< Apostelgeschichte 7 >

1 Da sprach der Hohepriester: Ist dem also?
Basa ma malangga monaeꞌ agama Yahudi natane Stefanus nae, “Ara kalaak ho naa, tebꞌe, do hokoꞌ?”
2 Er aber sprach: Liebe Brüder und Väter, höret zu! Gott der HERRLIchkeit erschien unserm Vater Abraham, da er noch in Mesopotamien war, ehe er wohnete in Haran,
Stefanus nataa nae, “Amaꞌ no toronoo nggare! Rena au dei. Dalahulu na, hita baꞌi na Abraham nda feꞌe lao hela kambo na sa, te Lamatualain mana seliꞌ, natudꞌu ao na neu e. Ana parenda e nae, ‘Lao hela nusa ma ia, ma bobꞌonggi mara. Lao leon, misiꞌ nusaꞌ esa dei fo au utudꞌu neu nggo!’ Naa de baꞌi Abraham lao mia rae Mesopotamia, fo lali nisiꞌ kota Haran.
3 und er sprach zu ihm: Gehe aus deinem Lande und von deiner Freundschaft und zieh in ein Land, das ich dir zeigen will.
4 Da ging er aus der Chaldäer Lande und wohnete in Haran. Und von dannen, da sein Vater gestorben war, brachte er ihn herüber in dies Land, darinnen ihr nun wohnet.
No taꞌo naa, ana lao hela atahori Kasdim ra nusa na, de lali nisiꞌ kota Haran. Ama bꞌonggi na mate ma, Lamatualain no e nisiꞌ nusaꞌ Kanaꞌan. Nusaꞌ Kanaꞌan ia, rae fo amaꞌ ra ro toronooꞌ ra leoꞌ ia.
5 Und gab ihm kein Erbteil drinnen, auch nicht eines Fußes breit; und verhieß ihm, er wollte es geben ihm zu besitzen und seinem Samen nach ihm, da er noch kein Kind hatte.
Leleꞌ naa Lamatualain nda banggi rae hangga esa saꞌ boe fo dadꞌi baꞌi Abraham pusaka na sa. Te Lamatualain helu nae dei fo fee rae ia neu baꞌi Abraham tititi-nonosi nara fo dadꞌi rae pusaka. Te leleꞌ naa baꞌi Abraham nda feꞌe ma anaꞌ sa.
6 Aber Gott sprach also: Dein Same wird ein Fremdling sein in einem fremden Lande, und sie werden ihn dienstbar machen und übel handeln vierhundert Jahre.
Te Lamatualain olaꞌ no e nae, ‘Tititi-nonosi mara dei fo leo sia atahori feaꞌ ra nusa na. Boe ma atahori naa ra tuni-ndeni se, losa tao se dadꞌi ata nara ma tao se nda maloleꞌ sa losa too natun haa.
7 Und das Volk, dem sie dienen werden, will ich richten, sprach Gott; und danach werden sie ausziehen und mir dienen an dieser Stätte.
Dei fo au huku-doki hatahori mana tao tititi-nonosi mara dadꞌi ate. Boe ma tititi-nonosi mara lao hela nusaꞌ naa, ma baliꞌ risiꞌ rae Kanaꞌan ia fo hule-oꞌe roꞌe makasi neu Au.’
8 Und gab ihm den Bund der Beschneidung. Und er zeugete Isaak und beschnitt ihn am achten Tag und Isaak den Jakob und Jakob die zwölf Erzväter.
Lamatualain olaꞌ basa ma, Ana tao hehelu-fufuliꞌ no sunat fo dadꞌi bukti oi Abraham se dadꞌi Lamatualain atahori Na ena. Naa de, leleꞌ Abraham ana na Isak, feꞌe fai falu, ana sunat e. Basa de Isak sunat ana na Yakob. Yakob o sunat ana tou ka sanahulu rua nara, leleꞌ ara feꞌe fai beꞌe faluꞌ. Basa se ia ra, hita atahori Yahudi ra bei-baꞌi nara.
9 Und die Erzväter neideten Joseph und verkauften ihn nach Ägypten. Aber Gott war mit ihm
Lao esa ma, hita bei-baꞌi nara rala nara mera mbali odi nara Yusuf. De ara seo e dadꞌi ate sia rae Masir. Te Lamatualain nda lao hela e sa.
10 und errettete ihn aus aller seiner Trübsal und gab ihm Gnade und Weisheit vor dem Könige Pharao in Ägypten; der setzte ihn zum Fürsten über Ägypten und über sein ganzes Haus.
Ana mboꞌi e mia basa sususaꞌ ra, ma fee ne mahineꞌ fo nahine dalaꞌ naeꞌ. Huu naa, mane Masir a sue e, de soꞌu e dadꞌi lima onan sia rae Masir. Ana o toꞌu koasa sia maneꞌ a ume panggat na.
11 Es kam aber eine teure Zeit über das ganze Land Ägypten und Kanaan und eine große Trübsal, und unsere Väter fanden nicht Fütterung.
Basa naa ma fai ndoes nema laꞌe rae Masir ma rae Kanaꞌan. Fai ndoes, naseliꞌ tebꞌe, de atahori hetar susasona sia bee-bꞌee. Naa de hita bei-baꞌi nara nda hambu raa saa saꞌ boe.
12 Jakob aber hörete, daß in Ägypten Getreide wäre, und sandte unsere Väter aus aufs erste Mal.
Te baꞌi Yakob rena oi nanaat sia rae Masir. Boe ma ana denu ana nara, fo hita bei-bai nara, reu hasa nanaat sia naa.
13 Und zum andernmal ward Joseph erkannt von seinen Brüdern und ward Pharao Josephs Geschlecht offenbar.
Ara hasa basa ma, ara baliꞌ. Ara raa hendi basa nanaat ra ma, Yakob denu se reu hasa seluꞌ sia Masir. Dei de Yusuf feꞌe nafadꞌe se nae, eni sira odꞌi bonggi na. Ma fee mane Masir a nahine se.
14 Joseph aber sandte aus und ließ holen seinen Vater Jakob und seine ganze Freundschaft, fünfundsiebzig Seelen.
Basa naa ma, Yusuf noꞌe ama na no odꞌi-aꞌa nara lali Masir reu. Basa se atahori hitu nulu lima.
15 Und Jakob zog hinab nach Ägypten und starb, er und unsere Väter.
De Yakob se lali Masir reu. Basa de, hita bei-baꞌi nara mate mia naa.
16 Und sind herübergebracht nach Sichem und gelegt in das Grab, das Abraham gekauft hatte ums Geld von den Kindern Hemors zu Sichem.
Dꞌoo na seli dei de, ara rendi baliꞌ bei-baꞌiꞌ ra rui nara risiꞌ kambo Sikem. Ara raꞌoi ruiꞌ naa ra sia mamana rates fo maꞌahulu na baꞌi Abraham hasa mia Hemor tititi-nonosi nara.”
17 Da nun sich die Zeit der Verheißung nahete, die Gott Abraham geschworen hatte, wuchs das Volk und mehrete sich in Ägypten,
Stefanus olaꞌ nakandoo nae, “Basa ia ra dadꞌi, huu Lamatualain helu basa nae, dei fo Eni fee mamanaꞌ naa neu Abraham dadꞌi rae pusaka. Deka fai fo Lamatualain natetuꞌ helu-fuli Na naa, hita atahori Yahudi ra boe ramaheta sia rae Masir ena.
18 bis daß ein anderer König aufkam, der nichts wußte von Joseph.
Leleꞌ naa, mane feuꞌ sa toꞌu parendaꞌ sia Masir. Te nda nahine Yusuf sa.
19 Dieser trieb Hinterlist mit unserm Geschlechte und behandelte unsere Väter übel und schaffte, daß man die jungen Kindlein hinwerfen mußte, daß sie nicht lebendig blieben.
Maneꞌ naa tabꞌu-roroo hita atahori nara. Ma ana tuni-ndeni hita bei-baꞌi nara. Ana o parenda se no deres fo nggari hendi ana mana bꞌonggi feu nara, fo ara mate.
20 Zu der Zeit ward Mose geboren und war ein fein Kind vor Gott und ward drei Monden ernähret in seines Vaters Hause.
Leleꞌ naa, baꞌi Musa ina na bonggi e. Aꞌo na meulau na seli. Ama-ina na nda tungga maneꞌ a parenda na sa. Ara raꞌaboi raꞌafuniꞌ e sia ume losa fula telu.
21 Als er aber hingeworfen ward, nahm ihn die Tochter Pharaos auf und zog ihn auf zu einem Sohn.
Basa ma ara nda afiꞌ raꞌafuniꞌ rala e sia ume sa ena, de mboꞌi hendiꞌ e. Te mane Masir ana feto na nita e, de naꞌabꞌoi e onaꞌ ana bonggi na.
22 Und Mose ward gelehret in aller Weisheit der Ägypter und war mächtig in Werken und Worten.
Naa de atahori Masir ra ranori sira mahine nara basa se neu Musa. De ana dadꞌi atahori manaseliꞌ, mahineꞌ ma masiꞌet boe.
23 Da er aber vierzig Jahre alt ward, gedachte er, zu besehen seine Brüder, die Kinder von Israel,
Musa too haa nulu boe ma, ana nae neu nahine atahori Israꞌel nara.
24 und sah einen Unrecht leiden. Da überhalf er und rächete den, dem Leid geschah, und erschlug den Ägypter.
Ana neu ma nita atahori Masir esa momoko atahori Israꞌel sa. Ana neu tulun eni atahori na, ma nisa atahori Masir a.
25 Er meinete aber, seine Brüder sollten's vernehmen, daß Gott durch seine Hand ihnen Heil gäbe; aber sie vernahmen's nicht.
Ana duꞌa nae neꞌo atahori nara bubꞌuluꞌ Lamatualain denu eni, fo neu tulu-fali se mia sususaꞌ. Te ara nda feꞌe bubꞌuluꞌ sa.
26 Und am andern Tage kam er zu ihnen, da sie sich miteinander haderten, und handelte mit ihnen, daß sie Frieden hätten, und sprach: Liebe Männer, ihr seid Brüder, warum tut einer dem andern Unrecht?
Mbila ma, Musa neu seꞌu seluꞌ atahori nara. Ana nita atahori nara rua rafetu. De ana sobꞌa nadꞌameꞌ ruꞌa se nae, “Wee! Hei ruꞌa nggi, odꞌi-aꞌa. Te taꞌo bee de mifetu taꞌo ia?”
27 Der aber seinem Nächsten Unrecht tat, stieß ihn von sich und sprach: Wer hat dich über uns gesetzt zum Obersten und Richter?
Te atahori mana momoko nonoo na timba baꞌi Musa nisiꞌ suuꞌ neu, de nae, ‘Seka soꞌu nggo dadꞌi hai malangga ma? Ma seka soꞌu nggo dadꞌi hai mana maꞌetuꞌ dedꞌeat ma?
28 Willst du mich auch töten, wie du gestern den Ägypter tötetest?
Mbei ma ho mae misa au, onaꞌ ho misa atahori Masir a afis a, do?’
29 Mose aber floh über dieser Rede und ward ein Fremdling im Lande Midian. Daselbst zeugete er zwei Söhne.
Musa rena taꞌo naa, ma ana fela lao hela Masir. Ana neu leo sia atahori Median ra nusa na. Basa ma, ana sao sia naa, de bonggi ana touꞌ rua.
30 Und über vierzig Jahre erschien ihm in der Wüste auf dem Berge Sinai der Engel des HERRN in einer Feuerflamme im Busch.
Too haa nulu boe ma, Musa nisiꞌ mamana madꞌaꞌ esa deka no leteꞌ sa, naran lete Sinai. Sia naa Lamatualain ate Na esa mia sorga neu nandaa no e mia ai sia hau anaꞌ sa rala. Hau a nenelalanggeꞌ, te nda kadꞌe sa.
31 Da es aber Mose sah, wunderte er sich des Gesichtes. Als er aber hinzuging, zu schauen, geschah die Stimme des HERRN zu ihm:
Musa nita ma, ana ndii-ndiiꞌ a. Ana neu deka fo nae nahine saa sia naa. Aiboiꞌ ma, ana rena Lamatualain olaꞌ mia ai rala nae,
32 Ich bin der Gott deiner Väter, der Gott Abrahams und der Gott Isaaks und der Gott Jakobs. Mose aber ward zitternd und durfte nicht anschauen.
‘Au ia, bei-baꞌi mara Lamatualain na. Baꞌim Abraham, Isak, ma Yakob beꞌutee neu Au.’ Musa rena ma, ana namatau de ao na nggeꞌe-nggeꞌe, ma nda nambarani botiꞌ mata na fo mete hau mana lalanggeꞌ naa sa.
33 Aber der HERR sprach zu ihm: Zieh die Schuhe aus von deinen Füßen; denn die Stätte, da du stehest, ist heilig Land.
Boe ma Lamatualain olaꞌ seluꞌ nae, ‘We Musa! Ho ririi sia rae meumareꞌ. De olu hendi laopei ma!
34 Ich habe wohl gesehen das Leiden meines Volks, das in Ägypten ist, und habe ihr Seufzen gehöret und bin herabkommen, sie zu erretten. Und nun komm her; ich will dich nach Ägypten senden.
Seꞌu te mae Au liliiꞌ Au atahori Israꞌel ngga sia Masir a. Hokoꞌ! Au feꞌe usunedꞌa se. Au bubꞌuluꞌ doidꞌoso nara ma rena hara hule-oꞌe nara. De Au ae mboꞌi se. Uma dei! Au ae denu baliꞌ nggo Masir muu.’
35 Diesen Mose, welchen sie verleugneten und sprachen: Wer hat dich zum Obersten und Richter gesetzt? den sandte Gott zu einem Obersten und Erlöser durch die Hand des Engels, der ihm erschien im Busch.
No taꞌo naa, Lamatualain natudꞌu ao Na mia ai rala ma parenda Musa fo baliꞌ Masir neu. Lamatualain dudꞌu e neu mboꞌi atahori Israꞌel mia doidꞌoso nara. Musa ia, fo maꞌahulu na atahori ra ratane rae, ‘Seka soꞌu nggo dadꞌi hai malangga ma?’ Ia naa Lamatualain mana soꞌu e!
36 Dieser führete sie aus und tat Wunder und Zeichen in Ägypten, im Roten Meer und in der Wüste vierzig Jahre.
Basa naa boe ma, Musa baliꞌ Masir neu. Ana tao mana dadꞌiꞌ ra seli sia naa. Basa ma, ana no atahori Israꞌel ra lao hela Masir. Ara lao tungga Tasi Mbilas, ma laoꞌ ndule mamana rouꞌ ra losa too haa nulu.
37 Dies ist Mose, der zu den Kindern von Israel gesagt hat: Einen Propheten wird euch der HERR, euer Gott, erwecken aus euren Brüdern gleichwie mich, den sollt ihr hören.
Musa nafadꞌe atahori Israꞌel ra rae, ‘Dei fo Lamatualain soꞌu atahori sa sia hei taladꞌa ma, fo dadꞌi mana ola-ola Na, onaꞌ Ana soꞌu au ia.
38 Dieser ist's, der in der Gemeinde in der Wüste mit dem Engel war, der mit ihm redete auf dem Berge Sinai und mit unsern Vätern; dieser empfing das lebendige Wort, uns zu geben;
Musa naꞌabꞌue no hita atahori Israꞌel nara sia mamana rouꞌ ra. Ana dadꞌi leleteꞌ fee hita bei-baꞌi nara ro Lamatualain ate Na mia sorga. Ate naa naꞌondaꞌ Lamatualain Dedꞌea-oꞌola Na neu Musa sia lete Sinai. Dedꞌea-oꞌolaꞌ naa, mana natudꞌu hita dala masodꞌaꞌ ndos.
39 welchem nicht wollten gehorsam werden eure Väter, sondern stießen ihn von sich und wandten sich um mit ihren Herzen gen Ägypten
Mae taꞌo naa o, hita bei-baꞌi nara nda nau rena Musa sa. Ara nda simbo e sa, de rae baliꞌ Masir reu.
40 und sprachen zu Aaron: Mache uns Götter, die vor uns hingehen; denn wir wissen nicht, was diesem Mose, der uns aus dem Lande Ägypten geführet hat, widerfahren ist.
Basa naa ma, ara reu kokoe Harun rae, ‘Amaꞌ odꞌi na Musa no hai lao hela rae Masir. Te ia naa, hai nda bubꞌuluꞌ ana sia bee saꞌ boe. Dadꞌi hai moꞌe fo amaꞌ tao fee hai sosonggoꞌ, fo ana mana nalalao hai.’
41 Und machten ein Kalb zu der Zeit und opferten dem Götzen Opfer und freueten sich der Werke ihrer Hände.
De ara tao sosonggoꞌ, mata na onaꞌ sapi anaꞌ. Ara tunu-hotu banda ma feta-dote fee sosonggoꞌ a. Ara maꞌahee ro saa fo sira tao ao nara.
42 Aber Gott wandte sich und gab sie dahin, daß sie dieneten des Himmels Heer; wie denn geschrieben stehet in dem Buch des Propheten: Habt ihr vom Hause Israel die vierzig Jahre in der Wüste mir auch je Opfer und Vieh geopfert?
Lamatualain nita taꞌo naa ma nasadꞌea se. De ara songgo sudꞌi a saa sia lalai onaꞌ relo, fulan, ma nduuꞌ. Onaꞌ o Lamatualain hela se taꞌo a naa ena. Naa ndaa no saa fo Lamatualain mana ola-ola nara suraꞌ mia dalahulu na rae, ‘We! Atahori Israꞌel re! To haa nulu hei laoꞌ ndule mamana rouꞌ ra, ma tunu-hotu banda fo beꞌutee neu Au, do, neu se?
43 Und ihr nahmet die Hütte Molochs an und das Gestirn eures Gottes Remphan, die Bilder, die ihr gemacht hattet, sie anzubeten; und ich will euch wegwerfen jenseit Babyloniens.
Hei nda koa-kio Au sa! Tungga fai hei songgo neuꞌ a sosonggo mara. Hei hiiꞌ a masoꞌ kalua nitu Molok ume sosonggo na. Hei o hii songgo nduuꞌ esa nitu na, naran Refan. Dadꞌi hei hiiꞌ a songgo neu saa fo hei tao ao mara! Dei fo Au nggari nggi miꞌidꞌodꞌooꞌ seli Babel mi’.
44 Es hatten unsere Väter die Hütte des Zeugnisses in der Wüste, wie er ihnen das verordnet hatte, da er zu Mose redete, daß er sie machen sollte nach dem Vorbilde, das er gesehen hatte,
Stefanus olaꞌ nakandoo nae, “Lamatualain natudꞌu baꞌi Musa mamana Hule-Oꞌeꞌ esa rupa na. De Musa se rafefela Lalaat Hule-Oꞌeꞌ esa mia banda rouꞌ no temeꞌ tungga rupaꞌ naa. Basa naa ma, atahori Israꞌel ra reu hule-oꞌe neu Lamatualain sia naa. Mete ma ara lali mamanaꞌ, naa ara ofe Lalaat Hule-Oꞌeꞌ a, ara paꞌa e, de rendi e nisi ꞌ mamana feuꞌ. Losa naa, ara rafefela seluꞌ Lalaat a.
45 welche unsere Väter auch annahmen und brachten sie mit Josua in das Land, das die Heiden innehatten, welche Gott ausstieß vor dem Angesichte unserer Väter bis zur Zeit Davids.
Dꞌodꞌoo ma, leleꞌ Yosua se ratati ro atahori feaꞌ sia nusa Kanaꞌan ma, Lamatualain oi hendi atahori naa ra. Basa de, Lamatualain babꞌanggi nusaꞌ naa neu hita bei-baꞌi nara. Leleꞌ ara rambas rala nusaꞌ naa, ara o rendi Lalaa Hule-Oꞌe a neu boe. Lalaat a nambariiꞌ sia naa losa mane Daud toꞌu parendaꞌ.
46 Der fand Gnade bei Gott und bat, daß er eine Hütte finden möchte dem Gott Jakobs.
Mane Daud ia, hule-oꞌe neu Lamatualain onaꞌ hita baꞌi Yakob na no ume isi nara. Daud tao namahoꞌo Lamatualain rala Na, de Lamatualain pala banggi fee ne papala-babꞌanggiꞌ. Daud o noꞌe Lamatualain fo eni mana nafefela Ume Hule-Oꞌe feuꞌ.
47 Salomo aber bauete ihm ein Haus.
Te ana na Soleman mana nafefela Ume Hule-Oꞌe Huuꞌ a.
48 Aber der Allerhöchste wohnet nicht in Tempeln, die mit Händen gemacht sind, wie der Prophet spricht:
Hita bubꞌuluꞌ tae, Lamatualain leo sia mamanaꞌ nanarun seli. Ana nda leo sia ume fo atahori taoꞌ sa. Huu maꞌahulu na, mana ola-ola Na esa suraꞌ hela rae,
49 Der Himmel ist mein Stuhl und die Erde meiner Füße Schemel; was wollt ihr mir denn für ein Haus bauen, spricht der HERR, oder welches ist die Stätte meiner Ruhe?
‘Lalai a, Au kadera parenda ngga. Raefafoꞌ a, Au ei tatabu ngga. Taꞌo bee de hei mae mifefela ume esa nandaa Au leo sia naa? Nda bisa sa.
50 Hat nicht meine Hand das alles gemacht?
Te lalai no raefafoꞌ isi na, Au mana uꞌudꞌadꞌadꞌiꞌ!’”
51 Ihr Halsstarrigen und Unbeschnittenen an Herzen und Ohren, ihr widerstrebet allezeit dem Heiligen Geist, wie eure Väter, also auch ihr!
Stefanus olaꞌ seluꞌ, ma bua se nae, “Hei langga fatu mara seli! Onaꞌ atahori nda mana rahine Lamatualain sa, ma nda nau rena E sa. Hei akaꞌ labꞌan E, onaꞌ bei-baꞌiꞌ mara mana rasadꞌea E. Ia naa hei feꞌe mae labꞌan Dula-dale Meumare Na, do?
52 Welchen Propheten haben eure Väter nicht verfolget und, sie getötet, die da zuvor verkündigten die Zukunft dieses Gerechten, dessen Verräter und Mörder ihr nun worden seid?
Hei bei-baꞌi mara raꞌasususaꞌ Lamatualain mana ola-ola Nara. Mifadꞌe sobꞌa: mana ola-olaꞌ bee fo ara nda raꞌasususaꞌ e sa? Nda hambu sa, to? Maꞌahulu na mana ola-olaꞌ Nara rafadꞌe memaꞌ oi, Lamatualain nae haitua Atahori Meumare Na. Te hei bei-baꞌi mara risa Lamatualain mana ola-olaꞌ nara. Losa hei o sangga dalaꞌ pake atahori feaꞌ fo risa Lamatualain Atahori Meumare Na.
53 Ihr habt das Gesetz empfangen durch der Engel Geschäfte und habt's nicht gehalten.
Lamatualain ate Nara mia sorga o rendi basa atoran adat fo Lamatualain nae fee hita, te hei nda toe sa.”
54 Da sie solches höreten, ging's ihnen durchs Herz, und bissen die Zähne zusammen über ihn.
Atahori mana endoꞌ sia mamana nggero dedꞌeat a rena Stefanus oꞌola na, ma rahine rae ana fee salaꞌ neu se. De rala nara mera ma rangginggio.
55 Als er aber voll Heiligen Geistes war, sah er auf gen Himmel und sah die HERRLIchkeit Gottes und Jesum stehen zur Rechten Gottes und sprach: Siehe, ich sehe den Himmel offen und des Menschen Sohn zur Rechten Gottes stehen.
Te Lamatualain Dula-dale Meumare Na dai Stefanus ena. Ana oroꞌa mete lalai a. De nita Lamatualain mandete-masaꞌan, no Lamatuaꞌ Yesus nambariiꞌ sia Lamatualain bobꞌoa ona Na, sia mamana nenefee hadat naa.
56 Sie schrieen aber laut und hielten ihre Ohren zu und stürmeten einmütiglich zu ihm ein, stießen ihn zur Stadt hinaus und steinigten ihn.
Ana olaꞌ nae, “Ama nggare. Au ita lalai a sii, ma Atahori Matetuꞌ a nambariiꞌ sia mamana nenefee hadat sia Lamatualain bobꞌoa ona Na.”
57 Und die Zeugen legten ab ihre Kleider zu den Füßen eines Jünglings, der hieß Saulus.
Atahori mana endoꞌ sia naa ra rena ma, ara oꞌoo ndiki nara. Ara nggasi denu Stefanus oꞌoo bafa na. Basa se teteek fo rae aꞌame Stefanus.
58 Und steinigten Stephanus, der anrief und sprach: HERR Jesu, nimm meinen Geist auf!
Ara lea rendi e nisiꞌ kota a deaꞌ. Sakasi ra olu badꞌu nara, de fee ana soruꞌ esa nara na Saulus toꞌu. Ana dadꞌi sira mana natatale na. Boe ma reu mbia Stefanus.
59 Er knieete aber nieder und schrie laut: HERR, behalt ihnen diese Sünde nicht! Und als er das gesagt, entschlief er.
Ara feꞌe mbia Stefanus, ma ana randu nahereꞌ nae, “Lamatuaꞌ Yesus! Au fai ngga deka ena. Simbo mala au!”
Boe ma ana naꞌaloli napadilu neu lululangga na, de randu nahereꞌ seluꞌ nae, “Amaꞌ, afiꞌ fee se lemba-dꞌoi salaꞌ ia!” Basa ma, hahae na etu, ma ana mate.

< Apostelgeschichte 7 >