< 5 Mose 34 >

1 Moses stieg aus Moabs Steppen auf den Berg Nebo, auf die Spitze des Pisga, Jericho gegenüber. Da zeigte ihm der Herr das ganze Land, Gilead bis Dan,
Pea naʻe ʻalu hake ʻa Mōsese mei he ngaahi toafa ʻo Moape ki he moʻunga ko Nipo, ki he tumutumu ʻo Pisika, ʻaia ʻoku tuʻu hangatonu atu ki Seliko. Pea naʻe fakahā ʻe Sihova kiate ia ʻae fonua kotoa pē ʻo Kiliati, ʻo hoko ki Tani,
2 ganz Naphtali und das Gebiet Ephraims und Manasses sowie das ganze Gebiet Judas bis zum Westmeer,
Mo Nafitali kotoa pē, mo e fonua ʻo ʻIfalemi, mo Manase, mo e fonua kotoa pē ʻo Siuta, ʻo aʻu atu ki he tahi lahi,
3 das Südland und die Au, die Ebene der Palmenstadt Jericho bis nach Soar.
Pea mo e potu tonga, mo e tafangafanga ʻoe teleʻa ʻo Seliko, ko e kolo ʻoe ngaahi ʻakau ko e ponga, ʻo aʻu ki Soa.
4 Und der Herr sprach zu ihm: "Das ist das Land, das ich dem Abraham, Isaak und Jakob zugeschworen mit den Worten: 'Ich gebe es deinen Nachkommen.' Ich lasse es dich nur schauen; aber hinüber darfst du nicht."
Pea naʻe pehē ʻe Sihova kiate ia, “Ko eni ʻae fonua ʻaia naʻaku fuakava ai kia ʻEpalahame, mo ʻAisake, pea mo Sēkope, ʻo pehē, Te u foaki ia ki ho hako; kuo u pule ke ke mamata ki ai ʻaki ho mata ka ʻe ʻikai te ke ʻalu atu ki ai.”
5 Also starb des Herrn Diener Moses, dort im Lande Moab nach des Herrn Befehl.
Ko ia, naʻe pekia ai ʻa Mōsese, ko e tamaioʻeiki ʻa Sihova ʻi he fonua ʻo Moape, ʻo fakatatau ki he folofola ʻa Sihova.
6 Er begrub ihn im Tale im Lande Moab, Bet Peor gegenüber. Aber niemand kennt sein Grab bis auf diesen Tag.
Pea naʻa ne tanu ia ʻi he teleʻa ʻi he fonua ʻo Moape, ʻo hangatonu atu ki Pete-Peoli ka ʻoku ʻikai ʻilo ʻe ha tangata ʻa hono tanuʻanga ʻo aʻu ki he ʻaho ni.
7 Moses war hundertzwanzig Jahre alt, als er starb. Sein Auge war nicht getrübt, und seine Frische nicht geschwunden.
Pea naʻe teau taʻu mo e taʻu ʻe uofulu ʻae motuʻa ʻo Mōsese ʻi heʻene pekia: naʻe ʻikai fakapoʻuli hono mata, pea naʻe ʻikai mahuʻi ʻiate ia ʻa hono mālohi.
8 Die Söhne Israels beweinten Moses in Moabs Steppen dreißig Tage. Erst dann war die Zeit des Weinens und Klagens um Moses voll.
Pea naʻe tangi ʻae fānau ʻa ʻIsileli koeʻuhi ko Mōsese ʻi he ngaahi tafangafanga ʻo Moape ʻi he ʻaho ʻe tolungofulu: pea naʻe fakaʻosi ai ʻae ngaahi ʻaho ʻoe tangi mo e fakamamahi koeʻuhi ko Mōsese.
9 Josue ward nun vom Geist der Weisheit erfüllt; denn Moses hatte ihm seine Hände aufgelegt. Die Israeliten gehorchten ihm und taten, wie der Herr dem Moses geboten hatte.
Pea naʻe fonu ʻa Siosiua ko e foha ʻo Nuni ʻi he laumālie ʻoe poto; he naʻe hilifaki ʻe Mōsese ʻa hono nima kiate ia: pea naʻe tokanga kiate ia ʻe he fānau ʻa ʻIsileli, ke fai ʻo hangē ko e fekau ʻa Sihova kia Mōsese.
10 Seitdem ist in Israel kein Prophet mehr erstanden wie Moses, mit dem der Herr von Angesicht zu Angesicht verkehrt hat,
Pea talu ai pe, kuo ʻikai tuʻu hake ha palōfita ʻi ʻIsileli ʻo hangē ko Mōsese, ʻaia naʻe ʻafioʻi ʻe Sihova ko e mata ki he mata,
11 mit all den Zeichen und Wundem, die zu tun der Herr ihn nach Ägypterland sandte, zu Pharao und all seinen Dienern und seinem ganzen Lande,
‌ʻI he ngaahi fakaʻilonga kotoa pē mo e ngaahi meʻa mana, ʻaia naʻe fekau ia ʻe Sihova ke fai ʻi he fonua ko ʻIsipite kia Felo, pea ki heʻene kau tamaioʻeiki kotoa pē, pea ki hono fonua kotoa pē,
12 und mit all der starken Macht und mit all dem großen Furchtbaren, das Moses vor den Augen von ganz Israel gewirkt hat.
Pea ʻi he nima māfimafi ko ia, pea ʻi he ngaahi meʻa fakailifia kotoa pē ʻaia naʻe fakahā ʻe Mōsese ʻi he ʻao ʻo ʻIsileli kotoa pē.

< 5 Mose 34 >