< Jeremia 41 >

1 Im siebenten Monat aber kam Ismael, der Sohn Nethanjas, des Sohnes Elisamas, der aus königlichem Geschlechte war, in Begleitung von zehn Männern zu Gedalja, dem Sohne Ahikams, nach Mizpa, und sie speisten daselbst mit ihm zusammen in Mizpa.
Naʻe hoko ʻo pehē ʻi hono fitu māhina, naʻe haʻu ʻa ʻIsimeʻeli ko e foha ʻo Natania ko e foha ʻo ʻIlisama, ko e hako ʻoe hau, pea mo e houʻeiki ʻoe tuʻi, ʻaia mo e kau tangata ʻe toko hongofulu mo ia, kia Ketalia ko e foha ʻo ʻAhikami ki Misipa; pea naʻa nau kai mā fakataha ʻi Misipa.
2 Und es erhoben sich Ismael, der Sohn Nethanjas, und die zehn Männer, die bei ihm waren, und ermordeten Gedalja, den der König von Babel zum Statthalter im Land eingesetzt hatte,
Pea tuʻu hake ʻa ʻIsimeʻeli ko e foha ʻo Natania, mo e kau tangata ʻe toko hongofulu naʻe ʻiate ia, pea nau taaʻi aki ʻae heletā ʻa Ketalia ko e foha ʻo ʻAhikami ko e foha ʻo Safani, pea tāmateʻi ia, ʻaia naʻe fakanofo ʻe he tuʻi ʻo Papilone ke pule ki he fonua.
3 sowie alle die Judäer, die zu Mizpa bei ihm waren, und die Chaldäer, die sich dort befanden.
Pea naʻe tāmateʻi foki ʻe ʻIsimeʻeli ʻae kau Siu kotoa pē naʻe ʻiate ia, ʻaia naʻe ia Ketalia, ʻi Misipa, pea mo e kau Kalitia naʻe ʻi ai, pea mo e kautau.
4 Am zweiten Tage nach der Ermordung Gedaljas, als noch niemand Kunde davon erhalten hatte,
Pea naʻe hoko ʻo pehē ʻi hono ua ʻoe ʻaho ʻi he hili ʻae tāmateʻi ʻo Ketalia, ʻi he teʻeki ke ʻilo ia ʻe ha tokotaha,
5 kamen Leute von Sichem, von Silo und Samarien, achtzig Mann, mit abgeschorenen Bärten und zerrissenen Kleidern und mit Einritzungen bedeckt, die Speisopfer und Weihrauch bei sich hatten, um sie zum Tempel Jahwes zu bringen.
Naʻe haʻu ʻae kau tangata mei Sikemi, pea mei Sailo, pea mei Samelia, ko e toko valungofulu kuo tele honau kava, pea kuo mahaehae honau kofu, pea foa ʻakinautolu, pea naʻe ʻi honau nima ʻae feilaulau mo e meʻa namu kakala, ke ʻomi ki he fale ʻo Sihova.
6 Da ging ihnen Ismael, der Sohn Nethanjas, von Mizpa aus entgegen, indem er beständig beim Gehen weinte, und als er auf sie traf, sprach er zu ihnen: Kommt herein zu Gedalja, dem Sohne Ahikams!
Pea naʻe ʻalu atu ʻa ʻIsimeʻeli ko e foha ʻo Natania mei Misipa ke fakafetaulaki mo kinautolu, pea naʻe tangi maʻu pe ia ʻi heʻene ʻalu: pea naʻe hoko ʻo pehē ʻi heʻene fetaulaki mo kinautolu naʻa ne pehē kiate kinautolu, “Mou omi kia Ketalia ko e foha ʻAhikami,”
7 Sobald sie aber in die Stadt hineingekommen waren, metzelte er sie nieder und warf sie hinein in die Cisterne.
Pea naʻe hoko ʻo pehē ʻi heʻenau haʻu ki loto kolo, naʻe tāmateʻi ʻakinautolu ʻo lī ki he luo, ʻe ʻIsimeʻeli ko e foha ʻo Natania, ko ia, mo e kau tangata naʻe ʻiate ia.
8 Es waren aber zehn Männer unter ihnen, die sprachen zu Ismael: Töte uns nicht, denn wir besitzen Vorräte auf dem Felde, Weizen und Gerste, Öl und Honig! Da ließ er von ihnen ab und tötete sie nicht zugleich mit ihren Landsleuten.
Ka naʻe ʻiate kinautolu ʻae kau tangata ʻe toko hongofulu, naʻe lea kia ʻIsimeʻeli, ʻo pehē, “ʻOua naʻa ke tāmateʻi ʻakimautolu he ʻoku ʻiate kimautolu ʻae ngaahi koloa kuo fakafufū ʻi he ngaahi ngoue, ko e uite, mo e paʻale, mo e lolo, pea mo e meʻa huʻamelie.” Ko ia naʻa ne tafoki, pea naʻe ʻikai tāmateʻi ʻakinautolu mo honau kāinga.
9 Die Cisterne aber, in die Ismael alle Leichname der von ihm erschlagenen Männer warf, das war die große Cisterne, die der König Asa zum Behufe der Verteidigung gegen Baesa, den König von Israel, angelegt hatte: die füllte Ismael, der Sohn Nethanjas, mit Erschlagenen an.
Pea ko e luo, ʻaia naʻe lī ki ai ʻe ʻIsimeʻeli ʻae ʻangaʻanga ʻoe kau tangata, naʻa ne tāmateʻi fakataha mo Ketalia, ko ia pe naʻe ngaohi ʻe he tuʻi ko ʻAsa, ko ʻene manavahē kia Paʻasa ko e tuʻi ʻo ʻIsileli; pea ko ia, naʻe fakapito aki ia ʻae kakai kuo tāmateʻi, ʻe ʻIsimeʻeli ko e foha ʻo Natania.
10 Darauf führte Ismael den gesamten Überrest des Volks, der sich zu Mizpa befand, die Prinzessinnen und das gesamte Volk, die in Mizpa übrig geblieben waren, die Nebusar-Adan, der Oberste der Leibwächter, Gedalja, dem Sohne Ahikams, unterstellt hatte, - die führte Ismael, der Sohn Nethanjas, gefangen hinweg und zog ab, um zu den Ammonitern hinüberzugehen.
Pea naʻe fakapōpula ʻe ʻIsimeʻeli ʻae toenga kakai kotoa pē naʻe ʻi Misipa, ʻae ʻofefine ʻoe tuʻi, pea mo e kakai kotoa pē naʻe toe ʻi Misipa, ʻakinautolu naʻe fakanofo ʻe Nepusaatani ko e ʻeiki ʻoe kau tau ke pule ki ai ʻa Ketalia, ko e foha ʻo ʻAhikami: pea naʻe ʻave fakapōpula ʻakinautolu ʻe ʻIsimeʻeli ko e foha ʻo Natania, pea naʻe ʻalu atu ia ki he kau ʻAmoni.
11 Als aber Johanan, der Sohn Kareahs, und alle Heeresobersten, die bei ihm waren, von all' dem Unheil, das Ismael, der Sohn Nethanjas, angerichtet hatte, Kunde erhielten,
Pea kuo fanongo ʻa Sohanani, ko e foha ʻo Kalia, pea mo e houʻeikitau kotoa pē naʻe ʻiate ia, ki he kovi kotoa pē kuo fai ʻe ʻIsimeʻeli ko e foha ʻo Natania,
12 nahmen sie alle ihre Leute und machten sich auf, um mit Ismael, dem Sohne Nethanjas, zu kämpfen, und sie trafen auf ihn an dem großen Wasserteiche bei Gibeon.
Naʻa nau ʻave ʻae kau tangata kotoa pē, ʻonau ō ke tauʻi ʻa ʻIsimeʻeli ko e foha ʻo Natania, pea naʻe ʻilo ia ʻi he kauvai lahi ʻaia ʻoku ʻi Kipione.
13 Sobald aber alle die, welche bei Ismael waren, Johanan, den Sohn Kareahs, nebst allen den Heeresobersten, die bei ihm waren, erblickten, freuten sie sich,
Pea naʻe hoko ʻo pehē, ʻi he mamata ʻe he kakai kotoa pē naʻe ʻia ʻIsimeʻeli ʻa Sohanani ko e foha ʻo Kalia, pea mo e houʻeikitau kotoa pē naʻe ʻiate ia, naʻa nau fiefia.
14 und alle die, welche Ismael aus Mizpa weggeführt hatte, wandten sich, machten Kehrt und gingen zu Johanan, dem Sohne Kareahs, über;
Pea ko e kakai kotoa pē naʻe ʻave fakapōpula ʻe ʻIsimeʻeli mei Misipa, naʻa nau tafoki mai ʻo toe haʻu kia Sohanani ko e foha ʻo Kalia.
15 Ismael, der Sohn Nethanjas, indes entkam mit acht Männern dem Johanan und gelangte zu den Ammonitern.
Ka naʻe hola meia Sohanani ʻa ʻIsimeʻeli ko e foha ʻo Natania mo e kau tangata ʻe toko valu, ʻo ʻalu ki he kau ʻAmoni.
16 Sodann nahm Johanan, der Sohn Kareahs, mit allen Heeresobersten, die bei ihm waren, den gesamten Überrest des Volks, den Ismael, der Sohn Nethanjas, aus Mizpa weggeführt hatte, nachdem er Gedalja, den Sohn Ahikams, ermordet hatte, Männer, Weiber und Kinder und Hämlinge, die er von Gibeon zurückgebracht hatte,
Pea hili hono tāmateʻi ʻa Ketalia ko e foha ʻo ʻAhikami, naʻe toki ʻave ʻe Sopanani ko e foha ʻo Kalia, ʻae houʻeikitau kotoa pē naʻe ʻiate ia, pea mo e toenga kakai kotoa pē ʻaia naʻe toe maʻu meia ʻIsimeʻeli ko e foha ʻo Natania, mei Misipa, ko e kau tau mālohi, mo e kau fefine, mo e fānau, pea mo e kau tangata talifekau ʻaia kuo toe omi mei Kipione:
17 und sie brachen auf und machten Halt in dem seitwärts von Bethlehem gelegenen Geruth-Kimham, um alsdann weiter nach Ägypten zu ziehen,
Pea naʻa nau ʻalu, ʻo nofo ʻi he potu ʻo Kimami, ʻaia ʻoku ofi ki Petelihema, koeʻuhi ke ʻalu ki ʻIsipite,
18 wegen der Chaldäer; denn sie hatten Furcht vor ihnen, weil Ismael, der Sohn Nethanjas, Gedalja, den Sohn Ahikams, den der König von Babel zum Statthalter im Lande eingesetzt, ermordet hatte.
Koeʻuhi ko e kau Kalitia: he naʻa nau manavahē kiate kinautolu, koeʻuhi kuo tāmateʻi ʻe ʻIsimeʻeli ko e foha ʻo Natania ʻa Ketalia ko e foha ʻo ʻAhikami, ʻaia kuo fakanofo ʻe he tuʻi ʻo Papilone ke pule ʻi he fonua.

< Jeremia 41 >