Sananlaskujen 5
1 Poikani, kuuntele minun viisauttani, kallista korvasi minun taidolleni
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 ottaaksesi vaarin taidollisuudesta, ja huulesi säilyttäkööt tiedon.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Sillä hunajaa tiukkuvat vieraan vaimon huulet, hänen suunsa on öljyä liukkaampi.
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 Mutta lopulta hän on karvas kuin koiruoho, terävä kuin kaksiteräinen miekka.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 Ei käy hän elämän tasaista polkua, hänen tiensä horjuvat hänen huomaamattaan.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Niinpä, lapset, kuulkaa minua, älkää väistykö minun suuni sanoista.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Pidä tiesi kaukana tuollaisesta äläkä lähesty hänen majansa ovea,
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 ettet antaisi muille kunniaasi etkä vuosiasi armottomalle,
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 ettei sinun tavarasi ravitsisi vieraita, sinun vaivannäkösi joutuisi toisen taloon
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 ja ettet lopulta päätyisi huokailemaan ruumiisi ja lihasi riutuessa
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 ja sanomaan: "Miksi minä kuritusta vihasin ja sydämeni halveksui nuhdetta?
och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Miksi en kuullut neuvojaini ääntä, kallistanut korvaani opettajilleni?
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Olin joutua kokonaan turmion omaksi keskellä seurakunnan ja kansankokouksen."
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Juo vettä omasta säiliöstäsi, sitä, mikä omasta kaivostasi juoksee.
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Vuotaisivatko sinun lähteesi kadulle, toreille sinun vesiojasi!
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Olkoot ne sinun omasi yksin, älkööt vierasten sinun ohessasi.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Olkoon sinun lähteesi siunattu, ja iloitse nuoruutesi vaimosta.
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 Armas peura, suloinen vuorikauris-hänen rintansa sinua aina riemulla ravitkoot, hurmautuos alati hänen rakkaudestaan.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Miksi, poikani, hurmautuisit irstaaseen naiseen ja syleilisit vieraan vaimon povea?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Sillä Herran silmien edessä ovat miehen tiet, ja hän tutkii kaikki hänen polkunsa.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Jumalattoman vangitsevat hänen rikoksensa, ja hän tarttuu oman syntinsä pauloihin.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Kurittomuuteensa hän kuolee ja suistuu harhaan suuressa hulluudessaan.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
