Salmi 22

1 Per il Capo de’ musici. Su “Cerva dell’aurora”. Salmo di Davide. Dio mio, Dio mio, perché mi hai abbandonato? Perché te ne stai lontano, senza soccorrermi, senza dare ascolto alle parole del mio gemito?

En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.

2 Dio mio, io grido di giorno, e tu non rispondi; di notte ancora, e non ho posa alcuna.

Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.

3 Eppur tu sei il Santo, che siedi circondato dalle lodi d’Israele.

Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.

4 I nostri padri confidarono in te; confidarono e tu li liberasti.

Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.

5 Gridarono a te, e furon salvati; confidarono in te, e non furon confusi.

Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.

6 Ma io sono un verme e non un uomo; il vituperio degli uomini, e lo sprezzato dal popolo.

Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.

7 Chiunque mi vede si fa beffe di me; allunga il labbro, scuote il capo, dicendo:

Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:

8 Ei si rimette nell’Eterno; lo liberi dunque; lo salvi, poiché lo gradisce!

Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.

9 Sì, tu sei quello che m’hai tratto dal seno materno; m’hai fatto riposar fidente sulle mammelle di mia madre.

Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.

10 A te fui affidato fin dalla mia nascita, tu sei il mio Dio fin dal seno di mia madre.

På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

11 Non t’allontanare da me, perché l’angoscia è vicina, e non v’è alcuno che m’aiuti.

Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

12 Grandi tori m’han circondato; potenti tori di Basan m’hanno attorniato;

Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

13 apron la loro gola contro a me, come un leone rapace e ruggente.

De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

14 Io son come acqua che si sparge, e tutte le mie ossa si sconnettono; il mio cuore è come la cera, si strugge in mezzo alle mie viscere.

Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

15 Il mio vigore s’inaridisce come terra cotta, e la lingua mi s’attacca al palato; tu m’hai posto nella polvere della morte.

Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

16 Poiché cani m’han circondato; uno stuolo di malfattori m’ha attorniato; m’hanno forato le mani e i piedi.

Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

17 Posso contare tutte le mie ossa. Essi mi guardano e m’osservano;

Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

18 spartiscon fra loro i miei vestimenti e tirano a sorte la mia veste.

De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

19 Tu dunque, o Eterno, non allontanarti, tu che sei la mia forza, t’affretta a soccorrermi.

Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

20 Libera l’anima mia dalla spada, l’unica mia, dalla zampa del cane;

Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

21 salvami dalla gola del leone. Tu mi risponderai liberandomi dalle corna dei bufali.

Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

22 Io annunzierò il tuo nome ai miei fratelli, ti loderò in mezzo all’assemblea.

Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

23 O voi che temete l’Eterno, lodatelo! Glorificatelo voi, tutta la progenie di Giacobbe, e voi tutta la progenie d’Israele, abbiate timor di lui!

Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

24 Poich’egli non ha sprezzata né disdegnata l’afflizione dell’afflitto, e non ha nascosta la sua faccia da lui; ma quand’ha gridato a lui, ei l’ha esaudito.

Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

25 Tu sei l’argomento della mia lode nella grande assemblea; io adempirò i miei voti in presenza di quelli che ti temono.

Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

26 Gli umili mangeranno e saranno saziati; quei che cercano l’Eterno lo loderanno; il loro cuore vivrà in perpetuo.

De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

27 Tutte le estremità della terra si ricorderan dell’Eterno e si convertiranno a lui; e tutte le famiglie delle nazioni adoreranno nel tuo cospetto.

Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

28 Poiché all’Eterno appartiene il regno, ed egli signoreggia sulle nazioni.

Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

29 Tutti gli opulenti della terra mangeranno e adoreranno; tutti quelli che scendon nella polvere e non possono mantenersi in vita s’inchineranno dinanzi a lui.

Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

30 La posterità lo servirà; si parlerà del Signore alla ventura generazione.

Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.

31 Essi verranno e proclameranno la sua giustizia, al popolo che nascerà diranno come egli ha operato.

De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.