Matthew 18
1 At that time came the disciples to Jesus, saying, Who is to be the greatest in the kingdom of heaven?
I den tiden gingo Lärjungarna till Jesum, och sade: Hvilken är den störste i himmelriket?
2 And Jesus calling to Him a little child, set it in the midst of them,
Då kallade Jesus fram ett barn, och ställde det midt ibland dem;
3 and said, Verily I declare unto you, unless ye be converted, and become like little children, ye shall never enter into the kingdom of heaven.
Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn, skolen I icke komma i himmelriket.
4 Whosoever therefore shall humble himself as this little child, he shall be greatest in the kingdom of heaven:
Hvilken nu sig sjelf så förnedrar, som detta barnet, han är den störste i himmelriket;
5 and whoever shall receive one such little child for my sake, receiveth me:
Och hvilken som undfår ett sådant barn i mitt Namn, han undfår mig.
6 but whosoever shall lay a stumbling-block in the way of one of these little ones, who believe in me, it were better for him that a milstone were hung on his neck, and that he were thrown into the sea.
Men hvilken som förargar en af dessa små, som tro på mig, honom vore bättre att en qvarnsten vore bunden vid hans hals, och han sänktes ned i hafsens djup.
7 Wo will be to the world from such offenses; for it is of necessity that offenses come: but wo to that man by whom the offense cometh.
Ve verldene för förargelses skull; ty förargelse måste ju komma; dock, ve de mennisko, genom hvilka förargelse kommer.
8 If then thy hand or thy foot cause thee to offend, cut them off and cast them from thee; it is better for thee to enter into life halt or maimed, than having two hands or two feet to be cast into everlasting fire: (aiōnios g166)
Är det så att din hand, eller din fot är dig till förargelse, så hugg honom af, och kastan ifrå dig; bättre är dig ingå uti lifvet halt, eller lemmalös, än du skulle hafva två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. (aiōnios g166)
9 and if thine eye cause thee to offend, pluck it out and cast it from thee; it is better for thee to enter into life with but one eye, than having two eyes to be cast into hell-fire. (Geenna g1067)
Och är det så att ditt öga är dig till förargelse, rif det ut, och kastat ifrå dig; bättre är dig, att du ingår uti lifvet enögder, än du skulle hafva tu ögon, och kastas i helvetes eld. (Geenna g1067)
10 See that ye despise not one of these little ones; for I tell you, that their angels in heaven do continually appear in the presence of my father, who is in heaven:
Ser till, att I förakten ingen af dessa små; ty jag säger eder, att deras Änglar i himmelen se alltid mins Faders ansigte, i himlom.
11 for the Son of man came from thence to save that which was lost.
Ty menniskones Son är kommen till att frälsa det som förtappadt var.
12 What think ye? if any man had an hundred sheep, and one of them should go astray, would he not leave the ninety and nine, and go upon the hills, and seek that which is gone astray?
Huru synes eder? Om en menniska hade hundrade får, och ett af dem fore vill; öfvergifver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vill?
13 And if he find it, verily I say unto you, he rejoiceth more on account of that, than of the ninety nine which went not astray.
Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera deröfver, än öfver de nio och niotio, som icke foro vill.
14 Even so it is not the will of your heavenly Father, that any one of these little ones should be lost.
Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor af dessa små skall borttappad varda.
15 And if thy brother trespass against thee, go and expostulate with him alone; if he hearken to thee, thou hast gained thy brother:
Men om din broder syndar dig emot, så gack och straffa honom emellan dig och honom allena; hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder;
16 but if he regard thee not, take with thee one or two more, that in the mouth of two or three witnesses every word may be established.
Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två, på det all sak skall bestå vid tvegge eller tregge vittnes mun.
17 And if he disregard them, tell it to the church: but if he disregard the church too, let him be unto thee as an heathen and a publican.
Hörer han dem icke, så säg det församlingene; hörer han icke församlingena, så håll honom såsom en Hedning och Publican.
18 Verily I say unto you, whatsoever ye shall bind on earth, shall be bound in heaven, and whatsoever ye shall loose on earth, shall be loosed in heaven.
Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen; och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen.
19 And I tell you moreover, that if but two of you shall agree on earth concerning any thing which they would ask for, it shall be granted them by my Father who is in heaven:
Yttermera säger jag eder: Der två af eder komma öfverens på jordene, hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall dem det vederfaras af minom Fader, som är i himlom.
20 for where two or three are assembled together in my name, there am I in the midst of them.
Ty hvar två eller tre äro församlade i mitt Namn, der är jag midt ibland dem.
21 Then Peter came to Him and said, Lord, how often shall my brother offend against me, and I forgive him? to seven times?
Då steg Petrus fram till honom, och sade: Herre, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Är sju resor nog?
22 Jesus answereth him, I tell thee not, to seven times, but to seventy times seven.
Då sade Jesus till honom: Jag säger dig, icke sju resor; utan sjutio sinom sju resor.
23 And therefore the gospel-kingdom is like unto a king, who had a mind to settle accounts with his servants:
Fördenskull är himmelriket liknadt vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjenare.
24 and when he began to reckon, there was brought to him one, who was debtor in ten thousand talents:
Och när han begynte räkna, kom en fram för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;
25 and not having it to pay, his lord commanded him to be sold, and his wife and children and all that he had; and payment to be made.
Och efter han hade icke der han kunde betala med, böd herren att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.
26 The servant therefore fell prostrate before him, saying, Lord, bear with me a while, and I will pay thee all:
Då föll den tjenaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
27 and his lord had compassion on him, and discharged him, and forgave him the debt.
Då varkunnade herren sig öfver den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom till det han var skyldig.
28 But that same servant, as he was going out, met with one of his fellow-servants, who owed him but an hundred pence; and he laid hold on him and seized him by the throat, saying, Pay me what thou owest me:
Då gick den tjenaren ut, och fann en af sina medtjenare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, drog honom, och sade: Betala det du äst skyldig.
29 and his fellow-servant fell down at his feet, and intreated him, saying, Bear with me a while, and I will pay thee all.
Då föll hans medtjenare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Haf tålamod med mig, jag vill allt betala dig.
30 And he would not: but went away and threw him into prison till he should pay the debt.
Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.
31 Now when his fellow-servants saw what was done, they were very much grieved, and came and acquainted their lord with all that had passed.
Då nu andre hans medtjenare sågo det som skedde, tyckte dem det ganska illa vara, och kommo, och kungjorde sinom herra allt det skedt var.
32 Then his lord called for him again, and said to him, Thou wicked slave, I forgave thee all that vast debt at thy request,
Då kallade hans herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjenare, allt det du skyldig vast, gaf jag dig till, ty du bad mig;
33 and oughtest not thou to have had compassion on thy fellow-servant, even as I had on thee?
Skulle du ock icke hafva förbarmat dig öfver din medtjenare, såsom jag förbarmade mig öfver dig?
34 And his lord being highly provoked delivered him to the officers, till he should pay all that was owing to him.
Och hans herre vardt vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betaladt, som han honom skyldig var.
35 Thus will my heavenly Father do also unto you, if ye forgive not every one his brother from your hearts their trespasses.
Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten af edor hjerta, hvar och en sinom broder det de bryta.
