< Sananlaskujen 2 >

1 Poikani, jos sinä otat minun sanani varteen ja kätket mieleesi minun käskyni,
Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,
2 niin että herkistät korvasi viisaudelle ja taivutat sydämesi taitoon-
Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.
3 niin, jos kutsut ymmärrystä ja ääneesi huudat taitoa,
Ty om du far derefter med flit, och beder derom;
4 jos haet sitä kuin hopeata ja etsit sitä kuin aarretta,
Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;
5 silloin pääset ymmärtämään Herran pelon ja löydät Jumalan tuntemisen.
Så skall du förstå Herrans fruktan, och Guds kunskap finna.
6 Sillä Herra antaa viisautta, hänen suustansa lähtee tieto ja taito.
Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.
7 Oikeamielisille hänellä on tallella pelastus, kilpi nuhteettomasti vaeltaville,
Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;
8 niin että hän suojaa oikeuden polut ja varjelee hurskaittensa tien.
Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.
9 Silloin ymmärrät vanhurskauden ja oikeuden ja vilpittömyyden-hyvyyden tien kaiken;
Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.
10 sillä viisaus tulee sydämeesi, ja tieto tulee sielullesi suloiseksi,
Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,
11 taidollisuus on sinua varjeleva ja ymmärrys suojeleva sinut.
Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;
12 Se pelastaa sinut pahojen tiestä, miehestä, joka kavalasti puhuu;
Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;
13 niistä, jotka ovat hyljänneet oikeat polut vaeltaaksensa pimeyden teitä;
Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.
14 niistä, jotka iloitsevat pahanteosta, riemuitsevat häijystä kavaluudesta,
De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;
15 joiden polut ovat mutkaiset ja jotka joutuvat väärään teillänsä. -
Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;
16 Se pelastaa sinut irstaasta naisesta, vieraasta vaimosta, joka sanoillansa liehakoitsee,
Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;
17 joka on hyljännyt nuoruutensa ystävän ja unhottanut Jumalansa liiton.
Och öfvergi! ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;
18 Sillä hänen huoneensa kallistuu kohti kuolemaa, hänen tiensä haamuja kohden.
Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;
19 Ei palaja kenkään, joka hänen luoksensa menee, eikä saavu elämän poluille.
Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;
20 Niin sinä vaellat hyvien tietä ja noudatat vanhurskasten polkuja.
Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.
21 Sillä oikeamieliset saavat asua maassa, ja nuhteettomat jäävät siihen jäljelle;
Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;
22 mutta jumalattomat hävitetään maasta, ja uskottomat siitä reväistään pois.
Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.

< Sananlaskujen 2 >