Philippians 2
1 If therefore there is any exhortation in Christ, if any consolation of love, if any fellowship of the Spirit, if any tender mercies and compassion,
Är nu någor förmaning när eder i Christo; är någor tröst i kärlekenom; är någor Andans delaktighet; är någor hjertelig kärlek och barmhärtighet;
2 make my joy full by being like-minded, having the same love, being of one accord, of one mind;
Så uppfyller mina glädje, att I ären ens till sinnes, lika kärlek hafvande, endrägtige, samhällige;
3 doing nothing through rivalry or through conceit, but in humility, each counting others better than himself;
Att intet sker med kif eller fåfäng äro; utan med ödmjukhet räkne hvar den andra yppare än sig.
4 each of you not just looking to his own things, but each of you also to the things of others.
Ser icke hvar på sitt eget bästa, utan hvar och en på ens annars bästa.
5 Have this in your mind, which was also in Christ Jesus,
Hvar och en vare så till sinnes, som ock Christus Jesus var;
6 who, existing in the form of God, didn’t consider equality with God a thing to be grasped,
Hvilken, ändå han var i Guds skepelse, räknade han icke för rof Gudi jemlik vara;
7 but emptied himself, taking the form of a servant, being made in the likeness of men.
Utan förnedrade sig sjelf, tagandes på sig en tjenares skepelse, och vardt lika som en annor menniska, och i åthäfvor funnen som en menniska;
8 And being found in human form, he humbled himself, becoming obedient to the point of death, yes, the death of the cross.
Ödmjukade sig sjelf; vardt lydig intill döden, ja, intill korsens död.
9 Therefore God also highly exalted him, and gave to him the name which is above every name,
Derföre hafver ock Gud förhöjt honom, och gifvit honom ett Namn, det öfver all namn är;
10 that at the name of Jesus every knee should bow, of those in heaven, those on earth, and those under the earth,
Att i Jesu Namn skola sig böja all knä, deras som i himmelen, på jordene, och under jordene äro;
11 and that every tongue should confess that Jesus Christ is Lord, to the glory of God the Father.
Och alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till äro;
12 So then, my beloved, even as you have always obeyed, not only in my presence, but now much more in my absence, work out your own salvation with fear and trembling.
Så, mine älskelige, som I alltid hafven varit lydige, icke allenast i mine närvaro, utan ock nu mycket mer i mine frånvaro, skaffer med fruktan och bäfvan, att I salige varden.
13 For it is God who works in you both to will and to work for his good pleasure.
Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gerning, efter sitt goda behag.
14 Do all things without complaining and arguing,
Görer all ting utan knorr och tvekan;
15 that you may become blameless and harmless, children of God without defect in the middle of a crooked and perverse generation, among whom you are seen as lights in the world,
På det I mågen vara oförtalade och rene, och Guds barn ostraffelige, midt ibland det vanartiga och vrånga slägtet; ibland hvilka lyser såsom ljus i verldene;
16 holding up the word of life, that I may have something to boast in the day of Christ that I didn’t run in vain nor labor in vain.
Att I blifven vid lifsens ord, mig till en berömmelse på Christi dag, att jag icke fåfängt lupit, eller fåfängt arbetat hafver.
17 Yes, and if I am poured out on the sacrifice and service of your faith, I am glad and rejoice with you all.
Och om jag än offras öfver edra tros offer och Gudstjenst, så gläder jag mig, och fröjdar mig med eder alla.
18 In the same way, you also should be glad and rejoice with me.
För det sammas skull skolen I ock glädjas, och skolen glädjas med mig.
19 But I hope in the Lord Jesus to send Timothy to you soon, that I also may be cheered up when I know how you are doing.
Men jag hoppas i Herranom Jesu, att jag innan kort varder sändandes till eder Timotheum; att jag ock må varda vid ett godt mod, då jag förnimmer huru med eder tillstår.
20 For I have no one else like-minded, who will truly care about you.
Ty jag hafver ingen, den som så alldeles lika med mig till sinnes är, den så hjerteliga omsorg hafver för eder.
21 For they all seek their own, not the things of Jesus Christ.
Ty de söka alle efter sitt eget, icke det Christo Jesu tillhörer.
22 But you know that he has proved himself. As a child serves a father, so he served with me in furtherance of the Good News.
Men I veten, att han bepröfvad är; ty såsom ett barn med fadrenom, hafver han med mig tjent uti Evangelio.
23 Therefore I hope to send him at once, as soon as I see how it will go with me.
Honom hoppas mig nu sända, det första jag hafver besett min ärende.
24 But I trust in the Lord that I myself also will come shortly.
Jag tröstar ock på Herran, att jag ock sjelf snart kommandes varder.
25 But I thought it necessary to send to you Epaphroditus, my brother, fellow worker, fellow soldier, and your apostle and servant of my need,
Mig hafver ock synts nödtorftigt vara sända till eder Epaphroditum, brodren, min medhjelpare och medstridare, och edar Apostel, den ock mig uti mine nödtorft tjenar;
26 since he longed for you all, and was very troubled because you had heard that he was sick.
Efter han hade en åstundan till eder alla, och var storliga bekymrad deraf, att I sport haden honom krankan;
27 For indeed he was sick nearly to death, but God had mercy on him, and not on him only, but on me also, that I might not have sorrow on sorrow.
Som han ock visserliga var dödssjuk; men Gud förbarmade sig öfver honom; och icke allenast öfver honom, utan ock öfver mig, att jag icke skulle få sorg på sorg.
28 I have sent him therefore the more diligently, that when you see him again, you may rejoice, and that I may be the less sorrowful.
Jag hafver nu sändt honom dess snarare, att I skolen få se honom, och dess gladare varda igen, och jag dess mindre sorg hafva.
29 Receive him therefore in the Lord with all joy, and hold such people in honor,
Så undfår nu honom i Herranom med alla glädje; och de sådane äro, dem hafver i vördning;
30 because for the work of Christ he came near to death, risking his life to supply that which was lacking in your service toward me.
Ty för Christi verks skull var han dödenom så när kommen, att han fögo tänkte på lifvet; på det han skulle tjena mig i edar stad.
