< Job 41 >

1 Kannst du das Krokodil mit einer Angel ziehen und seine Zunge mit dem Stricke niederdrücken?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Kannst du ihm durch die Nase eine Binsenschnur durchziehen? Durchbohren mit dem Haken seine Backe?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Wird's dir viel Flehens machen; wird's dir wohl gute Worte geben?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Mit dir Verträge schließen, daß du's zum Knecht für immer nehmest?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Kannst du mit ihm wohl spielen wie mit einem Vöglein? Und bindest du's für deine Mädchen an,
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 die seinetwegen Freundinnen einladen und unter Mägdlein es verlosen?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Kannst du mit Stacheln seine Haut ihm spicken und seinen Kopf mit schwirrenden Harpunen?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Leg' deine Hand einmal daran! Bedenke, welch ein Kampf! Du tust's nie wieder."
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 "Ja, seine Hoffnung wird getäuscht; bei seinem bloßen Anblick stürzt er hin.
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 Kein Mensch ist so verwegen, daß er's reizt. 'Wer stellt sich vor mich hin?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Wer griff mich an, und ich ließ diesen unversehrt entkommen? Mein wär ein solcher unterm ganzen Himmel.'
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 Von seinen Gliedern kann ich nimmer schweigen und nicht von seiner Kraft, vom Ebenmaße seines Baues.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Wer kann sein äußeres Kleid beschreiben, und wer sein doppeltes Gebiß abzeichnen?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Wer läßt in seines Rachens Doppeltüre sehen? Um seine Zähne lagert Schrecken.
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 Sein Rücken ist aus Rinnen voller Schilde, in engem Anschluß fest verschlossen.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 Eins reiht sich an das andere; dazwischen gibt es keine Fuge.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 Ein jedes hängt am anderen fest. Sie schließen unzertrennlich sich zusammen.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 Sein Niesen läßt das Licht aufleuchten, und seine Augen sind der Morgenröte Wimpern gleich.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Aus seinem Rachen fahren Fackeln, sprühen Feuerfunken.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Aus seinen Nüstern fährt ein Dampf gleichwie aus einem siedend heißen Topf.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 Sein Odem zündet Kohlen an; aus seinem Rachen fahren Flammen.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 In seinem Nacken wohnt die Kraft; ein Sack hängt vorn an ihm herab.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 Die Wampen seines Fleisches haften fest, ihm angegossen, unbeweglich.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 Sein Herz fest wie ein Stein, fest wie ein unterer Mühlstein.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 Wenn's auffährt, zagen Stärkste, sie taumeln ob der Wasserwirbel.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 Wenn man's mit einem Schwerte trifft, hält dies nicht stand, nicht Lanze, Wurfgeschoß noch Panzer.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 Das Eisen achtet es für Stroh, für morsches Holz das Erz.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 Nicht können's Pfeile je durchbohren, und Schleudersteine sind ihm wie Strohhalme.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Auch Keulen gelten ihm wie Halme, und übers Lanzenschwirren spottet es.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 Und unten sind an ihm ganz spitze Scherben. Wie eine Dreschwalze, so fährt es auf dem Schlamm dahin.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 Wie einen Topf, so läßt's die Tiefe brodeln; es macht das Wasser wie in einem Salbenkessel.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 Ein Pfad aufleuchtet hinter ihm; man hält die Flut für Silberhaar.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Auf Erden ist nicht seinesgleichen; geschaffen ist's, sich nicht zu fürchten.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 Auf alles Mächtige schaut es voll Stolz, ist's doch ein König über alle stolzen Tiere."
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.

< Job 41 >