Luke 15
1 Now all the tax collectors and sinners were coming close to him to hear him.
Och till honom gingo allehanda Publicaner och syndare, att de måtte höra honom.
2 The Pharisees and the scribes murmured, saying, “This man welcomes sinners, and eats with them.”
Och de Phariseer och Skriftlärde knorrade och sade: Denne undfår syndare, och äter med dem.
3 He told them this parable:
Då sade han till dem denna liknelsen, sägandes:
4 “Which of you men, if you had one hundred sheep and lost one of them, wouldn’t leave the ninety-nine in the wilderness and go after the one that was lost, until he found it?
Hvilken är den man ibland eder, som hafver hundrade får, och om han tappar bort ett af dem, låter han icke de nio och niotio uti öknene, och går efter det som borto är, tilldess han finner det?
5 When he has found it, he carries it on his shoulders, rejoicing.
Och då han hafver det funnit, lägger han det på sina axlar med glädje.
6 When he comes home, he calls together his friends and his neighbors, saying to them, ‘Rejoice with me, for I have found my sheep which was lost!’
Och när han kommer hem i sitt hus, kallar han tillhopa sina vänner och grannar, och säger till dem: Glädjens med mig; ty jag hafver funnit mitt får, som borttappadt var.
7 I tell you that even so there will be more joy in heaven over one sinner who repents, than over ninety-nine righteous people who need no repentance.
Jag säger eder, att sammalunda varder ock glädje i himmelen öfver en syndare den sig bättrar, mer än öfver nio och niotio rättfärdiga, som ingen bättring behöfva.
8 “Or what woman, if she had ten drachma coins, if she lost one drachma coin, wouldn’t light a lamp, sweep the house, and seek diligently until she found it?
Eller hvad qvinna är, som hafver tio penningar, om hon borttappar en af dem, tänder hon icke upp ljus, och sopar huset, och söker granneliga, tilldess hon finner honom?
9 When she has found it, she calls together her friends and neighbors, saying, ‘Rejoice with me, for I have found the drachma which I had lost!’
Och då hon funnit hafver, kallar hon tillhopa sina vänner och grannqvinnor, och säger: Glädjens med mig; ty jag hafver funnit min penning, som jag tappat hade.
10 Even so, I tell you, there is joy in the presence of the angels of God over one sinner repenting.”
Sammalunda, säger jag eder, varder glädje för Guds Änglom öfver en syndare som sig bättrar.
11 He said, “A certain man had two sons.
Och han sade: En man hade två söner.
12 The younger of them said to his father, ‘Father, give me my share of your property.’ So he divided his livelihood between them.
Och den yngre af dem sade till fadren: Fader, få mig den parten af ägodelarna, som mig tillkommer. Och han bytte ägodelarna dem emellan.
13 Not many days after, the younger son gathered all of this together and traveled into a far country. There he wasted his property with riotous living.
Och icke många dagar derefter, då den yngre sonen hade lagt all sin ting tillhopa, for han långt bort i främmande land; och der förfor han sina ägodelar, och lefde öfverflödeliga.
14 When he had spent all of it, there arose a severe famine in that country, and he began to be in need.
Och sedan han allt förtärt hade, vardt en stor hunger i det landet; och han begynte lida nöd;
15 He went and joined himself to one of the citizens of that country, and he sent him into his fields to feed pigs.
Och gick bort, och gaf sig till en borgare der i landet; och han sände honom till sin afvelsgård, att han skulle sköta hans svin.
16 He wanted to fill his belly with the pods that the pigs ate, but no one gave him any.
Då begärade han uppfylla sin buk med draf, der svinen med föddes; och honom gaf ingen.
17 But when he came to himself, he said, ‘How many hired servants of my father’s have bread enough to spare, and I’m dying with hunger!
Då besinnade han sig sjelf, och sade: Huru månge mins faders legodränger hafva bröd nog; och jag förgås här i hunger.
18 I will get up and go to my father, and will tell him, “Father, I have sinned against heaven and in your sight.
Jag vill stå upp, och gå till min fader, och säga till honom: Fader, jag hafver syndat i himmelen, och för dig.
19 I am no more worthy to be called your son. Make me as one of your hired servants.”’
Jag är icke nu värd kallas din son; gör mig såsom en af dina legodränger.
20 “He arose and came to his father. But while he was still far off, his father saw him and was moved with compassion, and ran, fell on his neck, and kissed him.
Och så stod han upp, och kom till sin fader. Och då han ännu långt ifrå var, såg honom hans fader, och begynte varkunna sig öfver honom, och lopp emot honom, föll honom om halsen, och kysste honom.
21 The son said to him, ‘Father, I have sinned against heaven and in your sight. I am no longer worthy to be called your son.’
Och sonen sade till honom: Fader, jag hafver syndat i himmelen, och för dig; och är icke värd härefter kallas din son.
22 “But the father said to his servants, ‘Bring out the best robe and put it on him. Put a ring on his hand and sandals on his feet.
Då sade fadren till sina tjenare: Bärer fram den yppersta klädningen, och kläder honom deruti; och får honom en ring på hans hand, och skor på hans fötter.
23 Bring the fattened calf, kill it, and let’s eat and celebrate;
Och hafver hit den gödda kalfven, och slagter honom; vi vilje äta, och göra oss glad.
24 for this, my son, was dead and is alive again. He was lost and is found.’ Then they began to celebrate.
Ty denne min son var död, och hafver fått lif igen; han var borttappad, och är funnen igen. Och de begynte göra sig glad.
25 “Now his elder son was in the field. As he came near to the house, he heard music and dancing.
Men den äldre hans son var ute på markene; och när han kom, och nalkades husena, hörde han sjungas och dansas;
26 He called one of the servants to him and asked what was going on.
Och kallade en af sina tjenare, och frågade honom, hvad det var.
27 He said to him, ‘Your brother has come, and your father has killed the fattened calf, because he has received him back safe and healthy.’
Då sade han till honom: Din broder är kommen; och din fader lät slagta den gödda kalfven, att han hafver honom helbregda igen.
28 But he was angry and would not go in. Therefore his father came out and begged him.
Då vardt han vred, och ville icke gå in. Då gick hans fader ut, och bad honom.
29 But he answered his father, ‘Behold, these many years I have served you, and I never disobeyed a commandment of yours, but you never gave me a goat, that I might celebrate with my friends.
Svarade han, och sade till fadren: Si, jag tjenar dig i så mång år, och hafver aldrig gångit af ditt bud; och du gaf mig aldrig ett kid, att jag måtte göra mig glad med mina vänner.
30 But when this your son came, who has devoured your living with prostitutes, you killed the fattened calf for him.’
Men sedan denne din son kommen är, som sina ägodelar hafver förtärt med skökor, hafver du till honom slagtat den gödda kalfven.
31 “He said to him, ‘Son, you are always with me, and all that is mine is yours.
Då sade han till honom: Min son, du äst alltid när mig, och allt det mitt är, det är ditt.
32 But it was appropriate to celebrate and be glad, for this, your brother, was dead, and is alive again. He was lost, and is found.’”
Man måste nu glädjas och fröjdas; ty denne din broder var död, och fick lif igen; och var borttappad, och är igenfunnen.
