< Job 16 >

1 Mais Job répondit, et dit:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 J'ai souvent entendu de pareils discours; vous [êtes] tous des consolateurs fâcheux.
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 N'y aura-t-il point de fin à des paroles légères comme le vent, et de quoi te fais-tu fort pour répliquer ainsi?
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 Parlerais-je comme vous faites, si vous étiez en ma place; amasserais-je des paroles contre vous, ou branlerais-je ma tête contre vous?
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 Je vous fortifierais par mes discours, et le mouvement de mes lèvres soulagerait [votre douleur].
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 Si je parle, ma douleur n'en sera point soulagée; et si je me tais, qu'en aurai-je moins?
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 Certes, il m'a maintenant accablé; tu as désolé toute ma troupe;
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 Tu m'as tout couvert de rides, qui sont un témoignage [des maux que je souffre]; et il s'est élevé en moi une maigreur qui en rend aussi témoignage sur mon visage.
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 Sa fureur [m']a déchiré, il s'est déclaré mon ennemi, il grince les dents sur moi, et étant devenu mon ennemi il étincelle des yeux contre moi.
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 Ils ouvrent leur bouche contre moi, ils me donnent des soufflets sur la joue pour me faire outrage, ils s'amassent ensemble contre moi.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 Le [Dieu] Fort m'a renfermé chez l'injuste, il m'a fait tomber entre les mains des méchants.
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 J'étais en repos, et il m'a écrasé; il m'a saisi au collet, et m'a brisé, et il s'est fait de moi une bute.
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 Ses archers m'ont environné, il me perce les reins, et ne m'épargne point; il répand mon fiel par terre.
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 Il m'a brisé en me faisant plaie sur plaie, il a couru sur moi comme un homme puissant.
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 J'ai cousu un sac sur ma peau, et j'ai terni ma gloire dans la poussière.
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 Mon visage est couvert de boue à force de pleurer, et une ombre de mort est sur mes paupières;
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 Quoiqu'il n'y ait point d'iniquité en mes mains, et que ma prière soit pure.
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 Ô terre! ne cache point le sang répandu par moi; et qu'il n'y ait point de lieu pour mon cri.
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 Mais maintenant voilà, mon témoin est aux cieux, mon témoin est dans les lieux hauts.
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 Mes amis sont des harangueurs; mais mon œil fond en larmes devant Dieu.
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 Ô si l'homme raisonnait avec Dieu comme un homme avec son intime ami!
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 Car les années de mon compte vont [finir], et j'entre dans un sentier d'où je ne reviendrai plus.
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

< Job 16 >