Job 9

1 Alors Job prit la parole et dit:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Je sais bien qu’il en est ainsi: comment l’homme serait-il juste vis-à-vis de Dieu?

Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

3 S’il voulait contester avec lui, sur mille choses il ne pourrait répondre à une seule.

Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

4 Dieu est sage en son cœur, et puissant en force: qui lui a résisté, et est demeuré en paix?

Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

5 Il transporte les montagnes, sans qu’elles le sachent, il les renverse dans sa colère;

honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

6 il secoue la terre sur sa base, et ses colonnes sont ébranlées.

honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

7 Il commande au soleil, et le soleil ne se lève pas; il met un sceau sur les étoiles.

honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

8 Seul, il étend les cieux, il marche sur les hauteurs de la mer.

honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

9 Il a créé la Grande Ourse, Orion, les Pléiades, et les régions du ciel austral.

honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

10 Il fait des merveilles qu’on ne peut sonder, des prodiges qu’on ne saurait compter.

honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

11 Voici qu’il passe près de moi, et je ne le vois pas; il s’éloigne, sans que je l’aperçoive.

Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

12 S’il ravit une proie, qui s’y opposera, qui lui dira: « Que fais-tu? »

Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"

13 Dieu! Rien ne fléchit sa colère; devant lui s’inclinent les légions d’orgueil.

Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

14 Et moi je songerais à lui répondre, à choisir mes paroles pour discuter avec lui!

huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

15 Aurais-je pour moi la justice, je ne répondrais pas; j’implorerais la clémence de mon juge.

Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

16 Même s’il se rendait à mon appel, je ne croirais pas qu’il eût écouté ma voix:

Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

17 lui qui me brise comme dans un tourbillon, et multiplie mes blessures sans motif;

Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

18 qui ne me laisse pas respirer, et me rassasie d’amertume.

Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

19 S’agit-il de force, voici qu’il est fort, s’agit-il de droit, il dit: « Qui m’assigne? »

Gäller det försteg i kraft: "Välan, jag är redo!", gäller det rätt: "Vem ställer mig till ansvar?"

20 Serais-je irréprochable, ma bouche même me condamnerait; serais-je innocent, elle me déclarerait pervers.

Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

21 Innocent! Je le suis; je ne tiens pas à l’existence, et la vie m’est à charge.

Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

22 Il m’importe après tout; c’est pourquoi j’ai dit: « Il fait périr également le juste et l’impie. »

Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

23 Si du moins le fléau tuait d’un seul coup! Hélas! il se rit des épreuves de l’innocent!

Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

24 La terre est livrée aux mains du méchant, Dieu voile la face de ses juges: si ce n’est pas lui, qui est-ce donc?

Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

25 Mes jours sont plus rapides qu’un courrier, ils fuient sans avoir vu le bonheur;

Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

26 ils passent comme la barque de jonc, comme l’aigle qui fond sur sa proie.

de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

27 Si je dis: « Je veux oublier ma plainte, quitter mon air triste, prendre un air joyeux, »

Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

28 je tremble pour toutes mes douleurs, je sais que tu ne me tiendras pas pour innocent.

Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

29 Je serai jugé coupable: pourquoi prendre une peine inutile?

Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

30 Quand je me laverais dans la neige, quand je purifierais mes mains avec le bor,

Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

31 tu me plongerais dans la fange, et mes vêtements m’auraient en horreur.

så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

32 Dieu n’est pas un homme comme moi, pour que je lui réponde, pour que nous comparaissions ensemble en justice.

Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

33 Il n’y a pas entre nous d’arbitre qui pose sa main sur nous deux.

ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

34 Qu’il retire sa verge de dessus moi, que ses terreurs cessent de m’épouvanter:

Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

35 alors je parlerai sans le craindre; autrement, je ne suis pas à moi-même.

då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.