Job 4

1 Et Eliphaz de Théman répondit et dit:

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Tenter de te parler, sera-ce t'être importun? Mais qui pourrait s'empêcher de parler?

Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

3 Voici, tu redressas beaucoup d'hommes, et fortifias des mains débiles,

Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

4 ta parole releva ceux qui bronchaient, et tu raffermis les genoux qui pliaient.

dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

5 Maintenant que ton tour vient, tu faiblis! maintenant que tu es atteint, tu es éperdu!

Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

6 En ta crainte de Dieu ne te confies-tu pas, et ton espoir n'est-il pas l'innocence de ta vie?

Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

7 Eh! penses-y! quel innocent a péri, et où les justes ont-ils été détruits?

Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

8 Ainsi que je l'ai vu, ceux qui cultivent le mal, et sèment la malice, l'ont pour récolte;

Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

9 au souffle de Dieu ils périssent, et le vent de son courroux les consume;

för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

10 le cri du lion, et la voix du rugissant, et les dents des lionceaux leur sont ôtés,

Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

11 le vieux lion périt faute de proie, et les petits de la lionne sont dispersés.

Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

12 Mais une parole me fut dite à la dérobée, et mon oreille en a saisi le murmure.

Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

13 Les visions de la nuit agitaient mes pensées, à l'heure où le sommeil accable les humains:

När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

14 une terreur me saisit avec un tremblement, et le frisson parcourut tous mes os;

då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

15 et un esprit passa devant mon visage, et sur mon corps mes cheveux se dressèrent;

En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

16 une figure dont l'air m'est inconnu, s'arrêta en face de mes yeux; il y eut un frémissement, et j'entendis une voix:

Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

17 « L'homme est-il juste devant Dieu, et le mortel, pur devant son créateur?

"Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

18 Voici, de ses serviteurs Il se défie, et dans ses anges mêmes Il trouve du péché;

Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

19 que sera-ce donc des habitants de maisons d'argile, dont les fondements posent sur la poudre? Ils sont détruits comme par la teigne,

huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

20 d'un matin à un soir ils sont mis en pièces; sans qu'on y prenne garde, ils périssent pour toujours;

när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

21 leur magnificence ne leur est-elle pas ôtée? Ils meurent, et n'ont pas la sagesse. »

Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."