Matthew 22
1 Jesus answered and spoke to them again in parables, saying,
Och svarade Jesus, och talade dem åter till genom liknelser, sägandes:
2 “The Kingdom of Heaven is like a certain king, who made a wedding feast for his son,
Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son;
3 and sent out his servants to call those who were invited to the wedding feast, but they would not come.
Och sände ut sina tjenare, att de skulle kalla dem, som budne voro till bröllopet; och de ville icke komma.
4 Again he sent out other servants, saying, ‘Tell those who are invited, “Behold, I have prepared my dinner. My cattle and my fatlings are killed, and all things are ready. Come to the wedding feast!”’
Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafver tillredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer till bröllop.
5 But they made light of it, and went their ways, one to his own farm, another to his merchandise;
Men de försummade det; och gingo bort, den ene till sin afvelsgård, den andre till sin köpenskap.
6 and the rest grabbed his servants, treated them shamefully, and killed them.
Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.
7 When the king heard that, he was angry, and sent his armies, destroyed those murderers, and burned their city.
När Konungen det hörde, vardt han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad.
8 “Then he said to his servants, ‘The wedding is ready, but those who were invited weren’t worthy.
Då sade han till sina tjenare: Bröllopet är tillredt; men de, som voro budne, voro icke värdige.
9 Go therefore to the intersections of the highways, and as many as you may find, invite to the wedding feast.’
Derföre går ut på vägarna, och alle de I finnen, kaller till bröllopet.
10 Those servants went out into the highways and gathered together as many as they found, both bad and good. The wedding was filled with guests.
Och tjenarena gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden vordo all fullsatt.
11 “But when the king came in to see the guests, he saw there a man who didn’t have on wedding clothing,
Då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg der en man, som var icke klädd i bröllopskläder;
12 and he said to him, ‘Friend, how did you come in here not wearing wedding clothing?’ He was speechless.
Och sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och hafver icke bröllopskläder? Och han tigde.
13 Then the king said to the servants, ‘Bind him hand and foot, take him away, and throw him into the outer darkness. That is where the weeping and grinding of teeth will be.’
Då sade Konungen till tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.
14 For many are called, but few chosen.”
Ty månge äro kallade, och få utkorade.
15 Then the Pharisees went and took counsel how they might entrap him in his talk.
Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;
16 They sent their disciples to him, along with the Herodians, saying, “Teacher, we know that you are honest, and teach the way of God in truth, no matter whom you teach; for you aren’t partial to anyone.
Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.
17 Tell us therefore, what do you think? Is it lawful to pay taxes to Caesar, or not?”
Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, att man gifver Kejsarenom skatt, eller ej?
18 But Jesus perceived their wickedness, and said, “Why do you test me, you hypocrites?
När Jesus märkte deras skalkhet, sade han: Hvi fresten I mig, I skrymtare?
19 Show me the tax money.” They brought to him a denarius.
Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.
20 He asked them, “Whose is this image and inscription?”
Och han sade till dem: Hvars beläte och öfverskrift är detta?
21 They said to him, “Caesar’s.” Then he said to them, “Give therefore to Caesar the things that are Caesar’s, and to God the things that are God’s.”
De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så gifver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.
22 When they heard it, they marveled, and left him and went away.
När de det hörde, förundrade de sig; och öfvergåfvo honom, gångande ifrå honom.
23 On that day Sadducees (those who say that there is no resurrection) came to him. They asked him,
På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga att ingen uppståndelse är; och frågade honom,
24 saying, “Teacher, Moses said, ‘If a man dies, having no children, his brother shall marry his wife and raise up offspring for his brother.’
Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till ägta, och uppväcka sinom broder säd.
25 Now there were with us seven brothers. The first married and died, and having no offspring left his wife to his brother.
När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sina hustru sinom broder.
26 In the same way, the second also, and the third, to the seventh.
Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.
27 After them all, the woman died.
Sist af allom blef ock qvinnan död.
28 In the resurrection therefore, whose wife will she be of the seven? For they all had her.”
När nu uppståndelsen sker, hvilkens hustru af de sju blifver hon? Ty de hafva alle haft henne.
29 But Jesus answered them, “You are mistaken, not knowing the Scriptures, nor the power of God.
Då svarade Jesus, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.
30 For in the resurrection they neither marry nor are given in marriage, but are like God’s angels in heaven.
Ty i uppståndelsen hvarken tager man sig hustru, eller qvinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.
31 But concerning the resurrection of the dead, haven’t you read that which was spoken to you by God, saying,
Men om de dödas uppståndelse hafven I icke läsit, hvad eder sagdt är af Gudi, som sade:
32 ‘I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob’? God is not the God of the dead, but of the living.”
Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefvande äro.
33 When the multitudes heard it, they were astonished at his teaching.
Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfver hans lärdom.
34 But the Pharisees, when they heard that he had silenced the Sadducees, gathered themselves together.
När de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig.
35 One of them, a lawyer, asked him a question, testing him.
Och en af dem, som var en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:
36 “Teacher, which is the greatest commandment in the law?”
Mästar, hvilket är det yppersta budet i lagen?
37 Jesus said to him, “‘You shall love the Lord your God with all your heart, with all your soul, and with all your mind.’
Då sade Jesus till honom: Du skall älska Herran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din håg.
38 This is the first and great commandment.
Detta är det yppersta och största budet.
39 A second likewise is this, ‘You shall love your neighbor as yourself.’
Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa som dig sjelf.
40 The whole law and the prophets depend on these two commandments.”
På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterna.
41 Now while the Pharisees were gathered together, Jesus asked them a question,
När nu de Phariseer voro tillhopa, frågade dem Jesus;
42 saying, “What do you think of the Christ? Whose son is he?” They said to him, “Of David.”
Och sade: Hvad synes eder om Christo? Hvars son är han? Sade de till honom: Davids.
43 He said to them, “How then does David in the Spirit call him Lord, saying,
Då sade han till dem: Hvi kallar då David honom i Andanom Herra? sägandes:
44 ‘The Lord said to my Lord, sit on my right hand, until I make your enemies a footstool for your feet’?
Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall.
45 “If then David calls him Lord, how is he his son?”
Efter nu David kallar honom Herra, huru är han då hans son?
46 No one was able to answer him a word, neither did any man dare ask him any more questions from that day forward.
Och ingen kunde svara honom ett ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någor att fråga honom något mer.
