< Psalm 74 >

1 Ein Lehrgedicht, von Asaph. - Warum, ach Gott, verwirfst Du immerfort und lodert über Deiner Herde Deines Zornes Rauch?
MAIN Kot, da me kom kotin kaje kin kit ala, o da me re onioniki japwilim omui jip akan?
2 Bedenke: Die Gemeinde, die Du einst gegründet, die Du Dir ausgelöst zum Stamme ewigen Besitzes, der Sionsberg, auf dem Du Wohnung nahmst,
Kom kotin kupura japwilim omui momodijou, me kom kotin pwaindar maj o, o me komui dorelar, pwen wiala japwilim omui, kotin kupura dol Jion, waja me kom kotikot ia.
3 den Deine Schritte ausgezeichnet, sind zusammen eine Trümmerstatt! Gar alles hat der Feind im Heiligtum geschändet.
Kom koti don waja me lijelipin anjau warai; imwintiti me kawelar meakaroj nan im jaraui.
4 In Deiner Sammlungsstätte wüten Deine Feinde; sie stellen ihre Flaggen dort als Zeichen auf.
Me palian komui, kin weriwer nan tanpaj omui o pwilikidi arail dikedik en ani mal akan lole.
5 So ist's, wie wenn man hohen Schwunges auf Waldgehölz die Äxte hebt.
Irail pwaradar dueta ir, me wia palapal nan wei.
6 Und nun sein Schnitzwerk allzumal zerschlagen sie mit Beil und Hammer.
Re kin kawela did kajelel akan ki jile laud o tikitik.
7 Sie werfen Feuer in Dein Heiligtum, entweihen in den Staub die Wohnung Deines Namens.
Irail karonala tanpaj omui; irail kajaminela o tiakedi waja me mar omui kotikot ia.
8 In ihrem Herzen sprechen sie: "Wir wollen alle sie zu Heiden machen." Im Land verbrennen sie die Gotteshäuser all.
Irail kin inda nan monion arail: Na, kitail pan kawela! Irail karonalar wajan kaudok karoj nan jap o.
9 Wir sehen unsere Zeichen nimmer; und Propheten gibt es keine mehr, und niemand weiß bei uns: Wie lange?
Jolar manaman akai janjal on kitail, o jolar jaukop amen mia, o jota amen re atail me pan aja imwilan mepukat.
10 Wie lange darf der Feind noch höhnen, der Gegner Deinen Namen immerfort verlästern, Gott?
O Main Kot, arai da me morjued o pan lalaue, o imwintiti o pan mamaleki mar omui?
11 Warum entziehst Du Deine rechte Hand dem Kampfe? Vollbringe doch, was Dir obliegt!
Da me komui kotiki wei jan lim omui? Kotikida pali maun omui o kaimwijokala.
12 Von altersher ist Gott mein König, der auf der Erde hilfereiche Werke tut. -
Pwe Kot ai Nanmarki jan maj o. I me jauaj pan meakaroj, me kin wiaui nin jappa.
13 In Deiner Macht zerteilst Du ja das Meer, zerbrichst die Drachenköpfe,
Kom kotin kamueit pajaner madau ki omui manaman, o kom kotin kawelar monan drake nan pil.
14 zerschlägst des Leviatans Häupter und gibst ihn hin der Wüstentiere Schar zum Fraße.
Kom kotin kawelar monan walroj, ap kotiki on aramaj nan jap tan, pwen kanala.
15 Du lässest Bach und Quelle sprudeln und starke Ströme Du versiegen.
Komui kotin kapwaredar parer o pilap akan, o pilap kalaimun akan me kom kotin kanalanaladi.
16 Dein ist der Tag; Dein ist die Nacht. Genau bemißt Du Mond und Sonne.
Ran o pon me japwilim omui; komui kotin wiadar jaunipon o katipin.
17 Du stellst der Erde Grenzen alle fest; Du schaffst den Sommer und den Winter.
Komui wiadar irair en jap akan; komui me kin wia anjaun karakar o kapou.
18 Gedenke dessen, daß der Feind, Herr, höhnt, daß Deinen Namen lästert ein törichtes Volk!
Kom kotin kupura mepukat: Imwintiti o lalaue komui Main, o aramaj pweipwei kan mamaleki mar omui.
19 Nicht gib dem Habicht Deiner Taube Leben preis! Vergiß nicht gänzlich Deiner Dulder Menge!
Kom der kotiki on man laualo nen en japwilim omui muroi, o kom der likidmaliela pwin en japwilim omui luet akan.
20 Blick auf den Bund! Das Land ist voller Lug und Trug, die Wohnungen sind voll Gewalttat.
Kom kotin tamanda inau o, pwe jap olar waja karoj o im akan pual pajaner.
21 Nicht ziehe der Bedrängte voller Scham dahin, der Arme nicht, der Elende, der Deinen Namen preist!
Re der kotin mueid on me luet o, en namenok purela, me jamama o luet akan en kapina mar omui.
22 Auf, Gott! Führ Deine Sache! Der Schmach gedenke, die von Toren allezeit Dir widerfährt!
Main Kot, kom kotida o kotin kaimwijokala japwilim omui dodok; kom kotin tamanda kankaurur, me kin wiaui on kmui jan ren me pweipwei kan.
23 Vergiß den Aufruhr Deiner Feinde nicht, das Toben Deiner Gegner nicht, das immer lauter wird.
Kom kotin der maliela weriwer en japwlim omui imwintiti, moronoron en me palian komui kan, me kin lalaudalar karoj.

< Psalm 74 >