Job 41

1 Tireras-tu le léviathan avec un hameçon, et avec une corde lui feras-tu y enfoncer sa langue?

Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

2 Lui mettras-tu un jonc dans le nez, et lui perceras-tu la mâchoire avec un crochet?

Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

3 Te fera-t-il beaucoup de supplications, ou te dira-t-il des choses douces?

Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

4 Fera-t-il une alliance avec toi? Le prendras-tu comme serviteur à toujours?

Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

5 Joueras-tu avec lui comme avec un oiseau, et l’attacheras-tu pour tes jeunes filles?

Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

6 Des associés feront-ils trafic de lui? Le partageront-ils entre des marchands?

Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

7 Rempliras-tu sa peau de dards, et sa tête de harpons à poissons?

Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

8 Mets ta main sur lui: souviens-toi de la bataille, – n’y reviens pas!

Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

9 Voici, on est déçu dans son attente; même à sa vue, n’est-on pas terrassé?

Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.

10 Nul n’est assez hardi pour le réveiller; et qui est celui qui se présentera devant moi?

Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

11 Qui m’a prévenu, et je lui rendrai? Tout ce qui est sous les cieux est à moi.

Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

12 Je ne me tairai pas sur ses membres, sur ce qui concerne ses forces et sur la beauté de sa structure.

Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

13 Qui a mis à découvert le dessus de son vêtement? Qui pénétrera dans sa double mâchoire?

Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

14 Qui ouvrira les portes de son museau? Autour de ses dents est la terreur!

Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

15 Il est magnifique par la force de ses boucliers étroitement unis comme par un sceau;

Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

16 L’un touche à l’autre, et le vent ne pénétrerait pas entre eux;

Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

17 L’un est attaché à l’autre, ils se tiennent et ne se séparent pas.

Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

18 Ses éternuements font jaillir la lumière, et ses yeux sont comme les paupières de l’aurore.

När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

19 Des flammes sortent de sa gueule; des étincelles de feu s’en échappent;

Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

20 Une fumée sort de ses narines comme d’un pot qui bouillonne, comme d’une chaudière ardente;

Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

21 Son souffle allumerait des charbons, et une flamme sort de sa gueule.

Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

22 Dans son cou loge la force, et la frayeur danse devant lui.

På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

23 Les plis de sa chair adhèrent ensemble: coulés sur lui, ils ne bougent pas;

Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

24 Son cœur est dur comme une pierre, dur comme la meule inférieure.

Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

25 Quand il se lève, les forts ont peur, ils s’enfuient saisis d’épouvante.

När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

26 Quand on l’atteint de l’épée, elle n’a aucun effet, ni la lance, ni le dard, ni la cuirasse.

Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

27 Il estime le fer comme de la paille, l’airain comme du bois vermoulu.

Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

28 La flèche ne le met pas en fuite; les pierres de fronde se changent pour lui en du chaume.

Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

29 Il estime la massue comme du chaume, et il se rit du bruit du javelot.

ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

30 Sous lui sont des tessons pointus; il étend une herse sur la vase.

På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

31 Il fait bouillonner l’eau profonde comme une marmite, il fait de la mer comme un pot d’onguent;

Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

32 Il fait briller après lui [son] sillage; on prendrait l’abîme pour des cheveux gris.

Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

33 Il n’a pas son semblable sur la terre: il a été fait pour être sans peur.

Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

34 Il regarde tout ce qui est élevé; il est roi sur tous les fiers animaux.

På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.