Sprueche 16

1 Dem Menschen mag das Denken eignen; vom Herrn kommt die Beredsamkeit der Zunge.

En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.

2 Erklärt für lauter alle seine Wege auch der Mensch, der Herr ist's, der die Geister wägt.

Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.

3 Dem Herrn enthülle deine Werke! Rechtschaffen sind dann deine Pläne auch.

Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.

4 Für einen, den er strafen will, erschafft der Herr Beliebiges, selbst einen Frevler für den Tag der Strafe.

HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.

5 Ein Greuel für den Herrn ist jeder Übermütige. Untrüglich ist's: er bleib nicht ungestraft.

En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.

6 Durch treue Liebe wird die Sündenstrafe abgewandt; und in der Furcht des Herrn vermeidet man das Böse.

Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

7 Findet der Herr Gefallen an den Wegen eines Mannes, dann müssen seine Feinde selbst mit ihm in Frieden leben.

Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.

8 Viel besser wenig in Gerechtigkeit als großes Einkommen mit Unrecht.

Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.

9 Des Menschen Herz erdenkt sich seinen Weg; doch seine Schritte lenkt der Herr.

Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.

10 Des Königs Ausspruch ist Orakelspruch, und so vergreift sich nicht sein Mund beim Urteilsprechen.

Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.

11 Die Waage, wie das rechte Wägen, kommt vom Herrn; sein Werk sind die Gewichte all.

Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.

12 Ein frevelhaftes Handeln sollte Königen ein Greuel sein; denn durch Gerechtigkeit nur wird der Thron befestigt.

En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.

13 Wahrhaftige Lippen sollten einem König wohl gefallen; er sollte lieben, die die Wahrheit reden!

Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.

14 Des Königs Grimm: ein Todesbote! Ein weiser Mann versteht's, ihn zu besänftigen.

Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.

15 Des Königs freundlich froher Blick schafft Leben; der Frühlingsregenwolke gleicht sein Wohlgefallen.

När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.

16 Viel besser Weisheit zu erwerben als feines Gold! Erwerb von Einsicht ist dem Silber vorzuziehen.

Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.

17 Der Frommen Bahn besteht im Böses-Meiden; sein Leben wahrt, wer acht auf seinen Wandel hat.

De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.

18 Hochmut kommt vor dem Fall und Stolz vor Untergang.

Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.

19 Viel besser ist's, betrübt zu sein mit Duldern, als Beute mit den Übermütigen zu teilen.

Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.

20 Wer acht gibt auf das Wort, der findet Glück, und wer dem Herrn vertraut: Heil ihm!

Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.

21 Ein Denker zieht nur den Gelehrten an; doch wohlberedte Lippen machen groß den Hörerkreis.

Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.

22 Ein Lebensborn ist Unterweisung derer, die dafür empfänglich; doch Torheit ist's, die Toren zu belehren.

En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.

23 Des Weisen Herz macht seinen Mund gar klug und mehrt auf seinen Lippen die Belehrung.

Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.

24 Huldvolle Reden sind wie Honigseim; sie sind der Seele eine Süßigkeit und Labsal für den Leib.

Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.

25 So mancher Weg dünkt einem Mann gerade; doch schließlich sind es Todeswege.

Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.

26 Des Arbeiters Verlangen schafft für ihn; sein Mund drängt ihn dazu.

Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.

27 Der Teufelsmann vergräbt die Absicht; auf seinen Lippen aber lodert Feuersglut.

Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.

28 Ein ränkesüchtiger Mann macht Streitigkeiten; ein Ohrenbläser bringt vertraute Freunde auseinander.

En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.

29 Gewalttat übt schon, wer den Nächsten nur verführt und ihn auf keinen guten Weg geleitet.

Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.

30 Wer seine Augen zukneift, tut's um Lügen zu ersinnen; wer seine Lippen aufeinander preßt, ist fertig mit dem bösen Plan.

Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.

31 Ein herrlich Diadem ist graues Haar; nur auf dem Weg der Tugend wird's gefunden.

En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.

32 Weit tapfrer sind die Langmutsvollen als des Krieges Helden, und tapfrer die des eigenen Gemütes Herr als die Eroberer von Städten.

Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.

33 In des Gewandes Falten wirft man zwar das Los; doch von dem Herrn kommt sein Entscheid.

Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.