< 1 Chroniques 11 >

1 Et tout Israël se rassembla vers David à Hébron, disant: Voici, nous sommes ton os et ta chair.
Då församlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: "Vi äro ju ditt kött och ben.
2 Et autrefois, quand aussi Saül était roi, c’était toi qui faisais sortir et qui faisais entrer Israël; et l’Éternel, ton Dieu, t’a dit: Tu paîtras mon peuple Israël, et tu seras prince sur mon peuple Israël.
Redan för länge sedan, redan då Saul ännu var konung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN, din Gud, sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över mitt folk Israel."
3 Et tous les anciens d’Israël vinrent vers le roi à Hébron; et David fit alliance avec eux à Hébron, devant l’Éternel; et ils oignirent David pour roi sur Israël, selon la parole de l’Éternel par Samuel.
När så alla de äldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem där i Hebron, inför HERREN; och sedan smorde de David till konung över Israel, i enlighet med HERRENS ord genom Samuel.
4 Et David et tous ceux d’Israël s’en allèrent à Jérusalem, qui est Jébus; et là étaient les Jébusiens, habitants du pays.
Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det är Jebus; där befunno sig jebuséerna, som ännu bodde kvar i landet.
5 Et les habitants de Jébus dirent à David: Tu n’entreras point ici. Mais David prit la forteresse de Sion: c’est la ville de David.
Och invånarna i Jebus sade till David: "Hitin kommer du icke." Men David intog likväl Sions borg, det är Davids stad
6 Et David dit: Quiconque frappera le premier les Jébusiens, sera chef et capitaine. Et Joab, fils de Tseruïa, monta le premier, et fut chef.
Och David sade: "Vemhelst som först slår ihjäl en jebusé, han skall bliva hövding och anförare." Och Joab, Serujas son, kom först ditupp och blev så hövding.
7 Et David habita dans la forteresse; c’est pourquoi on l’appela ville de David.
Sedan tog David sin boning i bergfästet; därför kallade man det Davids stad.
8 Et il bâtit la ville tout à l’entour, depuis Millo, et tout autour; et Joab releva le reste de la ville.
Och han uppförde befästningsverk runt omkring staden, från Millo och allt omkring; och Joab återställde det övriga av staden.
9 Et David allait grandissant de plus en plus; et l’Éternel des armées était avec lui.
Och David blev allt mäktigare och mäktigare, och HERREN Sebaot var med honom
10 Et ce sont ici les chefs des hommes forts que David avait, qui se fortifièrent dans son royaume avec lui, avec tout Israël, pour le faire roi, selon la parole de l’Éternel touchant Israël.
Och dessa äro de förnämsta bland Davids hjältar, vilka gåvo honom kraftig hjälp att bliva konung, de jämte hela Israel, och så skaffade honom konungaväldet, enligt HERRENS ord angående Israel.
11 Et voici le nombre des hommes forts que David avait: Jashobham, fils de Hacmoni, chef des principaux capitaines; il leva sa lance contre 300 hommes, qu’il tua en une fois.
Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en hakmonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna på en gång.
12 Et après lui, Éléazar, fils de Dodo, l’Akhokhite: il était l’un des trois hommes forts.
Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en av de tre hjältarna.
13 Il fut avec David à Pas-Dammim; et les Philistins s’étaient assemblés là pour combattre; et il y avait une portion de champ pleine d’orge, et le peuple avait fui devant les Philistins.
Han var med David vid Pas-Dammim, när filistéerna där hade församlat sig till strid. Och där var ett åkerstycke, fullt med korn. Och folket flydde för filistéerna.
14 Et ils se placèrent au milieu du champ, et le sauvèrent, et frappèrent les Philistins; et l’Éternel opéra une grande délivrance.
Då ställde de sig mitt på åkerstycket och försvarade det och slogo filistéerna; och HERREN lät dem så vinna en stor seger.
15 Et trois des trente chefs descendirent au rocher, vers David, dans la caverne d’Adullam, comme l’armée des Philistins était campée dans la vallée des Rephaïm.
En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filistéer var lägrad i Refaimsdalen.
16 Et David était alors dans le lieu fort, et il y avait alors un poste des Philistins à Bethléhem.
Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem.
17 Et David convoita, et dit: Qui me fera boire de l’eau du puits de Bethléhem, qui est près de la porte?
Och David greps av lystnad och sade: "Ack att någon ville giva mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!"
18 Et les trois forcèrent le passage à travers le camp des Philistins, et puisèrent de l’eau du puits de Bethléhem, qui est près de la porte, et la prirent et l’apportèrent à David; et David ne voulut pas la boire, mais il en fit une libation à l’Éternel.
Då bröto de tre sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men David ville icke dricka det, utan göt ut det såsom ett drickoffer åt HERREN.
19 Et il dit: Loin de moi, par mon Dieu, que je fasse cela! Boirais-je le sang de ces hommes [qui sont allés] au péril de leur vie? Car c’est au péril de leur vie qu’ils l’ont apportée. Et il ne voulut pas la boire. Ces trois hommes forts firent cela.
Han sade nämligen: "Gud låte det vara fjärran ifrån mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod, som hava vågat sina liv? Ty med fara för sina liv hava de burit det hit." Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre hjältarna gjort.
20 Et Abishaï, frère de Joab, était chef de trois; il leva sa lance contre 300 hommes, qu’il tua. Et il eut un nom parmi les trois:
Absai, Joabs broder, var den förnämste av tre andra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.
21 entre les trois il fut honoré à côté des deux, et il fut leur chef; mais il n’atteignit pas les trois [premiers].
Han var dubbelt mer ansedd än någon annan i detta tretal, och han var deras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock icke.
22 Benaïa, fils de Jehoïada, fils d’un homme vaillant, de Kabtseël, grand en exploits, lui, frappa deux lions de Moab; et il descendit, et frappa le lion dans une fosse, par un jour de neige.
Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl lejonet i brunnen.
23 Et c’est lui qui frappa l’homme égyptien, dont la stature était de cinq coudées; et l’Égyptien avait en sa main une lance [qui était] comme l’ensouple des tisserands; et il descendit vers lui avec un bâton, et arracha la lance de la main de l’Égyptien, et le tua avec sa propre lance.
Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så reslig: fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dräpte honom med hans eget spjut.
24 Voilà ce que fit Benaïa, fils de Jehoïada; et il eut un nom parmi les trois hommes forts:
Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.
25 voici, il fut plus honoré que les trente, mais il n’atteignit pas les trois [premiers]. Et David lui donna une place dans ses audiences privées.
Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första kom han icke. Och David satte honom till anförare för sin livvakt.
26 Et les hommes vaillants de l’armée étaient: Asçaël, frère de Joab; Elkhanan, fils de Dodo, de Bethléhem;
De tappra hjältarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem;
27 Shammoth, le Harorite; Hélets, le Pelonite;
haroriten Sammot; peloniten Heles;
28 Ira, fils d’Ikkesh, le Thekohite; Abiézer, l’Anathothite;
tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;
29 Sibbecaï, le Hushathite; Ilaï, l’Akhokhite;
husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;
30 Maharaï, le Netophathite; Héled, fils de Baana, le Netophathite;
netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;
31 Ithaï, fils de Ribaï, de Guibha des fils de Benjamin; Benaïa, le Pirhathonite;
Itai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja;
32 Huraï, des torrents de Gaash; Abiel, l’Arbathite;
Hurai från Gaas' dalar; arabatiten Abiel;
33 Azmaveth, le Bakharumite; Éliakhba, le Shaalbonite;
baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;
34 Bené-Hashem, le Guizonite; Jonathan, fils de Shagué, l’Hararite;
gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;
35 Akhiam, fils de Sacar, l’Hararite; Éliphal, fils d’Ur;
harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;
36 Hépher, le Mekérathite; Akhija, le Pelonite;
mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;
37 Hetsro, le Carmélite; Naaraï, fils d’Ezbaï;
Hesro från Karmel; Naarai, Esbais son;
38 Joël, frère de Nathan; Mibkhar, fils d’Hagri;
Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;
39 Tsélek, l’Ammonite; Nakharaï, le Bérothien, qui portait les armes de Joab, fils de Tseruïa;
ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare åt Joab, Serujas son;
40 Ira, le Jéthrien; Gareb, le Jéthrien;
jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
41 Urie, le Héthien; Zabad, fils d’Akhlaï;
hetiten Uria; Sabad, Alais son;
42 Adina, fils de Shiza, le Rubénite, un chef des Rubénites, et trente avec lui;
rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och jämte honom trettio andra;
43 Hanan, fils de Maaca; et Josaphat, le Mithnite;
Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;
44 Ozias, l’Ashtarothite; Shama et Jehiel, les fils de Hotham, l’Aroérite;
astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner;
45 Jediaël, fils de Shimri, et Johka, son frère, le Thitsite;
Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;
46 Éliel, de Makhavim; et Jeribaï et Joshavia, les fils d’Elnaam; et Jithma, le Moabite;
Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma;
47 Éliel, et Obed, et Jaasciel, le Metsobaïte.
slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.

< 1 Chroniques 11 >