< Psalm 112 >

1 Alleluja! Wie selig, wer den Herren fürchtet und freudig tut, was er gebeut!
Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.
2 Sein Stamm ist mächtig auf der Erde; gesegnet ist der Redlichen Geschlecht.
Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.
3 In seinem Haus ist Pracht und Fülle, und seine Milde währet immerdar.
Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.
4 Er strahlt den Frommen auf, ein Licht im Dunkel, barmherzig, mild und liebevoll ist er.
Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.
5 Wohl geht's dem Mann, der schenkt und leiht, der hierfür seinen Haushalt nach Gebühr einrichtet.
Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.
6 Er wankt auf ewig nicht; in ewigem Gedächtnis bleibt er als Gerechter.
Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.
7 Vor Unheilsboten bebt er nicht; sein Herz ist unverzagt, dem Herrn vertrauend.
När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.
8 Sein Herz ist fest und ohne Furcht; er schaut sogar an seinen Feinden seine Lust.
Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.
9 Freigebig ist er, schenkt den Armen, und alle Zeit währt seine Milde; durch sein Vermögen ragt er hoch empor.
Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.
10 Der Frevler sieht's und ärgert sich, und zähneknirschend schwindet er dahin; der Bösen Reiz vergeht.
Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.

< Psalm 112 >