Psaumes 78

1 Pour instruire. D’Asaph. Prête l’oreille à ma loi, mon peuple! inclinez vos oreilles aux paroles de ma bouche.

En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

2 J’ouvrirai ma bouche en paraboles, j’annoncerai les énigmes [des jours] d’autrefois,

Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

3 Que nous avons entendues et connues, et que nos pères nous ont racontées.

Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

4 Nous ne les cèlerons pas à leurs fils; nous raconterons à la génération à venir les louanges de l’Éternel, et sa force, et ses merveilles qu’il a faites.

det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

5 Il a établi un témoignage en Jacob, et il a mis en Israël une loi qu’il a commandée à nos pères, pour qu’ils les fassent connaître à leurs fils,

Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

6 Afin que la génération à venir, les fils qui naîtraient, les connaissent, [et] qu’ils se lèvent et les annoncent à leurs fils,

Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

7 Et qu’ils mettent leur confiance en Dieu, et qu’ils n’oublient pas les œuvres de Dieu, et qu’ils observent ses commandements,

Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

8 Et qu’ils ne soient pas, comme leurs pères, une génération indocile et rebelle, une génération qui n’a point affermi son cœur, et dont l’esprit n’a pas été fidèle à Dieu.

Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

9 Les fils d’Éphraïm, armés [et] tirant de l’arc, ont tourné le dos le jour du combat.

Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

10 Ils n’ont pas gardé l’alliance de Dieu, et ont refusé de marcher selon sa loi;

De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

11 Et ils ont oublié ses actes et ses œuvres merveilleuses, qu’il leur avait fait voir.

De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

12 Il fit des merveilles devant leurs pères dans le pays d’Égypte, dans la campagne de Tsoan.

Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

13 Il fendit la mer, et les fit passer: il fit se dresser les eaux comme un monceau;

Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

14 Et il les conduisit, le jour par une nuée, et toute la nuit par une lumière de feu.

Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

15 Il fendit les rochers dans le désert, et les abreuva comme aux abîmes, abondamment;

Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

16 Et il fit sortir des ruisseaux du rocher, et fit couler les eaux comme des fleuves.

Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

17 Et ils péchèrent de nouveau contre lui, irritant le Très-haut dans le désert;

Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

18 Et ils tentèrent Dieu dans leurs cœurs, en demandant de la viande selon leur désir;

De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

19 Et ils parlèrent contre Dieu; ils dirent: Dieu pourrait-il dresser une table dans le désert?

Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

20 Voici, il a frappé le rocher, et les eaux ont coulé, et des rivières ont débordé: pourrait-il aussi donner du pain, ou préparer de la chair à son peuple?

Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"

21 C’est pourquoi l’Éternel les entendit, et se mit en grande colère; et le feu s’alluma contre Jacob, et la colère aussi monta contre Israël,

Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

22 Car ils ne crurent pas Dieu, et ne se fièrent pas en son salut,

eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

23 Bien qu’il ait commandé aux nuées d’en haut, et qu’il ait ouvert les portes des cieux,

Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

24 Et qu’il ait fait pleuvoir sur eux la manne pour manger, et qu’il leur ait donné le blé des cieux:

han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

25 L’homme mangea le pain des puissants; il leur envoya des vivres à satiété.

Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

26 Il fit lever dans les cieux le vent d’orient, et il amena par sa puissance le vent du midi;

Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

27 Et il fit pleuvoir sur eux de la chair comme de la poussière, et, comme le sable des mers, des oiseaux ailés;

Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

28 Et il les fit tomber au milieu de leur camp, autour de leurs demeures.

han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

29 Et ils en mangèrent, et en furent abondamment rassasiés. Il leur envoya ce qu’ils convoitaient.

Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

30 Ils ne s’étaient pas encore détournés de leur convoitise, leur viande était encore dans leur bouche,

Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

31 Que la colère de Dieu monta contre eux; et il tua de leurs hommes forts, et abattit les hommes d’élite d’Israël.

då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

32 Avec tout cela ils péchèrent encore, et ne crurent point par ses œuvres merveilleuses;

Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

33 Et il consuma leurs jours par la vanité, et leurs années par la frayeur.

Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

34 S’il les tuait, alors ils le recherchaient, et ils se retournaient, et cherchaient Dieu dès le matin;

När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

35 Et ils se souvenaient que Dieu était leur rocher, et Dieu, le Très-haut, leur rédempteur;

De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

36 Mais ils le flattaient de leur bouche et ils lui mentaient de leur langue;

och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

37 Et leur cœur n’était pas ferme envers lui, et ils ne furent pas fidèles dans son alliance.

Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

38 Mais lui, étant miséricordieux, pardonna l’iniquité et ne [les] détruisit pas; mais il détourna souvent sa colère, et n’éveilla pas toute sa fureur.

Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

39 Et il se souvint qu’ils étaient chair, un souffle qui passe et ne revient pas.

Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

40 Que de fois ils l’irritèrent dans le désert, [et] le provoquèrent dans le lieu désolé!

Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

41 Et ils recommencèrent et tentèrent Dieu, et affligèrent le Saint d’Israël:

Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

42 Ils ne se souvinrent pas de sa main au jour où il les avait délivrés de l’oppresseur,

De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

43 Lorsqu’il mit ses signes en Égypte, et ses prodiges dans les campagnes de Tsoan,

då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

44 Et qu’il changea en sang leurs canaux et leurs courants d’eau, de sorte qu’ils n’en puissent pas boire;

Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

45 Il envoya contre eux des mouches qui les dévorèrent, et des grenouilles qui les détruisirent;

han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

46 Et il livra leurs fruits à la locuste, et leur travail à la sauterelle.

Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

47 Il fit périr leurs vignes par la grêle, et leurs sycomores par les grêlons;

han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

48 Et il livra leur bétail à la grêle, et leurs troupeaux à la foudre.

han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

49 Il envoya sur eux l’ardeur de sa colère, la fureur, et l’indignation, et la détresse, une troupe d’anges de malheur.

Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

50 Il fraya un chemin à sa colère; il ne préserva pas leurs âmes de la mort, et livra leur vie à la peste;

Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

51 Et il frappa tout premier-né en Égypte, les prémices de la vigueur dans les tentes de Cham.

Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

52 Et il fit partir son peuple comme des brebis, et les mena comme un troupeau dans le désert;

Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

53 Et il les conduisit sains et saufs, et ils furent sans crainte; et la mer couvrit leurs ennemis.

Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

54 Et il les introduisit dans les confins de sa sainte [terre], cette montagne que sa droite s’est acquise.

Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

55 Et il chassa de devant eux les nations, et leur partagea un héritage, et fit habiter dans leurs tentes les tribus d’Israël.

Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

56 Mais ils tentèrent et irritèrent le Dieu Très-haut, et ne gardèrent pas ses témoignages,

Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

57 Et se retirèrent, et agirent infidèlement, comme leurs pères; ils tournèrent comme un arc trompeur.

de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

58 Et ils le provoquèrent à colère par leurs hauts lieux, et l’émurent à jalousie par leurs images taillées.

De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

59 Dieu l’entendit, et se mit en grande colère, et il méprisa fort Israël.

Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

60 Et il abandonna la demeure de Silo, la tente où il avait habité parmi les hommes;

Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

61 Et il livra à la captivité sa force, et sa magnificence en la main de l’ennemi;

han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

62 Et il livra son peuple à l’épée, et se mit en grande colère contre son héritage:

Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

63 Le feu dévora leurs jeunes hommes, et leurs vierges ne furent pas célébrées;

Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

64 Leurs sacrificateurs tombèrent par l’épée, et leurs veuves ne se lamentèrent pas.

Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

65 Alors le Seigneur s’éveilla comme un homme qui dort, et comme un homme puissant qui, [animé] par le vin, pousse des cris.

Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

66 Et il frappa ses ennemis par-derrière, il les livra à un opprobre éternel.

Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

67 Et il méprisa la tente de Joseph, et ne choisit pas la tribu d’Éphraïm;

Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

68 Mais il choisit la tribu de Juda, la montagne de Sion qu’il aima.

Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

69 Et il bâtit son sanctuaire comme des lieux très hauts, comme la terre qu’il a fondée pour toujours.

Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

70 Et il choisit David, son serviteur, et le prit des parcs des brebis;

Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

71 Il le fit venir d’auprès des brebis qui allaitent, pour paître Jacob, son peuple, et Israël, son héritage.

Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

72 Et il les fit paître selon l’intégrité de son cœur, et les conduisit par l’intelligence de ses mains.

Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.