Matthew 22
1 Jesus answered and spoke to them again in parables, saying,
Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2 “The Kingdom of Heaven is like a certain king, who made a wedding feast for his son,
"Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3 and sent out his servants to call those who were invited to the wedding feast, but they would not come.
Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4 Again he sent out other servants, saying, ‘Tell those who are invited, “Behold, I have prepared my dinner. My cattle and my fatlings are killed, and all things are ready. Come to the wedding feast!”’
Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5 But they made light of it, and went their ways, one to his own farm, another to his merchandise;
Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6 and the rest grabbed his servants, treated them shamefully, and killed them.
Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7 When the king heard that, he was angry, and sent his armies, destroyed those murderers, and burned their city.
Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8 “Then he said to his servants, ‘The wedding is ready, but those who were invited weren’t worthy.
Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9 Go therefore to the intersections of the highways, and as many as you may find, invite to the wedding feast.’
Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10 Those servants went out into the highways and gathered together as many as they found, both bad and good. The wedding was filled with guests.
Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11 “But when the king came in to see the guests, he saw there a man who didn’t have on wedding clothing,
Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12 and he said to him, ‘Friend, how did you come in here not wearing wedding clothing?’ He was speechless.
Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13 Then the king said to the servants, ‘Bind him hand and foot, take him away, and throw him into the outer darkness. That is where the weeping and grinding of teeth will be.’
Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14 For many are called, but few chosen.”
Ty många äro kallade, men få utvalda."
15 Then the Pharisees went and took counsel how they might entrap him in his talk.
Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
16 They sent their disciples to him, along with the Herodians, saying, “Teacher, we know that you are honest, and teach the way of God in truth, no matter whom you teach; for you aren’t partial to anyone.
Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: "Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
17 Tell us therefore, what do you think? Is it lawful to pay taxes to Caesar, or not?”
Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?"
18 But Jesus perceived their wickedness, and said, “Why do you test me, you hypocrites?
Men Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
19 Show me the tax money.” They brought to him a denarius.
Låten mig se skattepenningen." Då lämnade de fram till honom en penning.
20 He asked them, “Whose is this image and inscription?”
Därefter frågade han dem: "Vems bild och överskrift är detta?"
21 They said to him, “Caesar’s.” Then he said to them, “Give therefore to Caesar the things that are Caesar’s, and to God the things that are God’s.”
De svarade: "Kejsarens." Då sade han till dem: "Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör."
22 When they heard it, they marveled, and left him and went away.
När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
23 On that day Sadducees (those who say that there is no resurrection) came to him. They asked him,
Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24 saying, “Teacher, Moses said, ‘If a man dies, having no children, his brother shall marry his wife and raise up offspring for his brother.’
och sade: "Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25 Now there were with us seven brothers. The first married and died, and having no offspring left his wife to his brother.
Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26 In the same way, the second also, and the third, to the seventh.
Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27 After them all, the woman died.
Sist av alla dog hustrun.
28 In the resurrection therefore, whose wife will she be of the seven? For they all had her.”
Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne."
29 But Jesus answered them, “You are mistaken, not knowing the Scriptures, nor the power of God.
Jesus svarade och sade till dem: "I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30 For in the resurrection they neither marry nor are given in marriage, but are like God’s angels in heaven.
Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31 But concerning the resurrection of the dead, haven’t you read that which was spoken to you by God, saying,
Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
32 ‘I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob’? God is not the God of the dead, but of the living.”
'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande."
33 When the multitudes heard it, they were astonished at his teaching.
När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34 But the Pharisees, when they heard that he had silenced the Sadducees, gathered themselves together.
Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35 One of them, a lawyer, asked him a question, testing him.
och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36 “Teacher, which is the greatest commandment in the law?”
"Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?"
37 Jesus said to him, “‘You shall love the Lord your God with all your heart, with all your soul, and with all your mind.’
Då svarade han honom: "'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38 This is the first and great commandment.
Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39 A second likewise is this, ‘You shall love your neighbor as yourself.’
Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40 The whole law and the prophets depend on these two commandments.”
På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."
41 Now while the Pharisees were gathered together, Jesus asked them a question,
Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42 saying, “What do you think of the Christ? Whose son is he?” They said to him, “Of David.”
och sade: "Vad synes eder om Messias, vems son är han?" De svarade honom: "Davids."
43 He said to them, “How then does David in the Spirit call him Lord, saying,
Då sade han till dem: "Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
44 ‘The Lord said to my Lord, sit on my right hand, until I make your enemies a footstool for your feet’?
'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
45 “If then David calls him Lord, how is he his son?”
Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?"
46 No one was able to answer him a word, neither did any man dare ask him any more questions from that day forward.
Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
