Mazmur 22
1 Untuk pemimpin kor. Menurut lagu: Rusa di kala fajar. Mazmur Daud. Allahku, ya Allahku, mengapa Engkau meninggalkan aku? Aku berseru, tetapi Engkau tetap jauh dan tidak menolong aku.
En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
2 Ya Allahku, aku berseru di waktu siang, tetapi Engkau tetap diam. Aku berdoa di waktu malam, hatiku tidak juga tenang.
Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
3 Namun Engkau Raja Yang Mahasuci, yang dipuji-puji oleh Israel.
Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
4 Nenek moyang kami berharap kepada-Mu, mereka berharap, dan Engkau menyelamatkan mereka.
Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
5 Mereka berseru kepada-Mu dan diluputkan; mereka berharap dan tidak dikecewakan.
Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
6 Tetapi aku ini cacing, bukan manusia, dicemoohkan dan dihina orang banyak.
Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
7 Semua yang melihat aku, mengejek aku, mencibirkan bibir dan menggelengkan kepala.
Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
8 Kata mereka, "Biarlah ia mengandalkan TUHAN, supaya TUHAN menyelamatkan dia, kalau TUHAN senang kepadanya!"
Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
9 Engkaulah yang mengeluarkan aku dari kandungan, dan membuat aku aman di pangkuan ibuku.
Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
10 Sejak lahir, nasibku ada di tangan-Mu, sejak dalam kandungan, Engkaulah Allahku.
På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
11 Janganlah jauh, sebab bahaya sudah dekat, dan tidak ada yang menolong.
Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
12 Seperti kawanan banteng, musuh mengerumuni aku, seperti banteng liar dari Basan mereka mengepung aku.
Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
13 Mereka menghadapi aku dengan mulut ternganga, seperti singa yang mengaum dan menerkam.
De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
14 Tenagaku habis seperti air yang tumpah, semua tulangku terlepas dari sendinya, hatiku meleleh seperti lilin.
Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
15 Kerongkonganku kering seperti beling, lidahku melekat di langit-langit mulutku. TUHAN, Kautinggalkan aku di atas debu seperti orang yang sudah mati.
Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
16 Aku dikepung gerombolan orang jahat; seperti kawanan anjing mereka mengerumuni aku, menusuki tangan dan kakiku.
Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
17 Semua tulangku dapat kuhitung, musuh memandangi aku sebagai tontonan.
Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
18 Mereka membagi-bagikan pakaianku, dan membuang undi atas jubahku.
De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
19 Tetapi Engkau, janganlah jauh, ya TUHAN, datanglah segera menolong aku, sebab Engkaulah kekuatanku.
Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
20 Luputkanlah nyawaku dari pedang, selamatkan aku dari cengkeraman anjing.
Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
21 Aku tidak berdaya, lepaskanlah aku dari tanduk banteng dan dari moncong singa.
Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
22 Perbuatan-Mu akan kuceritakan kepada saudara-saudaraku; dalam pertemuan umat-Mu aku memuji-muji Engkau.
Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
23 Pujilah Dia, hai orang-orang takwa! Agungkanlah Dia, semua keturunan Yakub! Sujudlah kepada-Nya, semua keturunan Israel!
Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
24 Sebab Ia tidak memandang hina orang tertindas, dan tidak meremehkan kesengsaraannya. Ia tidak berpaling dari orang itu, tetapi mendengar bila ia minta tolong kepada-Nya.
Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
25 Di tengah kumpulan umat aku memuji Engkau, karena segala yang telah Kaulakukan. Di depan umat yang takwa kupersembahkan kurban yang kujanjikan.
Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
26 Orang miskin akan makan sampai kenyang; orang yang datang kepada TUHAN akan memuji Dia. Semoga kamu sejahtera selama-lamanya!
De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
27 Semua bangsa akan ingat kepada TUHAN dan kembali kepada-Nya, segala suku bangsa akan sujud menyembah Dia.
Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
28 Sebab Tuhanlah yang berkuasa, Ia memerintah bangsa-bangsa.
Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
29 Semua orang besar akan sujud di hadapan-Nya, semua manusia fana akan sujud menyembah Dia.
Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
30 Angkatan-angkatan berikut akan berbakti kepada TUHAN, Ia akan diberitakan turun-temurun.
Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
31 Kepada bangsa yang lahir kemudian akan dikabarkan bahwa TUHAN telah menyelamatkan umat-Nya.
De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
