< Hesekiel 9 >

1 Er rief mir dann mit lauter Stimme in die Ohren: "Herbei jetzt mit den Henkern für die Stadt! Die Mordwaffe in eines jeden Hand!"
Naʻa ne kalanga foki ʻi hoku telinga ʻaki ʻae leʻo lahi, ʻo pehē, “Fekau ʻakinautolu ʻoku leʻohi ʻae kolo ke ʻunuʻunu mai, pea ʻomi taki taha ʻe he tangata ʻa ʻene mahafu tāmate ʻi hono nima.”
2 Da sah ich von dem obern Tor sechs Männer kommen, von dem, das gegen Norden sieht, und jeder hatte in der Hand die Mordwaffe. Bei ihnen war ein Mann, gehüllt in Linnen, mit Schreibgeräte an den Hüften. So kamen sie herein und stellten sich dem ehernen Altare gegenüber.
Pea vakai, naʻe hū mai ʻae kau tangata ʻe toko ono mei he hala ʻi he matapā māʻolunga ʻoku hanga ki he tokelau, naʻe taki taha ʻae tangata ha mahafu tāmate ʻi hono nima; pea ko e tangata ʻe taha ʻiate kinautolu naʻe kofuʻaki ʻae tupenu lelei, pea tautau ki hono vakavaka ʻae ipu vaitohi ʻae tangata tohi; pea naʻa nau hū atu ʻonau tutuʻu ʻi he veʻe feilaulauʻanga palasa.
3 Die Herrlichkeit des Gottes Israels erhob sich von dem Cherub, über dem sie war, begab sich zu des Hauses Schwelle und rief dem Mann im Linnenkleid, der Schreibgeräte an den Hüften trug.
Pea naʻe mole hake ʻae nāunau ʻoe ʻOtua ʻo ʻIsileli mei he selupi ʻaia naʻe nofo ia ki ai, ki he hūʻanga ki he fale. Pea naʻa ne ui ki he tangata naʻe kofuʻaki ʻae tupenu lelei, ʻaia naʻe ʻi hono vakavaka ʻae ipu vaitohi ʻae tangata tohi;
4 Dann sprach der Herr zu ihm: "Zieh mitten durch die Stadt, ja, mitten durch Jerusalem, mach auf der Männer Stirn ein Zeichen, die seufzend jammern all der Greuel wegen, die darin geschehen!"
Pea folofola ʻa Sihova kiate ia, “ʻAlu atu ki he lotolotonga ʻoe kolo, ʻi he lotolotonga ʻo Selūsalema, pea ʻai ha fakaʻilonga ki he foʻi laʻē ʻoe kau tangata ʻoku toʻe mo tangi koeʻuhi ko e ngaahi fakalielia ʻoku fai ʻi loto ʻi ai.”
5 Und zu den übrigen sprach er vor meinen Ohren: "Folgt diesem durch die Stadt! Und schlaget drein! Kein Mitleid habe euer Auge! Gewähret keine Schonung!
Pea naʻa ne pehē ki he toko nima naʻe toe, ka ʻoku fanongo ʻa hoku telinga, “Muimui atu ʻakimoutolu kiate ia ki he kolo ʻo tāʻi; ʻoua naʻa mamae ʻa homou mata, pea ʻoua naʻa mou manavaʻofa.
6 Die Greise, Jünglinge, Jungfrauen, Kinder, Weiber bringt um und tilgt sie aus! Doch rührt an keinen, der das Zeichen an sich trägt! Mit meinem Heiligtum beginnt!" Da machten sie den Anfang mit den Ältesten, die vor dem Hause waren.
Tāmate ke ʻosi ʻae mātuʻa mo e talavou, ʻae kau finemui mo e fānau tupu, mo e kau fefine, kaeʻoua naʻa mou ofi atu ki ha tangata kuo ʻai ki ai ʻae fakaʻilonga, pea kamata fai ʻi hoku potu ʻafioʻanga.” Pea naʻa nau kamata ai mei he kau mātuʻa naʻe ʻi he ʻao ʻoe fale.
7 Er sprach zu ihnen: "Dieses Haus macht unrein! Füllt mit Erschlagenen die Höfe an! Dann ziehet weiter!" Sie zogen fort von da und schlugen in der Stadt darein.
Pea ne pehē kiate kinautolu, “Fakaʻuliʻi ʻae fale pea fakapito hono ngaahi lotoʻā ʻaki ʻae mate: mou ʻalu atu.” Pea naʻa nau ʻalu atu ʻo tāmateʻi ʻi he kolo.
8 Nach ihrem Niedermetzeln blieb ich ganz allein zurück; da fiel ich auf mein Antlitz, schrie und sprach: "Ach Herr, o Herr! Vernichtest Du den ganzen Rest von Israel? Ergießest Deinen Grimm Du auf Jerusalem?"
Pea naʻe hoko ʻo pehē, lolotonga ʻae tāmateʻi ʻakinautolu, pea tuku tokotaha pe au, naʻaku tōmapeʻe hifo ki hoku mata, pea u tangi mo pehē, “ʻOiauē, ʻe Sihova ko e ʻOtua, te ke fakaʻauha ʻae toe kotoa pē ʻo ʻIsileli ʻi ho lilingi atu ho houhau lahi ki Selūsalema?”
9 Er sprach zu mir: "Die Missetat des Hauses Israel und Juda ist zu groß; das Land ist voll von Blutvergehn, die Stadt voll von Bedrückungen. Sie sagen: 'Es hat der Herr das Land verlassen. Der Herr sieht nichts.'
Pea naʻa ne pehē kiate au, “ʻOku lahi ʻaupito fakamanavahē ʻae fai kovi ʻae fale ʻo ʻIsileli mo Siuta, pea ʻoku fonu ʻae fonua ʻi he toto, pea pito ʻae kolo ʻi he angatuʻu; he ʻoku nau lea ʻo pehē, ‘Kuo liʻaki ʻe Sihova ʻa māmani, pea ʻoku ʻikai mamata ʻa Sihova.’
10 So soll denn auch mein Auge ohne Mitleid sein; ich übe keine Schonung mehr, und ich vergelte ihnen ihren Wandel auf den Kopf."
Pea ko au foki, ʻe ʻikai mamae ʻa hoku mata, pea ʻe ʻikai te u manavaʻofa, ka te u totongi ʻenau anga ki honau tumuʻaki.”
11 Und siehe da, der Mann, gehüllt in Linnen, mit dem Schreibgerät an seinen Hüften, erstattete hierauf Bericht und sprach: "Ich tat, wie Du mir anbefohlen."
Pea vakai, ko e tangata naʻe kofuʻaki ʻae tupenu lelei ʻaia naʻe ʻi hono vakavaka ʻae ipu vaitohi, naʻa ne fakaongo atu ʻae meʻa ʻo pehē, “Kuo u fai ʻo hangē ko ia naʻa ke fekau kiate au.”

< Hesekiel 9 >