Genesis 8
1 God remembered Noah, all the animals, and all the livestock that were with him in the ship; and God made a wind to pass over the earth. The waters subsided.
Då tänkte Gud på Noah, och på all djur, och på all fänad, som med honom i arkenom var, och lät komma väder på jordene, och vattnet minskades.
2 The deep’s fountains and the sky’s windows were also stopped, and the rain from the sky was restrained.
Och djupsens källor förstoppades, så ock himmelens fenster, och regnet af himmelen vardt stilladt.
3 The waters continually receded from the earth. After the end of one hundred fifty days the waters receded.
Och vattnet förlopp utaf jordene mer och mer, och vardt mindre, efter hundrade och femtio dagar.
4 The ship rested in the seventh month, on the seventeenth day of the month, on Ararat’s mountains.
På sjuttonde dagenom i den sjunde månadenom blef arken ståndandes på de berg Ararat.
5 The waters receded continually until the tenth month. In the tenth month, on the first day of the month, the tops of the mountains were visible.
Men vattnet förlopp framgent af, och vardt ju mindre, allt intill tionde månaden. På första dagenom i tionde månadenom syntes det öfversta på bergen.
6 At the end of forty days, Noah opened the window of the ship which he had made,
Efter fyratio dagar lät Noah fenstret upp på arkenom, som han gjort hade.
7 and he sent out a raven. It went back and forth, until the waters were dried up from the earth.
Och lät flyga en korp ut, och han flög bort åter och fram, till dess att vattnet aftorkades af jordene.
8 He himself sent out a dove to see if the waters were abated from the surface of the ground,
Sedan lät han ena dufvo utflyga ifrå sig, på det han skulle försöka, om vattnet på jordene var förfallet.
9 but the dove found no place to rest her foot, and she returned into the ship to him, for the waters were on the surface of the whole earth. He put out his hand, and took her, and brought her to him into the ship.
Då dufvan fann icke hvar hon kunde hvila sin fot uppå, kom hon igen till honom i arken, ty vattnet var ännu på hela jordene. Så räckte han handena ut, och tog henne till sig in i arken.
10 He waited yet another seven days; and again he sent the dove out of the ship.
Och bidde ännu andra sju dagar, och lät än en tid flyga ut dufvona af arkenom.
11 The dove came back to him at evening and, behold, in her mouth was a freshly plucked olive leaf. So Noah knew that the waters were abated from the earth.
Hon kom till honom emot aftonen, och si, hon förde i sin mun ett afbrutet olivelöf. Så förnam Noah, att vattnet var förfallet på jordene.
12 He waited yet another seven days, and sent out the dove; and she didn’t return to him any more.
Men han töfvade ännu andra sju dagar, och lät så ena dufvo flyga ut, hvilken intet igen kom till honom.
13 In the six hundred first year, in the first month, the first day of the month, the waters were dried up from the earth. Noah removed the covering of the ship, and looked. He saw that the surface of the ground was dry.
På första och sjettehundrade årena af Noahs ålder, på första dagenom i första månadenom, förtorkades vattnet på jordene. Då lät Noah taket upp på arkenom, och såg, att jorden var torr.
14 In the second month, on the twenty-seventh day of the month, the earth was dry.
Så vardt då jorden allstinges torr på sjunde och tjugonde dagenom i den andra månadenom.
15 God spoke to Noah, saying,
Då talade Gud till Noah och sade:
16 “Go out of the ship, you, your wife, your sons, and your sons’ wives with you.
Gack utur arkenom, du och din hustru, dine söner och dina söners hustrur med dig.
17 Bring out with you every living thing that is with you of all flesh, including birds, livestock, and every creeping thing that creeps on the earth, that they may breed abundantly in the earth, and be fruitful, and multiply on the earth.”
Allahanda djur, som när dig äro, utaf hvarjo och eno kötte, både i foglar och fänad, och det som på jordene kräker, det gånge ut med dig. Och förkofrer eder uppå jordene, och varer fruktsamme, och föröker eder på jordene.
18 Noah went out, with his sons, his wife, and his sons’ wives with him.
Så gick Noah ut med sina söner, och med sine hustru, och sina söners hustrur.
19 Every animal, every creeping thing, and every bird, whatever moves on the earth, after their families, went out of the ship.
Dertill allahanda djur, allahanda krypande, allahanda foglar, och allt det som på jordene kräker, det gick utur arkenom, och hvart och ett till sitt slag.
20 Noah built an altar to the LORD, and took of every clean animal, and of every clean bird, and offered burnt offerings on the altar.
Och Noah byggde Herranom ett altare, och tog utaf allahanda ren fänad, och utaf allahanda rena foglar, och offrade brännoffer på altaret.
21 The LORD smelled the pleasant aroma. The LORD said in his heart, “I will not again curse the ground any more for man’s sake because the imagination of man’s heart is evil from his youth. I will never again strike every living thing, as I have done.
Och Herren luktade en söt lukt, och sade i sitt hjerta: Ingalunda skall jag mer härefter förbanna jordena för menniskones skull, förty menniskones hjertas uppsåt är ondt allt ifrå ungdomen. Och skall jag nu icke mer härefter slå allt det som lefvandes är, såsom jag gjort hafver.
22 While the earth remains, seed time and harvest, and cold and heat, and summer and winter, and day and night will not cease.”
Så länge jorden står, skall icke återvända sående och uppskärande, köld och hette, sommar och vinter, dag och natt.
A Dove is Sent Forth from the Ark
