< איוב 16 >
Därefter tog Job till orda och sade:
שמעתי כאלה רבות מנחמי עמל כלכם | 2 |
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
הקץ לדברי-רוח או מה-ימריצך כי תענה | 3 |
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
גם אנכי-- ככם אדברה לו יש נפשכם תחת נפשי-- אחבירה עליכם במלים ואניעה עליכם במו ראשי | 4 |
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
אאמצכם במו-פי וניד שפתי יחשך | 5 |
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
אם-אדברה לא-יחשך כאבי ואחדלה מה-מני יהלך | 6 |
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
אך-עתה הלאני השמות כל-עדתי | 7 |
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
ותקמטני לעד היה ויקם בי כחשי בפני יענה | 8 |
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
אפו טרף וישטמני--חרק עלי בשניו צרי ילטש עיניו לי | 9 |
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
פערו עלי בפיהם--בחרפה הכו לחיי יחד עלי יתמלאון | 10 |
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
יסגירני אל אל עויל ועל-ידי רשעים ירטני | 11 |
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
שלו הייתי ויפרפרני-- ואחז בערפי ויפצפצני ויקימני לו למטרה | 12 |
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
יסבו עלי רביו-- יפלח כליותי ולא יחמל ישפך לארץ מררתי | 13 |
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
יפרצני פרץ על-פני-פרץ ירץ עלי כגבור | 14 |
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
שק תפרתי עלי גלדי ועללתי בעפר קרני | 15 |
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
פני חמרמרה (חמרמרו) מני-בכי ועל עפעפי צלמות | 16 |
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
על לא-חמס בכפי ותפלתי זכה | 17 |
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
ארץ אל-תכסי דמי ואל-יהי מקום לזעקתי | 18 |
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
גם-עתה הנה-בשמים עדי ושהדי במרמים | 19 |
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
מליצי רעי אל-אלוה דלפה עיני | 20 |
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
ויוכח לגבר עם-אלוה ובן-אדם לרעהו | 21 |
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
כי-שנות מספר יאתיו וארח לא-אשוב אהלך | 22 |
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.