< Job 4 >

1 Da antwortete Eliphas von Theman und sprach:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Du hast's vielleicht nicht gern, so man versucht, mit dir zu reden; aber wer kann sich's enthalten?
Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Siehe, du hast viele unterwiesen und lässige Hände gestärkt;
Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
4 deine Rede hat die Gefallenen aufgerichtet, und die bebenden Kniee hast du gekräftigt.
dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
5 Nun aber es an dich kommt, wirst du weich; und nun es dich trifft, erschrickst du.
Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
6 Ist nicht deine Gottesfurcht dein Trost, deine Hoffnung die Unsträflichkeit deiner Wege?
Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 Gedenke doch, wo ist ein Unschuldiger umgekommen? oder wo sind die Gerechten je vertilgt?
Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
8 Wie ich wohl gesehen habe: die da Mühe pflügen und Unglück säten, ernteten es auch ein;
Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
9 durch den Odem Gottes sind sie umgekommen und vom Geist seines Zorns vertilgt.
för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
10 Das Brüllen der Löwen und die Stimme der großen Löwen und die Zähne der jungen Löwen sind zerbrochen.
Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
11 Der Löwe ist umgekommen, daß er nicht mehr raubt, und die Jungen der Löwin sind zerstreut.
Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
12 Und zu mir ist gekommen ein heimlich Wort, und mein Ohr hat ein Wörtlein davon empfangen.
Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
13 Da ich Gesichte betrachtete in der Nacht, wenn der Schlaf auf die Leute fällt,
När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
14 da kam mich Furcht und Zittern an, und alle meine Gebeine erschraken.
då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
15 Und da der Geist an mir vorüberging standen mir die Haare zu Berge an meinem Leibe.
En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
16 Da stand ein Bild vor meinen Augen, und ich kannte seine Gestalt nicht; es war still, und ich hörte eine Stimme:
Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
17 Wie kann ein Mensch gerecht sein vor Gott? oder ein Mann rein sein vor dem, der ihn gemacht hat?
"Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
18 Siehe, unter seinen Knechten ist keiner ohne Tadel, und seine Boten zeiht er der Torheit:
Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
19 wie viel mehr die in Lehmhäusern wohnen und auf Erde gegründet sind und werden von Würmern gefressen!
huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
20 Es währt vom Morgen bis an den Abend, so werden sie zerschlagen; und ehe sie es gewahr werden, sind sie gar dahin,
när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
21 und ihre Nachgelassenen vergehen und sterben auch unversehens.
Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."

< Job 4 >