Ἰώβ 28

1 ἔστιν γὰρ ἀργυρίῳ τόπος ὅθεν γίνεται τόπος δὲ χρυσίῳ ὅθεν διηθεῖται

Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.

2 σίδηρος μὲν γὰρ ἐκ γῆς γίνεται χαλκὸς δὲ ἴσα λίθῳ λατομεῖται

Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.

3 τάξιν ἔθετο σκότει καὶ πᾶν πέρας αὐτὸς ἐξακριβάζεται λίθος σκοτία καὶ σκιὰ θανάτου

På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.

4 διακοπὴ χειμάρρου ἀπὸ κονίας οἱ δὲ ἐπιλανθανόμενοι ὁδὸν δικαίαν ἠσθένησαν ἐκ βροτῶν

Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.

5 γῆ ἐξ αὐτῆς ἐξελεύσεται ἄρτος ὑποκάτω αὐτῆς ἐστράφη ὡσεὶ πῦρ

Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.

6 τόπος σαπφείρου οἱ λίθοι αὐτῆς καὶ χῶμα χρυσίον αὐτῷ

Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.

7 τρίβος οὐκ ἔγνω αὐτὴν πετεινόν καὶ οὐ παρέβλεψεν αὐτὴν ὀφθαλμὸς γυπός

Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;

8 οὐκ ἐπάτησαν αὐτὴν υἱοὶ ἀλαζόνων οὐ παρῆλθεν ἐπ’ αὐτῆς λέων

De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.

9 ἐν ἀκροτόμῳ ἐξέτεινεν χεῖρα αὐτοῦ κατέστρεψεν δὲ ἐκ ῥιζῶν ὄρη

Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.

10 δίνας δὲ ποταμῶν ἔρρηξεν πᾶν δὲ ἔντιμον εἶδέν μου ὁ ὀφθαλμός

Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.

11 βάθη δὲ ποταμῶν ἀνεκάλυψεν ἔδειξεν δὲ ἑαυτοῦ δύναμιν εἰς φῶς

Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.

12 ἡ δὲ σοφία πόθεν εὑρέθη ποῖος δὲ τόπος ἐστὶν τῆς ἐπιστήμης

Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?

13 οὐκ οἶδεν βροτὸς ὁδὸν αὐτῆς οὐδὲ μὴ εὑρεθῇ ἐν ἀνθρώποις

Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.

14 ἄβυσσος εἶπεν οὐκ ἔστιν ἐν ἐμοί καὶ θάλασσα εἶπεν οὐκ ἔστιν μετ’ ἐμοῦ

Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.

15 οὐ δώσει συγκλεισμὸν ἀντ’ αὐτῆς καὶ οὐ σταθήσεται ἀργύριον ἀντάλλαγμα αὐτῆς

Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.

16 καὶ οὐ συμβασταχθήσεται χρυσίῳ Ωφιρ ἐν ὄνυχι τιμίῳ καὶ σαπφείρῳ

Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;

17 οὐκ ἰσωθήσεται αὐτῇ χρυσίον καὶ ὕαλος καὶ τὸ ἄλλαγμα αὐτῆς σκεύη χρυσᾶ

Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.

18 μετέωρα καὶ γαβις οὐ μνησθήσεται καὶ ἕλκυσον σοφίαν ὑπὲρ τὰ ἐσώτατα

Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.

19 οὐκ ἰσωθήσεται αὐτῇ τοπάζιον Αἰθιοπίας χρυσίῳ καθαρῷ οὐ συμβασταχθήσεται

Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.

20 ἡ δὲ σοφία πόθεν εὑρέθη ποῖος δὲ τόπος ἐστὶν τῆς συνέσεως

Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?

21 λέληθεν πάντα ἄνθρωπον καὶ ἀπὸ πετεινῶν τοῦ οὐρανοῦ ἐκρύβη

Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.

22 ἡ ἀπώλεια καὶ ὁ θάνατος εἶπαν ἀκηκόαμεν δὲ αὐτῆς τὸ κλέος

Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.

23 ὁ θεὸς εὖ συνέστησεν αὐτῆς τὴν ὁδόν αὐτὸς δὲ οἶδεν τὸν τόπον αὐτῆς

Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.

24 αὐτὸς γὰρ τὴν ὑπ’ οὐρανὸν πᾶσαν ἐφορᾷ εἰδὼς τὰ ἐν τῇ γῇ πάντα ἃ ἐποίησεν

Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;

25 ἀνέμων σταθμὸν ὕδατός τε μέτρα

Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.

26 ὅτε ἐποίησεν οὕτως ὑετὸν ἠρίθμησεν καὶ ὁδὸν ἐν τινάγματι φωνάς

Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,

27 τότε εἶδεν αὐτὴν καὶ ἐξηγήσατο αὐτήν ἑτοιμάσας ἐξιχνίασεν

Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;

28 εἶπεν δὲ ἀνθρώπῳ ἰδοὺ ἡ θεοσέβειά ἐστιν σοφία τὸ δὲ ἀπέχεσθαι ἀπὸ κακῶν ἐστιν ἐπιστήμη

Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.