< Jobin 38 >

1 Silloin Herra vastasi Jobille tuulispäästä ja sanoi:
Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:
2 "Kuka olet sinä, joka taitamattomilla puheilla pimennät minun aivoitukseni?
Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?
3 Vyötä nyt kupeesi kuin mies; minä kysyn sinulta, opeta sinä minua.
Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?
4 Missä olit silloin, kun minä maan perustin? Ilmoita se, jos ymmärryksesi riittää.
Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:
5 Kuka on määrännyt sen mitat-tottapa sen tiedät-tahi kuka on vetänyt mittanuoran sen ylitse?
Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?
6 Mihin upotettiin sen perustukset, tahi kuka laski sen kulmakiven,
Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;
7 kun aamutähdet kaikki iloitsivat ja kaikki Jumalan pojat riemuitsivat?
Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?
8 Ja kuka sulki ovilla meren, kun se puhkesi ja kohdusta lähti,
Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;
9 kun minä panin sille pilven vaatteeksi ja synkeyden kapaloksi,
Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;
10 kun minä rakensin sille rajani, asetin sille teljet ja ovet
Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;
11 ja sanoin: 'Tähän asti saat tulla, mutta edemmäksi et; tässä täytyy sinun ylväiden aaltojesi asettua'?
Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?
12 Oletko eläissäsi käskenyt päivän koittaa tahi osoittanut aamuruskolle paikkansa,
Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;
13 että se tarttuisi maan liepeisiin ja pudistaisi jumalattomat siitä pois?
Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?
14 Silloin se muuttuu niinkuin savi sinetin alla, ja kaikki tulee kuin vaatetettuna esille;
Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;
15 jumalattomilta riistetään heidän valonsa, ja kohonnut käsivarsi murskataan.
Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.
16 Oletko astunut alas meren lähdesuonille asti ja kulkenut syvyyden kuilut?
Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?
17 Ovatko kuoleman portit sinulle paljastuneet, oletko nähnyt pimeyden portit?
Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?
18 Käsitätkö, kuinka avara maa on? Ilmoita se, jos kaiken tämän tiedät.
Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?
19 Mikä on tie sinne, kussa asuu valo, ja missä on pimeyden asuinsija,
Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;
20 että saattaisit sen alueellensa ja tuntisit polut sen majalle?
Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?
21 Kaiketi sen tiedät, sillä synnyithän jo silloin, ja onhan päiviesi luku ylen suuri!
Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?
22 Oletko käynyt lumen varastohuoneissa, ja oletko nähnyt rakeiden varastot,
Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;
23 jotka minä olen säästänyt ahdingon ajaksi, sodan ja taistelun päiväksi?
Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?
24 Mitä tietä jakaantuu valo ja itätuuli leviää yli maan?
Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?
25 Kuka on avannut kuurnan sadekuurolle ja ukkospilvelle tien,
Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;
26 niin että sataa maahan, joka on asumaton, erämaahan, jossa ei ihmistä ole,
Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;
27 niin että autio erämaa saa kylläksensä ja maa kasvaa vihannan ruohon?
Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?
28 Onko sateella isää, tahi kuka on synnyttänyt kastepisarat?
Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?
29 Kenen kohdusta on jää tullut, ja kuka on synnyttänyt taivaan härmän?
Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;
30 Vesi tiivistyy kuin kiveksi, ja syvyyden pinta sulkeutuu kiinni.
Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?
31 Taidatko solmita Otavan siteet tahi irroittaa kahleista Kalevanmiekan?
Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?
32 Voitko tuoda esiin eläinradan tähdet aikanansa ja johdattaa Seulaset lapsinensa?
Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?
33 Tunnetko taivaan lait, tahi sinäkö säädät, miten se maata vallitsee?
Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?
34 Taidatko korottaa äänesi pilviin ja saada vesitulvan peittämään itsesi?
Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?
35 Taidatko lähettää salamat menemään, niin että sanovat sinulle: 'Katso, tässä olemme'?
Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?
36 Kuka on pannut viisautta pilvenlonkiin, tahi kuka antoi pilvenhattaroille ymmärrystä?
Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?
37 Kuka on niin viisas, että laskee pilvien luvun, kuka kaataa tyhjiksi taivaan leilit,
Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,
38 kun multa on kuivunut kovaksi kuin valettu ja maakokkareet toisiinsa takeltuneet?"
När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?
39 "Sinäkö ajat saaliin naarasleijonalle ja tyydytät nuorten leijonain nälän,
Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;
40 kun ne kyyristyvät luolissansa ja ovat väijyksissä tiheikössä?
Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?
41 Kuka hankkii ravinnon kaarneelle, kun sen poikaset huutavat Jumalan puoleen ja lentelevät sinne tänne ruokaa vailla?
Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?

< Jobin 38 >