Job 21
1 Then Job answered,
Job svarade och sade:
2 “Listen diligently to my speech. Let this be your consolation.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Allow me, and I also will speak. After I have spoken, mock on.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 As for me, is my complaint to man? Why shouldn’t I be impatient?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Look at me, and be astonished. Lay your hand on your mouth.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 When I remember, I am troubled. Horror takes hold of my flesh.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 “Why do the wicked live, become old, yes, and grow mighty in power?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Their child is established with them in their sight, their offspring before their eyes.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Their houses are safe from fear, neither is the rod of God upon them.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Their bulls breed without fail. Their cows calve, and don’t miscarry.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 They send out their little ones like a flock. Their children dance.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 They sing to the tambourine and harp, and rejoice at the sound of the pipe.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 They tell God, ‘Depart from us, for we don’t want to know about your ways.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 What is the Almighty, that we should serve him? What profit should we have, if we pray to him?’
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Behold, their prosperity is not in their hand. The counsel of the wicked is far from me.
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 “How often is it that the lamp of the wicked is put out, that their calamity comes on them, that God distributes sorrows in his anger?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 How often is it that they are as stubble before the wind, as chaff that the storm carries away?
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 You say, ‘God lays up his iniquity for his children.’ Let him recompense it to himself, that he may know it.
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Let his own eyes see his destruction. Let him drink of the wrath of the Almighty.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 For what does he care for his house after him, when the number of his months is cut off?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 “Shall any teach God knowledge, since he judges those who are high?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 One dies in his full strength, being wholly at ease and quiet.
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 His pails are full of milk. The marrow of his bones is moistened.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 Another dies in bitterness of soul, and never tastes of good.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 They lie down alike in the dust. The worm covers them.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 “Behold, I know your thoughts, the plans with which you would wrong me.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 For you say, ‘Where is the house of the prince? Where is the tent in which the wicked lived?’
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Haven’t you asked wayfaring men? Don’t you know their evidences,
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 that the evil man is reserved to the day of calamity, that they are led out to the day of wrath?
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Who will declare his way to his face? Who will repay him what he has done?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Yet he will be borne to the grave. Men will keep watch over the tomb.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 The clods of the valley will be sweet to him. All men will draw after him, as there were innumerable before him.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 So how can you comfort me with nonsense, because in your answers there remains only falsehood?”
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
