< Proverbes 5 >

1 Mon fils, sois attentif à ma sagesse, incline ton oreille à mon intelligence;
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 Afin que tu gardes mes avis, et que tes lèvres conservent la science.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Car les lèvres de l'étrangère distillent des rayons de miel, et son palais est plus doux que l'huile.
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 Mais ce qui en provient est amer comme de l'absinthe, et aigu comme une épée à deux tranchants.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
5 Ses pieds descendent à la mort, ses démarches aboutissent au sépulcre. (Sheol h7585)
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 Afin que tu ne balances point le chemin de la vie; ses chemins en sont écartés, tu ne le connaîtras point.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Maintenant donc, enfants, écoutez-moi, et ne vous détournez point des paroles de ma bouche.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Eloigne ton chemin de la femme étrangère, et n'approche point de l'entrée de sa maison.
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 De peur que tu ne donnes ton honneur à d'autres, et tes ans au cruel.
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 De peur que les étrangers ne se rassasient de tes facultés, et que le fruit de ton travail ne soit en la maison du forain;
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 Et que tu ne rugisses quand tu seras près de ta fin, quand ta chair et ton corps seront consumés;
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 Et que tu ne dises: Comment ai-je haï l'instruction, et comment mon cœur a-t-il dédaigné les répréhensions?
och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Et comment n'ai-je point obéi à la voix de ceux qui m'instruisaient, et n'ai-je point incliné mon oreille à ceux qui m'enseignaient?
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Peu s'en est fallu que je n'aie été dans toute sorte de mal, au milieu de la congrégation et de l'assemblée.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Bois des eaux de ta citerne, et des ruisseaux du milieu de ton puits;
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Que tes fontaines se répandent dehors, et les ruisseaux d'eau par les rues;
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Qu'elles soient à toi seul, et non aux étrangers avec toi.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Que ta source soit bénie, et réjouis-toi de la femme de ta jeunesse,
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 [Comme] d'une biche aimable, et d'une chevrette gracieuse; que ses mamelles te rassasient en tout temps, et sois continuellement épris de son amour;
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Et pourquoi, mon fils, irais-tu errant après l'étrangère, et embrasserais-tu le sein de la foraine?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Vu que les voies de l'homme sont devant les yeux de l'Eternel, et qu'il pèse toutes ses voies.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Les iniquités du méchant l'attraperont, et il sera retenu par les cordes de son péché.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Il mourra faute d'instruction, et il ira errant par la grandeur de sa folie.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

< Proverbes 5 >