Job 39

1 Sais-tu le temps où la gazelle des rochers met bas? As-tu observé les biches dans les douleurs de l'enfantement?

Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

2 As-tu compté les mois de leur portée? les as-tu délivrées dans les maux?

Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

3 Est-ce grâce à toi qu'elles nourrissent leurs petits sans crainte? as-tu effacé toutes leurs douleurs?

De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

4 Leurs petits les abandonneront; ils multiplieront leur espèce; ils s'éloigneront et ne reviendront jamais.

Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

5 De qui l'âne sauvage tient-il sa liberté? Qui a détaché ses liens?

Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

6 J'ai préparé sa nourriture dans le désert, et sa demeure dans la contrée saumâtre et stérile.

Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

7 Il se raille de la foule qui peuple les cités; il n'entend jamais les reproches du collecteur.

Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

8 Il met tous ses soins à examiner les pâturages des montagnes, et il vit de toutes sortes d'herbes.

Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

9 La licorne se prêtera-t-elle à te servir; couchera-t-elle jamais en ton étable?

Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

10 Pourras-tu l'attacher au joug et lui faire creuser les sillons de tes champs?

Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

11 Te fieras-tu à elle à cause de sa force, et la chargeras-tu de tes travaux?

Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

12 Croiras-tu qu'elle te rende tes semailles; les fera-t-elle rentrer en ton aire?

Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

13 La plume naissante de l'autruche ramassera-t-elle du limon comme celle du canard?

Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

14 Elle pond dans le sable, et ne couve pas ses œufs autrement qu'en les couvrant d'une motte de terre

Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

15 Elle oublie que le passant les dispersera et que les bêtes fauves les fouleront aux pieds.

Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

16 Elle traite durement ses petits comme s'ils ne lui appartenaient pas; elle a souffert vainement sans regret ni crainte,

Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

17 Parce que Dieu chez elle a fait taire la sagesse, et ne lui a pas accordé sa part d'intelligence.

Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

18 A l'occasion elle prendra son essor; elle raillera le cheval et le cavalier.

Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

19 Est-ce toi qui as donné au cheval sa vigueur; est-ce par toi que sa crinière effraye

Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

20 L'as-tu armé de ses moyens de défense; as-tu fait naître l'audace en son sein?

Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

21 Il imprime son sabot dans le sol et s'enorgueillit; il s'élance en sa force à travers la campagne.

Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

22 La lutte avec un roi le réjouit; il ne se détourne pas du fer.

Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

23 L'arc et l'épée se glorifient s'ils l'atteignent.

Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

24 En son courroux il détruirait la terre, et il n'est docile qu'au signal de la trompette.

Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

25 S'il l'entend, il dit: Bien; il flaire de loin la bataille, et il le fait voir par ses courbettes et ses hennissements.

För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

26 Est-ce ta science qui a dressé l'épervier? Lui as-tu appris à déployer ses ailes, à se balancer immobile et à regarder le midi?

Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

27 Est-ce à ton commandement que l'aigle élève son vol, et que le vautour passe la nuit perché au-dessus de ses petits,

Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

28 Sur la pointe d'une roche, au fond de sa retraite?

På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

29 En s'y tenant il cherche sa pâture; ses yeux voient au loin.

Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

30 Il souille de sang sa couvée, et, partout où il y a des cadavres, il les découvre.

Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.