< 2 Koenige 19 >

1 Als der König Ezechias es hörte, zerriß er seine Gewänder, hüllte sich in ein Bußgewand und ging in das Haus des Herrn.
Hagi Hezekaia'ma ana nanekema nentahino'a ame huno kukena'a tagato tagatu huno asunku kukena nehuno, Ra Anumzamofo mono nompi umareri'ne.
2 Dann sandte er Eljakim, den Hausvorstand, den Schreiber Sebna und die Ältesten der Priester, in Bußgewänder gehüllt, zu dem Propheten Isaias, des Amos Sohn.
Hagi kini ne'mofo nonte kva nehia ne' Eliakiminki, avontafe'ma kreno eri fatgoma nehia ne' Sebnanki, mago'a ugagota hu'naza pristi vaheki huno Hezekai'a huzmantege'za zamasunku kukena hute'za kasnampa ne' Amosi nemofo Aisaia mani'nerega vu'naze.
3 Sie sprachen zu ihm: "So spricht Ezechias: 'Ein Tag der Not und schmählicher Züchtigung ist dieser Tag. Denn Kinder kommen an den Durchbruch; da fehlt die Kraft, sie zu gebären.
Hagi Aisaia'ma mani'nere vute'za Hezekaia'ma hu'nea nanekea amanage hu'za ome asami'naze, Asiria vahe'mo'za tazeri haviza hu naneke hazageno tagrira tusi tagaze higeta tusi'a knafi mani'none. Ana hunkeno mago a'mo mofavre ante kna'amo erava'o hu'neanagi, hankave'a omnegeno mofavrea ame huno'ma onteaza huno, tagrira hankavetia omne'ne.
4 Vielleicht hört der Herr, dein Gott, auf alle die Reden des Rabsake, den sein Herr, der Assyrerkönig, gesandt, den lebendigen Gott zu lästern, und zeigt durch Worte, daß der Herr, dein Gott, es gehört hat. So leg Fürsprache für den noch vorhandenen Überrest ein!'"
Hagi Asiria kini ne'mofo sondia vahete kva ne'ma huntegeno eno Ra Anumzana kasefa huno mani'nea Anumzamofoma huhavizama hunteankea, hago antahinegahianki nunamuna hunka Ra Anumzana kagri Anumzamofona mago'azana huntegahifi antahigo. Ana nehunka tagrama ofri'ma mani'nona naga'amotagura Ra Anumzamofontega nunamuna hunka antahigo.
5 Des Ezechias Diener kamen also zu Isaias.
Hagi kini ne' Hezekaia eri'za vahe'mo'zama Aisaiante'ma azageno'a,
6 Da sprach Isaias zu ihnen: "Sprecht so zu eurem Herrn! So spricht der Herr: 'Hab keine Angst der Reden wegen, die du angehört hast, mit denen die Knechte des Assyrerkönigs mich gelästert haben!
Aisaia'a amanage huno zamasami'ne, Ra Anumzamo'a amanage hianki vuta kini ne' Hesekaiana ome asmiho, Asiria kini ne'mofo eri'za vahe'mo'zama Nagri'ma huhavizama hunantaza kea kagra nentahinka korora osuo.
7 Ich gebe ihm einen Geist ein, so daß er eine Kunde hört; dann geht er in sein Land zurück. Ich fälle ihn durch das Schwert in seinem Land.'"
Hagi antahio! Nagra mago avamu Asiria kini nera antente'na antahintahi'a azeri savri ha'nena, kantegati mago'a naneke nentahino, mopa'arega ete rukrahe huno vanige'za bainati kazinteti ahe frigahaze.
8 Darauf kehrte Rabsake zurück und traf den Assyrerkönig bei der Belagerung von Libna. Er hatte nämlich gehört, er sei von Lakis aufgebrochen.
Hagi anante Asiria sondia vahete kva ne' Rabsakima antahiama, Asiria kini ne' Senakeripima Lakisi kuma'ma atreno vuno Libna kumate vahe'ma ha'ma ome hunezmantea nanekema nentahino'a, agra Jerusalemi rankumara atreno vuno Asiria kini nera anantega ome ke'ne.
9 Und jener hörte von Tirhaka, dem König von Äthiopien: "Er zieht aus, mit dir zu kämpfen." Da sandte er abermals Boten an Ezechias und ließ ihm sagen:
Hagi Asiria kini ne' Senakeripi'ma ha'ma nehuno antahiana, Kusiti ne' Isipi kini ne'ma Tirhaka'ma hahuganteku ne'e hu'za eme asami'naze. E'ina higeno Asiria kini ne'mo'a Hezekaiantega amanage huno kea atrente'ne.
10 "So sprecht zum Judakönig Ezechias: 'Daß dich dein Gott nicht täusche, auf den du vertraust, und so denkst: Jerusalem wird nicht in des Assyrerkönigs Hand gegeben!
Amanage hutma Juda kini ne' Hezekaiana ome asmiho, kagrama kamentintima nehana Anumzamo'ma kasamino, kza hanugeno Asiria kini ne'mo'a hara huganteno Jerusalemi kumara e'origahie huno'ma regavatgama hiankegura ontahio.
11 Du hast selbst gehört, wie die Assyrerkönige allen Ländern getan und sie gebannt haben. Und du willst gerettet werden?
Hagi tagra Asiria kinimotama ha'ma huzmantona kuma'ma zamazeri havizantfama nehunana kagra ko antahi'nane. Kagrama antahisanana nagri kumara anara osugahie hunka nentahino?
12 Wurden die Heiden, die meine Väter vernichtet haben, von ihren Göttern gerettet? Gozan, Charan, Reseph und die Söhne Edens zu Telassar?
Hagi korapara nagri nafahe'za, Gosani rankuma'ma, Harani rankuma'ma, Rezefi rankumapima nemaniza vahe'ene, Ideni vahe'ma Tel-Asa rankumate'ma nemaniza vahe'enema ha'ma huzmante'nazana anumza zamimo'a zamaza osu'ne.
13 Wo ist der König von Hamat, der König von Arpad, der König der Stadt Sepharvaim, der von Hena und von Eva?'"
Hagi Hamati rankumate kinima, Arpa kumate kinima, Sefarvaimi kumate kinima, Hena kumate kinima, Iva rankumate kininena menina iga mani'naze? Ana maka hago zamahe vagaronke'za fri'naze.
14 Ezechias nahm den Brief aus der Hand des Boten und las ihn. Dann ging er in das Haus des Herrn. Hier breitete ihn Ezechias vor dem Herrn aus.
Hagi anante Asiria kini ne' Senakeripi'ma huzmantege'za e'naza vahe'mokizmi zamazampinti, Hezekaia'a ana avona erino hampriteno, ana avona erino Ra Anumzamofo mono nompi marerino, Ra Anumzamofo avure ana avona eritareno ante'ne.
15 Dann betete Ezechias also zum Herrn: "Herr der Heerscharen, Gott Israels, der Du thronst über Cheruben! Nur Du allein bist Gott für alle Erdenreiche. Du hast den Himmel und die Erde gemacht.
Ana huteno Hezekaia'a amanage huno Ra Anumzamofontega nunamuna hu'ne, Ra Anumzana Israeli vahe'mota Anumzamoka, Kagri tra'mo'a zamagekona retare'naza ankerontami amu'nompi me'ne. Kagrake ama mopafi maka vahe'mokizmi Ra Anumzana mani'nane. Kagrake monane mopanena tro hu'nane.
16 Neige, Herr, Dein Ohr und höre! Herr! Öffne Deine Augen! Schau darein. Merk auf die Worte Sanheribs, die er verlauten ließ, um den lebendigen Gott zu lästern!
Hagi Ra Anumzamoka kagesa antenka nunamuni'a nentahinka, Ra Anumzamoka kavua antenka negenka, Asiria kini ne' Senakeripi'ma kasefa hunka mani'nana Ra Anumzamoka kagima huhavizama hiana antahi'nane.
17 Wahr ist es, Herr: Die Könige von Assur haben alle Länder stark verheert
Hagi tamage, Ra Anumzamoka Asiria kini vahe'mo'za rama'a vahe'ma zamahe nefri'zama, kuma'zamima eri havizama hu'nazana tagra antahi'none.
18 und ihre Götter in das Feuer geworfen. Denn das waren keine Götter, nur Werk von Menschenhänden, Holz und Stein. So konnte man sie leicht vernichten.
Hagi ana nehu'za, anama zamazeri havizama haza vahe'mokizmi anumzazamia tevefi hanavazi'za kre'naze. Na'ankure zamagra kaza osu havi anumza zafareti'ene, havereti tro huntene'za mono hunentaza zantami Asiria vahe'mo'za anara hu'naze.
19 Nun aber Herr, Du unser Gott! Errette uns aus seiner Hand, damit alle Reiche der Erde sehen, daß Du allein der Herr bist!"
Hianagi kagra menina tagri Ra Anumza mani'nanku hunka Asiria kini ne'mofo azampintira tagu'vazinka taza hananke'za, ama mopafima maka kaziga mani'naza ke'za antahi'za hanazana, Ra Anumzana kagrake tamage Anumza mani'nane hu'za hugahaze.
20 Da sandte Isaias, des Amos Sohn, zu Ezechias und ließ sagen: "So spricht der Herr, Israels Gott: 'Was du gebetet wegen Sanherib, des Königs von Assyrien, das habe ich gehört.'
Hagi anante Amosi nemofo Aisaia'a amanage huno Hezekaina kea atrente'ne, Ra Anumzana Israeli vahe'mota Anumzamo'a amanage huno hie, kagrama Asiria kini ne' Senakeripinku'ma hana nunamuna hago nagra antahi'noe.
21 Dies ist das Wort, das über ihn der Herr ausspricht: 'Es spottet deiner und verachtet dich die Jungfrau, Sions Tochter. Es schüttelt hinter dir das Haupt die Tochter von Jerusalem.
Hagi Ra Anumzamo'a Asiria kini ne' Senakeripinkura amanage huno huhaviza hunte'ne. Jerusalemi kumamo'a mago vene omase'nea mofakna hu'neankino, koroma nefresankeno'a kamage nevuno kagiza nereno, zokago ke huneganteno, agena rugahie.
22 Wen lästerst du? Wen schmähst du? Und gegen wen erhebst du deine Stimme? Du schlugst deine stolzen Augen auf, dem Heiligen Israels zum Trotz.
Hagi kagra Senakeripigama huhavizama nehunka, zokago kema nehunka, kagima erisgama nehunka, kavufgama atare'nanana, izante anara hu'noe hunka kagesa antahi'nane? E'ina'ma hu'nanana Nagra Ra Anumzana Israeli vahe'mokizmi ruotage hu'noa Anumzamo'nare anara hu'nane.
23 Durch deine Knechte sprachest du vermessen von dem Herrn: "Mit meiner starken Reiterei dringe ich hinauf bis zu der Berge höchsten Höhen, selbst auf den höchsten Libanon, und fälle seine höchsten Zedern und seine schönsten Fichten. Ich dringe bis zu seinem höchsten Gipfel, in seine reichsten Waldungen.
Hagi kagra kato vaheka'amokizmi zamagite nanekea antanke'za Ra Anumzamo'na nagia huhaviza hu'naze. Ana higenka kagra amanage hunka kagia erisga hu'nane. Nagra karisiramini'a eri'na Lebanoni kaziga mareri agatere'nea agona morusapi vano nehue hu'nane. Ana nehu'na Lebanonia tusi'a zafa ta'nopa me'nefi ufre'na, vahe vano nosazama'afinti, zaza'ma hu'nea sida zafaramine, knarenare'ma hu'nea saipresi zafaramina antagi'na e'noe hu'nane.
24 Firngewässer trinke ich zur Kühlung, mit meinem Fuße trete ich die Gletscherströme alle aus."
Anage nehunka amanage hu'nane, Nagra Isipi mopafina nagiareti ana maka tintamina reho'mu nehu'na, ru vahe'mokizmi mopafina nagrani'a tinkeria kafi'na tina ne'noe hunka hu'nane.
25 Hast du denn nicht gehört, daß ich seit langem dies geplant, von alten Zeiten her bestimmt? Jetzt ließ ich Ähnliches geschehen, und so warst du imstande, feste Städte in Trümmerhaufen zu verwandeln.
Hagi Senakeripiga kagra ontahi'nane, korapa ana zana forera osu'nege'na, Nagra ru knafi huvame hunte'noa zamofo menina eriama nehu'na hankavea negamugenka, kagra hankave nentake have keginama hugagi'naza ranra kumatmina, hara huzmagaterankeno, have kegina zamimo'a fragu vaziramino mopafina hihi huno mareri'ne.
26 Und die in ihnen wohnten, für die Verteidigung zu schwach, erzitterten und bebten und wurden wie das Gras des Feldes, wie zartes Grün, wie Hälmchen auf den Dächern und wie vermengtes, unreifes Korn.
Hagi ana kumatmimpi vahe'mokizmi hankavea omnege'za, antahintahi hakare nehazageno tusi zamagaze hu'ne. Anama hazazamo'a mopafi tra'zamo kasefa kasefa huno marenerigeno, trazamo nomoteti hageno marenerigeno zagemo'ma rentegeno hagegema hiaza hu'naze.
27 Bekannt ist mir dein Aufstehen und dein Niedersitzen. Dein Gehen und dein Kommen kenne ich gut, und auch dein Toben gegen mich.
Hianagi kagra menina inante mani'nano, inantegati ano, inantega vano nehunka, menima krimpama ahenantanana ko antahi'na ke'na hu'noe.
28 Dein Toben und dein Ungestüm kam mir zu Ohren. So lege ich denn meinen Ring in deine Nase und meinen Zaum in deine Lippen und führe dich auf gleichem Wege heim, auf dem du hergekommen bist.'
Hagi kagrama kavufga erisga nehunka, krimpa ahenantana zamo'a Nagrite ege'na antahi'noe. E'ina hu'negu menina Nagra hosimofo agipima renentaza ani atupa eri'na kagipi antete'na, kazeri rukrahe ha'nena e'nana kantega ete vugahane.
29 Dies diene dir als Zeichen! In diesem Jahre iß, was von selber wächst! Im zweiten Jahre, was aus den Wurzeln wächst! Im dritten Jahre aber sät und erntet wieder und pflanzet Weinberge! Genießet ihre Früchte!
Hagi Aisaia'ma Sinakeripinku'ma asamia kemo'ma tamage huno efore hanigenoma kesigura, Hezekaiana amanahu avame ke asmi'ne, meni kafufina hozafima agraragisama hagesia ne'za hamareta nenetma, anante kafufina anampinti'ma rutri hanifinti'ma hageno mrerino raga rentesia ne'za hamareta negahaze. Hianagi nampa 3 kafufina tamagra'a ne'zana krita nenetma, tamagra'a waini hoza antetma raga'a tagitma negahaze.
30 Der gerettete Rest des Hauses Juda treibt in die Tiefe Wurzeln und trägt oben Früchte.
Ana nehanageno Juda nagapima ha' vahe'mo'zama ozmahage'za osi'ama mani'naza naga'mo'za ete zamagra hozafi avimzamo rafu'na atregeno mopafi uneramigeno, hageno raga renteankna hugahaze.
31 Denn aufblüht in Jerusalem ein Rest und ein gerettet Häuflein auf dem Sionsberg. Der Eifer des Herrn der Heerscharen tut dies.
Hagi Ra Anumzana hankavenentake Anumzamo Jerusalemi kumapine, Zaioni agonafima osi'a naga'ma mani'naza nagara, ofri mani'ne'za hagegahaze. Ana nehanageno Ra Anumzamo'a hankave agu'agesa antahi'neankino, anazana huzmantegahie.
32 Darum spricht der Herr über den Assyrerkönig so: 'Er kommt nicht in diese Stadt und schießt keinen Pfeil hinein, hält ihr keinen Schild entgegen und wirft keinen Wall um sie.
E'ina hu'negu Ra Anumzamo'a Asiria kini nekura amanage hu'ne, agra Jerusalemi kumapina enofreno, kevea magore huno ahetresigeno omegahie. Hanko'a erino erava'ona nosuno, kuma keginamofo tvaontera marerino ha'ma hu'zana mopa eritru huno trora osugahie.
33 Auf dem Wege, den er kam, kehrt er um. Er kommt nicht in diese Stadt.' Ein Spruch des Herrn:
Hagi Nagra Ra Anumzamo'na huama huankino, Jerusalemi rankumapina eofretfa nehuno, agrama e'nea kantega ete rukrahe huno vugahie.
34 'Ich schirme diese Stadt und helfe ihr um meiner selbst und meines Dieners David willen.'"
Hagi Nagrama e'inama hanuana Nagri'ma ra nagima namisagu anara nehu'na, eri'za vaheni'a Devitima huvempama hunte'noa kegu ene anara hugahue.
35 In der gleichen Nacht ging des Herrn Engel aus und schlug im Assyrerlager 185.000 Mann. Am anderen Morgen waren sie alle Leichen, Tote.
Hagi ana kenagera Ra Anumzamofo ankeromo Asiria sondia vahe'ma seli noma eme ki'za mani'nafi vuno, sondia vahe'zaga 185 tauseni'a zamahe fri'ne. Anama hutege'za nanterama oti'zama kazana ana kumapina maka fri'naza vahe zamavufagamoke'za avite'nege'za ke'naze.
36 Der Assyrerkönig Sanherib brach auf und zog ab. Er kehrte heim und blieb in Ninive.
Anama higeno'a Asiria kini ne' Senakeripi'a seli nonkuma'ma eme ante'zama mani'naza kumara atreno Ninive rankumate vuno umani'ne.
37 Als er im Hause seines Gottes Nisroch betete, schlugen ihn seine Söhne Adarmelech und Sareser mit dem Schwert. Sie flohen ins Land Ararat, und sein Sohn Asarhaddon ward an seiner Statt König.
Hagi mago zupa Senakeripi'a Nisroku havi anumzama'amofo mono nompi mono hunentegeno, tare ne'mofavre'a Adramelekike Sareserikea eke bainati kazinteti eme ahe friteke, freke Ararati moparega umanikeno, nemofo Esarhadoni'a nefa nona erino kinia mani'ne.

< 2 Koenige 19 >