Ayub 16
1 Tetapi Ayub menjawab:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 "Hal seperti itu telah acap kali kudengar. Penghibur sialan kamu semua!
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 Belum habiskah omong kosong itu? Apa yang merangsang engkau untuk menyanggah?
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 Akupun dapat berbicara seperti kamu, sekiranya kamu pada tempatku; aku akan menggubah kata-kata indah terhadap kamu, dan menggeleng-gelengkan kepala atas kamu.
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 Aku akan menguatkan hatimu dengan mulut, dan tidak menahan bibirku mengatakan belas kasihan.
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 Tetapi bila aku berbicara, penderitaanku tidak menjadi ringan, dan bila aku berdiam diri, apakah yang hilang dari padaku?
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 Tetapi sekarang, Ia telah membuat aku lelah dan mencerai-beraikan segenap rumah tanggaku,
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 sudah menangkap aku; inilah yang menjadi saksi; kekurusanku telah bangkit menuduh aku.
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 Murka-Nya menerkam dan memusuhi aku, Ia menggertakkan giginya terhadap aku; lawanku memandang aku dengan mata yang berapi-api.
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 Mereka mengangakan mulutnya melawan aku, menampar pipiku dengan cercaan, dan bersama-sama mengerumuni aku.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 Allah menyerahkan aku kepada orang lalim, dan menjatuhkan aku ke dalam tangan orang fasik.
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 Aku hidup dengan tenteram, tetapi Ia menggelisahkan aku, aku ditangkap-Nya pada tengkukku, lalu dibanting-Nya, dan aku ditegakkan-Nya menjadi sasaran-Nya.
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 Aku dihujani anak panah, ginjalku ditembus-Nya dengan tak kenal belas kasihan, empeduku ditumpahkan-Nya ke tanah.
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 Ia merobek-robek aku, menyerang aku laksana seorang pejuang.
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 Kain kabung telah kujahit pada kulitku, dan tandukku kumasukkan ke dalam debu;
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 mukaku merah karena menangis, dan bulu mataku ditudungi kelam pekat,
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 sungguhpun tidak ada kelaliman pada tanganku, dan doaku bersih.
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 Hai bumi, janganlah menutupi darahku, dan janganlah kiranya teriakku mendapat tempat perhentian!
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 Ketahuilah, sekarangpun juga, Saksiku ada di sorga, Yang memberi kesaksian bagiku ada di tempat yang tinggi.
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 Sekalipun aku dicemoohkan oleh sahabat-sahabatku, namun ke arah Allah mataku menengadah sambil menangis,
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 supaya Ia memutuskan perkara antara manusia dengan Allah, dan antara manusia dengan sesamanya.
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 Karena sedikit jumlah tahun yang akan datang, dan aku akan menempuh jalan, dari mana aku tak akan kembali lagi.
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
