Psalm 7
1 Von David, ein Geheimspruch, den er dem Herrn gesungen wegen des ungestümen Benjaminiten. Ich suche Schutz bei Dir, Du Herr, mein Gott. Komm mir zu Hilfe wider alle, die mir nachstellen!
Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
2 Nicht soll man mich zerfleischen, wie's die Löwen tun, nicht rettungslos zerreißen! Du befreie mich!
Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
3 Du, Herr, mein Gott, wenn solches ich getan, wenn Frevel klebt an meiner Hand,
Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
4 wenn ich vergolten Böses meinen friedlichen Gefährten, wenn ich mich meines Gegners voller Hinterlist entledigt,
Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
5 dann eile mir der Feind auch nach und greife mich! Zu Boden trete er mein Leben, daß in den Staub mein Wesen sinke! (Sela)
Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
6 Auf, Herr, in Deinem Zorne! Erheb Dich grimmig gegen meine Feinde! Mein Gott, wach auf! Bestelle das Gericht!
Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
7 Die Völkerschar umringe Dich! Hoch über ihr nimm Deinen Sitz!
Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
8 Herr, schaff mir Recht, der Du die Völker richtest! Nach meiner Rechtlichkeit und Lauterkeit geschehe mir, o Herr! -
Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
9 Der Frevler Tücke sei zu Ende! Richt den Gerechten auf! Du bist's, der Herz und Nieren prüft, doch ein gerechter Gott. -
Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
10 Bei Gott steht meine Ehre; Er hilft den frommen Herzen.
Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
11 Gott führt des Frommen Sache wider den, der allzeit übermütig ist.
Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
12 Fürwahr, der schärft sein Schwert schon wieder und spannt den Bogen, zielt mit ihm.
Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
13 Doch nur für sich bereitet er die mörderischen Waffen und macht die Pfeile scharf.
Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
14 Also empfängt er Unheil selbst, ist unheilschwanger und gebiert Enttäuschung.
Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
15 Er gräbt an einem Grab und höhlt es aus und gleitet selber in die Gruft, die er gemacht.
Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
16 Sein Frevel trifft sein eigen Haupt; sein Unrecht stürzt auf seinen Scheitel nieder.
Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
17 Den Herrn will ich lobpreisen, daß er so gerecht, und von dem Ruhm des Herrn, des Höchsten, singen.
Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
