、老いた者は身をおこして立ち、

då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

9 君たる者も物言うことをやめて、その口に手を当て、

Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

10 尊い者も声をおさめて、その舌を上あごにつけた。

furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

11 耳に聞いた者はわたしを祝福された者となし、目に見た者はこれをあかしした。

Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

12 これは助けを求める貧しい者を救い、また、みなしごおよび助ける人のない者を救ったからである。

ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

13 今にも滅びようとした者の祝福がわたしに来た。わたしはまたやもめの心をして喜び歌わせた。

Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

14 わたしは正義を着、正義はわたしをおおった。わたしの公義は上着のごとく、また冠のようであった。

I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

15 わたしは目しいの目となり、足なえの足となり、

Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

16 貧しい者の父となり、知らない人の訴えの理由を調べてやった。

Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

17 わたしはまた悪しき者のきばを折り、その歯の間から獲物を引き出した。

Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

18 その時、わたしは言った、『わたしは自分の巣の中で死に、わたしの日は砂のように多くなるであろう。

Jag tänkte då: "I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

19 わたしの根は水のほとりにはびこり、露は夜もすがらわたしの枝におくであろう。

Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

20 わたしの栄えはわたしと共に新しく、わたしの弓はわたしの手にいつも強い』と。

Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand."

21 人々はわたしに聞いて待ち、黙して、わたしの教に従った。

Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

22 わたしが言った後は彼らは再び言わなかった。わたしの言葉は彼らの上に雨のように降りそそいだ。

Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

23 彼らは雨を待つように、わたしを待ち望み、春の雨を仰ぐように口を開いて仰いだ。

De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

24 彼らが希望を失った時にも、わたしは彼らにむかってほほえんだ。彼らはわたしの顔の光を除くことができなかった。

När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

25 わたしは彼らのために道を選び、そのかしらとして座し、軍中の王のようにしており、嘆く者を慰める人のようであった。

Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.