< Job 41 >

1 Kannst du das Krokodil mit einer Angel ziehen und seine Zunge mit dem Stricke niederdrücken?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Kannst du ihm durch die Nase eine Binsenschnur durchziehen? Durchbohren mit dem Haken seine Backe?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Wird's dir viel Flehens machen; wird's dir wohl gute Worte geben?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Mit dir Verträge schließen, daß du's zum Knecht für immer nehmest?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Kannst du mit ihm wohl spielen wie mit einem Vöglein? Und bindest du's für deine Mädchen an,
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 die seinetwegen Freundinnen einladen und unter Mägdlein es verlosen?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Kannst du mit Stacheln seine Haut ihm spicken und seinen Kopf mit schwirrenden Harpunen?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Leg' deine Hand einmal daran! Bedenke, welch ein Kampf! Du tust's nie wieder."
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 "Ja, seine Hoffnung wird getäuscht; bei seinem bloßen Anblick stürzt er hin.
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 Kein Mensch ist so verwegen, daß er's reizt. 'Wer stellt sich vor mich hin?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Wer griff mich an, und ich ließ diesen unversehrt entkommen? Mein wär ein solcher unterm ganzen Himmel.'
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 Von seinen Gliedern kann ich nimmer schweigen und nicht von seiner Kraft, vom Ebenmaße seines Baues.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Wer kann sein äußeres Kleid beschreiben, und wer sein doppeltes Gebiß abzeichnen?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Wer läßt in seines Rachens Doppeltüre sehen? Um seine Zähne lagert Schrecken.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 Sein Rücken ist aus Rinnen voller Schilde, in engem Anschluß fest verschlossen.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 Eins reiht sich an das andere; dazwischen gibt es keine Fuge.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 Ein jedes hängt am anderen fest. Sie schließen unzertrennlich sich zusammen.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 Sein Niesen läßt das Licht aufleuchten, und seine Augen sind der Morgenröte Wimpern gleich.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Aus seinem Rachen fahren Fackeln, sprühen Feuerfunken.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Aus seinen Nüstern fährt ein Dampf gleichwie aus einem siedend heißen Topf.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 Sein Odem zündet Kohlen an; aus seinem Rachen fahren Flammen.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 In seinem Nacken wohnt die Kraft; ein Sack hängt vorn an ihm herab.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 Die Wampen seines Fleisches haften fest, ihm angegossen, unbeweglich.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 Sein Herz fest wie ein Stein, fest wie ein unterer Mühlstein.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 Wenn's auffährt, zagen Stärkste, sie taumeln ob der Wasserwirbel.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 Wenn man's mit einem Schwerte trifft, hält dies nicht stand, nicht Lanze, Wurfgeschoß noch Panzer.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 Das Eisen achtet es für Stroh, für morsches Holz das Erz.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 Nicht können's Pfeile je durchbohren, und Schleudersteine sind ihm wie Strohhalme.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Auch Keulen gelten ihm wie Halme, und übers Lanzenschwirren spottet es.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 Und unten sind an ihm ganz spitze Scherben. Wie eine Dreschwalze, so fährt es auf dem Schlamm dahin.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 Wie einen Topf, so läßt's die Tiefe brodeln; es macht das Wasser wie in einem Salbenkessel.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 Ein Pfad aufleuchtet hinter ihm; man hält die Flut für Silberhaar.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 Auf Erden ist nicht seinesgleichen; geschaffen ist's, sich nicht zu fürchten.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 Auf alles Mächtige schaut es voll Stolz, ist's doch ein König über alle stolzen Tiere."
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.

< Job 41 >