Job 34
1 Élihu reprit et dit:
Och Elihu svarade, och sade:
2 Sages, écoutez mes discours! Vous qui êtes intelligents, prêtez-moi l’oreille!
Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
3 Car l’oreille discerne les paroles, Comme le palais savoure les aliments.
Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
4 Choisissons ce qui est juste, Voyons entre nous ce qui est bon.
Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
5 Job dit: Je suis innocent, Et Dieu me refuse justice;
Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
6 J’ai raison, et je passe pour menteur; Ma plaie est douloureuse, et je suis sans péché.
Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
7 Y a-t-il un homme semblable à Job, Buvant la raillerie comme l’eau,
Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
8 Marchant en société de ceux qui font le mal, Cheminant de pair avec les impies?
Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
9 Car il a dit: Il est inutile à l’homme De mettre son plaisir en Dieu.
Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
10 Écoutez-moi donc, hommes de sens! Loin de Dieu l’injustice, Loin du Tout-Puissant l’iniquité!
Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
11 Il rend à l’homme selon ses œuvres, Il rétribue chacun selon ses voies.
Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
12 Non certes, Dieu ne commet pas l’iniquité; Le Tout-Puissant ne viole pas la justice.
Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
13 Qui l’a chargé de gouverner la terre? Qui a confié l’univers à ses soins?
Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
14 S’il ne pensait qu’à lui-même, S’il retirait à lui son esprit et son souffle,
Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
15 Toute chair périrait soudain, Et l’homme rentrerait dans la poussière.
Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
16 Si tu as de l’intelligence, écoute ceci, Prête l’oreille au son de mes paroles!
Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
17 Un ennemi de la justice régnerait-il? Et condamneras-tu le juste, le puissant,
Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
18 Qui proclame la méchanceté des rois Et l’iniquité des princes,
Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
19 Qui n’a point égard à l’apparence des grands Et ne distingue pas le riche du pauvre, Parce que tous sont l’ouvrage de ses mains?
Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
20 En un instant, ils perdent la vie; Au milieu de la nuit, un peuple chancelle et périt; Le puissant disparaît, sans la main d’aucun homme.
Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
21 Car Dieu voit la conduite de tous, Il a les regards sur les pas de chacun.
Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
22 Il n’y a ni ténèbres ni ombre de la mort, Où puissent se cacher ceux qui commettent l’iniquité.
Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
23 Dieu n’a pas besoin d’observer longtemps, Pour qu’un homme entre en jugement avec lui;
Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
24 Il brise les grands sans information, Et il met d’autres à leur place;
Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
25 Car il connaît leurs œuvres. Il les renverse de nuit, et ils sont écrasés;
Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
26 Il les frappe comme des impies, A la face de tous les regards.
Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
27 En se détournant de lui, En abandonnant toutes ses voies,
Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
28 Ils ont fait monter à Dieu le cri du pauvre, Ils l’ont rendu attentif aux cris des malheureux.
Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
29 S’il donne le repos, qui répandra le trouble? S’il cache sa face, qui pourra le voir? Il traite à l’égal soit une nation, soit un homme,
Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
30 Afin que l’impie ne domine plus, Et qu’il ne soit plus un piège pour le peuple.
Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
31 Car a-t-il jamais dit à Dieu: J’ai été châtié, je ne pécherai plus;
För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
32 Montre-moi ce que je ne vois pas; Si j’ai commis des injustices, je n’en commettrai plus?
Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
33 Est-ce d’après toi que Dieu rendra la justice? C’est toi qui rejettes, qui choisis, mais non pas moi; Ce que tu sais, dis-le donc!
Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
34 Les hommes de sens seront de mon avis, Le sage qui m’écoute pensera comme moi.
Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
35 Job parle sans intelligence, Et ses discours manquent de raison.
Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
36 Qu’il continue donc à être éprouvé, Puisqu’il répond comme font les méchants!
Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
37 Car il ajoute à ses fautes de nouveaux péchés; Il bat des mains au milieu de nous, Il multiplie ses paroles contre Dieu.
Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
