< Jesaja 15 >

1 Ein Ausspruch aber Moab: "Gewiß! Schon in der Angriffsnacht ist's aus mit Kir Moab. Gewiß! Schon in der Angriffsnacht ist's aus mit Ar Moab.
Hanki Moapu mopama havizama hania zankura Anumzamo'a amanahu naneke nasami'ne, ha' vahe'mo'za mago kenage e'za Moapu mopafima me'nea Ari ran kuma'ene Kiri rankumatrena eri haviza hazageno, Moapu mopamo'a havizantfa hu'ne.
2 Zum Tempel schreitet Dibon weinend auf die Höhen; zu Nebo und zu Medeba heult Moab. Auf allen Häuptern sieht man Glatzen, und jedes Kinn ist ausgerauft.
Ana maka Diboni rankumapima nemaniza vahe'mo'za, havi anumzante'ma mono'ma hunentaza noma me'nea agonarega mareri'za zavi krafa hu'naze. Moapu vahe'mo'za Nebo rankumaku'ene Medeba rankumakura zamasunku hu'za zavira nete'za, zamagi zamazoka'ene zamaseni zamazokara vazagate tre'naze.
3 Auf seinen Straßen schreitet man im Trauerkleide; auf seinen Dächern, seinen Plätzen in Tränenfluten alles klagt.
Kumamofo ne'onse kampina zamasunku kukena hu'za vano hu'naze. Nozami agofetu nemani'za atruma hu'za nemaniza kumatamimpina tusi zavi krafa nehazageno, zamavunumo'a tusiza hu'ne.
4 Sie schreien, Hesbon und Elale; bis Jahaz hört man ihr Geschrei. Dort schlottern Moabs Hüften; bis in die Seele zittert es.
Hesboni ran kumateti'ene Eleale rankumateti'ma zavi krafama haza agasasankea ogantu Jahasi rankumate vahe'mo'za antahi'naze. E'inama hiazanku Moapu hankave sondia vahe'mo'za zamahirahiku nehu'za hanavezamia omnege'za, tusi zavi krafa hu'naze.
5 Ich muß von Herzen über Moab jammern; bis Soar ziehen seine Flüchtlinge und bis zur dritten Furt. Hinan steigt man die Steige von Luchit mit Weinen; den Weg herab nach Horonaim füllen sie mit Jammerklagen.
Nagra Moapu vahekura nagu'areti hu'na tusi zavi ate'noe. Na'ankure vahe'mo'za mopazamia atre'za koro fre'za, Zoari ran kuma'ene Eglat-Silisia ran kumate vu'naze. Luhiti ran kuma'ma me'nea karanka mareneri'za zavira nete'za vu'naze. Horonaimi ran kuma'ma me'nea karankanema nevu'za, kuma'ma havizama hiazankura tusi zavi krafage hu'za vu'naze.
6 Die Wasser Nimrims sind verschüttet. Das Gras verdorrt; das Kraut verwelkt, nichts Grünes mehr.
Nimrimi tintamina tanageno, tinkenaregama me'nea trazamo'enena hagege hu'ne. Ana higeno anampina trazamo'ene zafamo'enena hagege higeno, kasefa huno zafaninage zana omnene.
7 Drum tragen sie, was sie erspart, und das, was sie gerettet, hin zum Weidenbach.
E'ina hu'negu Moapu vahe'mo'za feno zazamima eri truma hu'nazana eri'za, ana zantamine korora fre'za, zafamoke'ma hu'nea tinkagomupinti rukatagi'za Moapu mopa atre'za vu'naze.
8 Doch rings um Moabs Grenzen schallt Geschrei; bis Eglaim tönt sein Geheul und bis zum Elimbrunnen sein Geschrei: -
Moapu mopafinti'ma zavi krafama nehaza agasasamo'a, Moapu mopama ome atre'nea atumpare me'na'a kumatre, Eglaimi rankuma'ene Be-elim rankumate vige'za antahi'naze.
9 Denn Dimons Wasser sind voll Blut. Bei Dimon schwelle ich sie wieder an; ich fülle sie mit Flüchtlingen der Moabiter an und auch den letzten Rest vernichte ich."
Na'ankure Dimoni timpina koramo aviteno e'ne. Hianagi Ra Anumzamo'a huno, mago'ene Moapu vahera zamazeri haviza hugahue nehuno, laioni hunta'nena vuno koro'ma fre'za vanaza Moapu vahe'ene Moapuma osi'ama mani'naza vahera zamaheno tagnavazino negahie.

< Jesaja 15 >