Psalm 92

1 Ein Lied, ein Gesang, für den Sabbattag. Gar köstlich ist's, dem Herrn zu danken und Deinem Namen, Höchster, Lob zu singen,

En Psalm till att sjunga på Sabbathsdagen. Det är en kostelig ting att tacka Herranom, och lofsjunga dino Namne, du Aldrahögste;

2 des Morgens Deine Huld zu künden und in den Nächten Deine Treue

Om morgonen förkunna dina nåde. och om aftonen dina sanning;

3 zum Psalter mit zehn Saiten und zur Harfe, zum Saitenspiele auf der Zither.

På tio stränger, och psaltare; med spelande på harpo.

4 Du, Herr, erfreust mich durch Dein Tun; ich juble über Deiner Hände Werk.

Ty, Herre, du låter mig gladeligen sjunga om dine verk, och jag berömmer dina händers verk.

5 Wie groß sind Deine Werke, Herr, und Deine Pläne tief!

Herre, huru äro dine verk så store! dine tankar äro så svåra djupe.

6 Der Törichte bemerkt es nimmer; der Tor beachtet's nicht.

En galen tror det intet, och en dåre aktar sådant intet.

7 Wenn Frevler blühn, so ist's wie mit dem Gras. Die Übeltäter sprossen alle nur, damit sie ewig untergehen.

De ogudaktige grönskas såsom gräs, och de ogerningsmän blomstras alle; tilldess de förderfvade varda till evig tid.

8 Du aber bist der Höchste, Herr, in Ewigkeit.

Men du, Herre, äst den Högste, och blifver evinnerliga.

9 Denn Deine Feinde kommen um, Herr, Deine Feinde; die Übeltäter werden allesamt zerstreut.

Ty si, dine fiender, Herre, si, dine fiender skola förgås, och alle ogerningsmän måste förströdde varda.

10 Dem wilden Stiere gleich wächst meine Kraft; gleichwie von Öl, so ist mein Alter frisch.

Men mitt horn skall upphöjdt varda, såsom ens enhörnings, och jag varda smord med färska oljo.

11 Mein Auge sieht mit Lust auf meine Gegner; mit Freuden hört mein Ohr von meiner Widersacher Niederlagen.

Och mitt öga skall lust se på mina fiendar, och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.

12 Der Fromme sproßt wie eine Palme, und wächst wie eine Zeder auf dem Libanon,

Den rättfärdige skall grönskas, såsom ett palmträ; han skall växa, såsom ett cedreträ på Libanon.

13 ins Haus des Herrn verpflanzt und in den Höfen unseres Gottes grünend,

De der planterade äro uti Herrans hus, de skola i vår Guds gårdom grönskas.

14 sie tragen noch im Alter Früchte, beständig grün und markig bleibend,

Och om de än gamle varda, skola de likväl blomstras, fruktsamme och färske vara;

15 zur Kunde, daß der Herr gerecht, daß er mein Hort ist ohne Tadel.

Att de förkunna skola, att Herren så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.