< 2 Chronik 1 >

1 Salomo, Davids Sohn, aber befestigte sein Königtum. Der Herr, sein Gott, war mit ihm und machte ihn überaus groß.
Napatibker ti panagturay ni Solomon a putot a lalaki ni David, ken adda kenkuana ni Yahweh a Diosna ket pinabilegna isuna iti kasta unay.
2 Und Salomo sprach zu ganz Israel, zu den Anführern der Tausend- und Hundertschaften, den Richtern und allen Fürsten in ganz Israel, den Familienhäuptern.
Nakisarita ni Solomon iti entero nga Israel, kadagiti pangulo dagiti rinibu ken ginasut a soldado, kadagiti ukom, ken iti tunggal prinsipe iti entero nga Israel, kadagiti ulo dagiti balay dagiti amma.
3 Und so zogen Salomo und die ganze Gemeinde mit ihm nach der Höhe von Gibeon. Denn dort war Gottes Festgezelt, das Moses, des Herrn Diener, in der Wüste gemacht hatte.
Isu a napan ni Solomon ken ti amin a taripnong a kaduana iti pagdaydayawan nga adda idiay Gabaon ta adda sadiay ti tolda a pakiumanan iti Dios, nga inaramid ti adipen ni Yahweh a ni Moises, idiay let-ang.
4 Die Gotteslade aber hatte David aus Kirjat Jearim heraufgebracht, weil David für sie sorgen wollte. Denn er schlug für sie ein Zelt in Jerusalem auf.
Ngem ti lakasa ti Dios nga adda idiay Kiriat Jearim ket impan ni David iti lugar nga insagana para iti daytoy, ta nangibangon isuna iti maysa a tolda para iti daytoy idiay Jerusalem.
5 Auch der eherne Altar, den Besalel, Uris Sohn und Enkel Churs, gemacht, war vor des Herrn Wohnung. Und Salomo und die Gemeinde suchten ihn auf.
Kasta met, ti bronse nga altar nga inaramid ni Bezalel a lalaki a putot ni Uri a lalaki a putot ni Hur, ket adda iti sangoanan ti tabernakulo ni Yahweh; napan sadiay ni Solomon ken ti taripnong.
6 Dann stieg Salomo dort vor dem Herrn zum ehernen Altar beim Festgezelt hinauf und brachte ihm tausend Brandopfer dar.
Simmang-at ni Solomon iti ayan ti bronse nga altar iti sangoanan ni Yahweh, nga adda iti tolda a pakiumanan, ket nangidatag iti sangaribu a daton a maipuor iti rabaw daytoy.
7 In jener Nacht aber erschien Gott dem Salomo und sprach zu ihm: "Erbitte das, was ich dir geben soll!"
Nagparang ti Dios kenni Solomon iti dayta a rabii ket kinunana kenkuana, “Agkiddawka! Ania ti rumbeng nga itedko kenka?”
8 Da sprach Salomo zu Gott: "Große Huld hast Du meinem Vater David erwiesen und mich an seiner Statt zum König gemacht.
Kinuna ni Solomon iti Dios, “Impakitam ti naindaklan a kinapudnom iti tulagmo kenni David nga amak, ket pinagbalinnak nga ari a kasukatna.
9 Jetzt nun bewähre sich, Herr, Gott, Dein Wort an meinem Vater David! Denn Du hast mich zum König eines Volks gemacht, so zahlreich wie der Erde Staub.
Ita, O Yahweh a Dios, tungpalem koma dagiti karim iti amak a ni David, ta pinagbalinnak nga ari dagiti tattao a kas iti tapok iti daga ti kaaduda.
10 So gib mir Weisheit auch und Einsicht, vor diesem Volke aus- und einzuziehen Denn wer vermöchte dies Dein großes Volk zu richten?"
Ita, ikkannak koma iti kinasirib ken pannakaammo, tapno maidauloak dagitoy a tattao, ta siasino ti makabael a mangukom kadagiti tattaom a nakaad-adu unay?”
11 Da sprach Gott zu Salomo: "Weil du solches im Sinne hast und nicht um Reichtum, Schätze und Ruhm gefleht, noch um das Leben deiner Hasser, auch nicht um langes Leben, vielmehr dir Weisheit und Erkenntnis erfleht hast, um so mein Volk zu richten, über das ich zum König dich gemacht,
Kinuna ti Dios kenni Solomon, “Gapu ta dayta ti adda iti pusom, ken saanka a dimmawat iti kinabaknang, sanikua, wenno dayaw, wenno ti biag dagiti manggurgura kenka, wenno atiddog a panagbiagmo—ngem gapu ta nagkiddawka iti kinasirib ken pannakaammo, tapno maiturayam dagiti tattaok, a nangisaadak kenka a kas ari—
12 so sei dir diese Weisheit und Erkenntnis auch geschenkt! Doch auch Reichtum, Schätze, Ruhm verleihe ich dir, dergleichen nie die Könige vor dir besessen, noch nach dir haben werden."
Maiteden kenka ti kinasirib ken pannakaammo; ikkanka pay iti kinabaknang, sanikua, ken dayaw, a nalablabes ngem iti adda iti siasinoman kadagiti ari sakbay kenka, ken nalablabes ngem kadagiti ari a sumarunonto kenka.”
13 Salomo kam nun von der Höhe zu Gibeon nach Jerusalem vor das Bundeszelt und herrschte über Israel.
Isu a napan ni Solomon iti Jerusalem manipud iti pagdaydayawan nga adda idiay Gabaon, manipud iti sangoanan ti tolda a pakiumanan; inturayanna ti Israel.
14 Und Salomo brachte Wagen und Reiter zusammen, und zwar besaß er 14.000 Wagen und 12.000 Reiter. Er legte sie in die Wagenstädte und in des Königs Umgebung nach Jerusalem.
Inummong ni Solomon dagiti karuahe ken kumakabalio: ket addaan isuna iti 1, 400 a karuahe ken 12, 000 a kumakabalio nga inkabilna kadagiti siudad a pakaikabkabilan dagiti karuahe, ken iti ayanna, ti ari ti Jerusalem.
15 Und der König machte zu Jerusalem Silber und Gold den Steinen gleich, und die Zedern machte er gleich den Maulbeerbäumen in der Niederung.
Pinagbalin ti ari dagiti pirak ken balitok a gagangay laeng idiay Jerusalem a kas iti bato, ken pinagbalinna dagiti kayo a sedro a gagangay laeng a kas kadagiti kayo ti sikamoro nga adda kadagiti nababa a daga.
16 Und die Ausfuhr der Rosse für Salomo erfolgte aus Ägypten und aus Kue. Die Händler des Königs holten sie aus Kue gegen Bezahlung.
Maipanggep iti panagangkat kadagiti kabalio manipud iti Egipto ken Kue para kenni Solomon, gatgatangen dagitoy dagiti agtagtagilakona manipud iti Kue iti nangina a gatad.
17 Aus Ägypten holten sie einen Wagen um sechshundert Silberlinge und ein Roß um hundertfünfzig. Ebenso führten sie an alle chittitischen und aramäischen Könige durch ihre Vermittlung aus.
Innem a gasut a siklo a pirak ti panaggatangda iti maysa a karuahe manipud iti Egipto, ken 150 a siklo met ti panaggatangda iti maysa a kabalio. Inlakoda met dagitoy kadagiti ari ti Heteo ken kadagiti Arameo.

< 2 Chronik 1 >